Alucard av First4Figures – recensionen

Jag är rätt förtjust i Castlevania: Symphony of the Night. Det är något jag krasst kan konstatera när jag sitter här och beundrar min nya 47 centimeter höga staty av Adrian Fahrenheit Tepes, även känd som Alucard.

Hur gick detta till? Jo, First4Figures är ett företag som sysslar helhjärtat med att producera extremt detaljerade, extremt stora och extremt dyra statyetter av kända figurer. Det är över tio år sedan jag lockades att köpa deras rejäla staty av Samus i hennes Varia-dräkt från Metroid Prime, men då hade jag inte lika god ekonomi. De släpper regelbundet begränsade utgåvor av figurer från extremt populära serier och helt plötsligt blev det dags för Castlevania. Med ett års väntetid och ett pris på 499 dollar tvekade jag inte länge. Så illa är det.

Så efter all den här tiden och en rejäl prislapp anlände ett gigantiskt paket. Efter att ha släpat hem lådan började jag öppna den med andakt och hittade … ännu en låda, inringad av skumplast. Inuti den lådan hittade jag den faktiska kartongen för Alucard, som var extremt välgjord bara den (fast tyvärr råkade jag riva sönder den lite när jag öppnade den). Men det räcker förstås inte där. Inuti fanns en sarkofag av frigolit, ihoptejpad och individuellt kvalitetsgranskad, och jag blev rätt överrumplad av att själva frigoliten också hade en relief av Alucard på utsidan. Vi snackar presentation här. Inuti även denna fanns slutligen Alucard, inlindad i papper och med skumplastbitar mellan riskabla sektioner. Alucard själv är alltså 47 centimeter och står på en fyra centimeter tjock bottenplatta som väger något kilo bara den, med hjälp av två rejäla stålpinnar som sticks ner i den. Sen har han fyra lösa delar: högerarmen, en hand som håller i Alucard Sword, en hand som håller i Crissaegrim, och en hel extra arm som håller i Alucard Shield. Men mer om dem senare.

alucard_front_full

Eftersom de lösa delarna hålls ihop av stadiga magneter tog det knappt någon tid att sätta upp honom och … wow. Det är svårt att beskriva. Jag har ägt en del rejäla samlarfigurer inklusive några jätte-Transformers men inget som kommer i närheten av den här vad gäller detaljrikedom. Till att börja med är han förstås närmast porträttlikt modellerad efter Ayami Kojimas klassiska artwork. Hans ansikte är extremt långsmalt med vassa drag och kalla, glanslösa ögon. Några justeringar gjordes i den övergripande designen, vilket man berättade i utvecklingsvideor. Till exempel är inte kragen på manteln fullt lika hög, och håret är förstås inte lika detaljerat. Trots det är några av hårslingorna bara några millimeter tjocka och jag är livrädd för vad som skulle hända om han råkade tippa framåt.

alucard_dutch

Varenda detalj i hans klädsel är förstås fångad. En vitskimrande kravatt utanpå en underskjorta i samma färg, en nitklädd väst, sammetsskimrande byxor, den tidsenliga svarta jackan med guldbrokad, de lacksvarta handskarna, nerfällda stövlar med hög klack (även detta var högsta mode för män under 1700-talet då Symphony of the Night utspelar sig) och så manteln utanpå allt detta. Handskarna och stövlarna är högglansiga medan jackan har en matt, grov textur och verkar vara gjord i läder, för på insidan som syns på ärmarna är det ett tydligare lädermönster. Detaljerna är snyggt målade i guld. Möjligen är den inre kanten lite ojämnt målad men det ger också lite detaljrikedom där. Till och med insidan av jackan som syns runt låren har ett mönster med svart på vitt. Här har jag dock för mig att de första bilderna såg snyggare ut, där verkade det vara screen-tryckt medan den färdiga produkten har detaljerna aningen urgröpta och sen tydligen ifyllda med en wash-teknik. Ett par kedjor kompletterar utseendet: den ena håller ihop manteln och den andra fäster svärdsskidan (som inte går att komma åt eftersom den sitter under jackan) vid bältet.

