Digital Illusions var som trogna Amiga-utvecklare en av de första som hoppade på CD32, och de släppte faktiskt 75% av hela sin spelrepertoar på formatet. Pinball Illusions hade stora skor att fylla. Efter två banbrytande datorflipper under 1992 var pressen hård, och nästa spel drog ut på tiden. Så länge, faktiskt, att Commodore hann gå i konkurs och Amiga-formatet som helhet körde fast helt och hållet. Därför är det kanske inte så konstigt att den pliktskyldiga Amiga 1200- och CD32-utgåvan inte var helt komplett.

Efter ett extremt elegant intro hamnar vi på valskärmen och där finns bara tre bord att välja mellan: Law & Justice, Babewatch och Extreme Sports. Det första är en ganska lågmäld cyberpunkig historia med olycksbådande musik, medan Babewatch är en femtiotalsdoftande strandraggarpastich och Extreme Sports är det här spelets överspända ”coola” tema. Samtliga består mestadels av ramper och fällor som aktiverar diverse spellägen. Illusions var relativt komplext och använde LCD-displayen för att visa animationer som vilket äkta flipper som helst. Det var också det första i serien som hade multiball, vilket gör det hela mer kaotiskt och intressant.

Eftersom Pinball Illusions släpptes enbart på 256-färgersformat kunde Markus Nyström fläska på med snyggare flipperbanor än förut. Det fasta perspektivet gör det lite svårt att avgöra vart alla banor leder, men de ser riktigt eleganta ut och är utmärkt pixlade. De kromglänsande rännorna, de glimmande lamporna och de rundade plastytorna ser allihop genuina ut. Det har också utmärkt musik och en massa samplat ljud.

Tyvärr är det alltså inte riktigt färdigt. Den sista banan, The Vikings, släpptes enbart till PC-versionen, och det är i mitt tycke den allra bästa. Som det här spelets Steel Wheels eller Partyland har det den mest skojfriska stämningen, och The Vikings är fullpackat med utmaningar. Senare paketerades hela spelet om i form av True Pinball till Saturn och PSone, men där var alla banor renderade i olika fasta perspektiv, vilket sabbade den läckra designen.

Ett annat problem med Pinball Illusions, ur ett modernt perspektiv, är att CD32:an inte tycks trivas med moderna TV-apparater. Det är en märkbar fördröjning från att man trycker till att flipprarna rör sig, och det märks särskilt när kulan är inne bland bumprarna och studsar med aningen osynkat ljud.

Det är synd, för i grunden är det ett riktigt bra spel. Hade det åtminstone varit komplett hade jag kunnat acceptera en lite slappare version för att spela då och då, men utan The Vikings verkar det som att jag får fortsätta gräva fram True Pinball-skivan när jag vill avnjuta det här. Tills Andreas Axelsson och gänget gräver fram det där kontraktet för spelet och låter någon slänga ihop en konvertering…