alucard_options

Om man köpte den ordinarie varianten av Alucard så fanns bara ett tillbehör: Alucard Sword. Det här svärdet är färdigmonterat i hans hand men handen går alltså lätt att ta loss från armen. Svärdet i sig är trettio centimeter långt men gjort i metall så det inte riskerar att böjas särskilt enkelt. Spetsen är också rejält vass, så det här är absolut ingen leksak (om du nu trodde att en 5000-kronorsstatyett var det). Det andra svärdet fanns som en extrabonus i Exclusive- och Twilight-utgåvorna. Det är Crissaegrim, det legendariska supermäktiga svärdet som hugger oavbrutet i en storm framför Alucard. Eftersom svärdet självt aldrig förekom i artwork och det bara fanns en pytteliten ikon i spelet så har First4Figures designat det från scratch, och resultatet är utsökt. Det har ett extremt detaljerat, gotiskt handskydd, och bladet skimrar i lila längs rännan. Det här svärdet är runt 29 centimeter, även det gjort i metall och vasst framtill. Rent formellt skulle jag nästan tänka mig att det räknas under knivlagen. Slutligen fick de båda mer påkostade utgåvorna även Alucard Shield, en fullstor sköld med ett sanslöst detaljerat varghuvud med vingar samt ett kors på framsidan. Baksidan är lite platt och enkelt metallmålad, och armen matchar förstås hans vanliga. Och nog är den cool, men jag kan inte riktigt se poängen med att låta honom bära en sköld utan ett svärd på samma gång. Visst, i spelet syns bara en åt gången, men att kunna hålla i båda hade varit optimalt. Nu håller han permanent i manteln med vänsterhanden. På tal om manteln så är den skillnaden mellan den vanliga och Twilight-utgåvan: den senare har Alucards röda Twilight Cape istället den vita han har i artworken.

alucard_art2

I övrigt är det svårt att hitta brister, så klart. Mitt exemplar har bara en märkbar färgfläck i kanten av manteln som jag kan se. Hela figuren verkar airbrushad för hand förutom smådetaljerna. Med hela paketeringen känns det verkligen som en lyxprodukt, och den kommer att få en given central plats i min spelsamling tillsammans med, förstås, själva spelet. Det är knappast något jag vill kånka runt på, eftersom han väger dryga sex kilo och jag inte gärna vill testa exakt hur stabil kopplingen i högerfoten är. Men han känns ändå väldigt stabil. Och den övergripande känslan är sanslöst bra. När jag tar bilder är det slående hur fotogenisk han är. Materialet fångar till och med mina enkla spotlights på ett bra sätt. Jag upptäckte också att jag föredrog Crissagrim framför Alucard Sword, kanske eftersom det ger en liten färgklick till en annars ganska enfärgad figur.

alucard_games

Lyckligtvis är det få spelfigurer som är tillräckligt besatt av för att bränna såna här pengar. Samus lyckades jag undvika, även om det blir svårt om de väljer att göra en Super Metroid-version av henne. Det skulle möjligen kunna vara Siegfried, men det känns ganska riskfritt för tillfället. Är du ett stort nog fan av Alucard? Då är det bara att slå till, även om det kanske redan är försent. Det finns en väntlista på First4Figures.com, men annars måste du köpa den i andrahand och redan nu kostar den över 6000 på Ebay. Är det värt att lägga en månadshyra på en vampyrstaty (vilket för övrigt är anledningen till att jag har råd med om än inte plats för honom)? Det beror helt på hur galen du känner dig. Men om du vill ha en Alucard så finns det bokstavligen inget bättre att köpa för pengar.

alucard_side_face

Lämna ett svar