Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter.

I alla fall, Dark Souls. Det är fascinerande hur ett spel som ändå bara är sju år gammalt helt plötsligt går att spela bärbart. Tänk tillbaka på tidigare bärbara. De var alltid två generationer efter. Game Boy kunde knappt köra spel som tidiga datorer klarade, Game Boy Color (samtida med N64) matchade NES, Game Boy Advance körde SNES-konverteringar, DS klarade N64-spel och 3DS började nosa på PS2-kvalitet. Nu är väl Switch i teorin två generationer efter Playstation 3 (Wii – Wii U – Switch) men det är ändå imponerande. Och så insåg jag precis att Playstation 3 är tolv år gammal och känner mig uråldrig.

Och det fungerar faktiskt utmärkt. Jag hörde folk klaga på att knapparna är omvända jämfört med Nintendos standard, så att i spelet trycker man B för att välja och A för att avbryta. Men i själva verket är det ju Nintendo som, återigen, är bakvända och jag har spelat Dark Souls betydligt mer än Switch generellt, så i ryggmärgen passar det mig utmärkt. Jag satte ihop en krigartyp och började som vanligt gå lite märkliga omvägar för att variera det hela. Det första jag gjorde var att sticka till Blighttown (som rullar på utan problem) och farma material, för att sedan gå bakvägen via Valley of the Drakes till Undead Parish och fixa upp min Estoc. Men så droppar Balder Side Sword som förstås passade ännu bättre, så jag uppgraderade den istället. Efter att ha mosat gargoylerna blev det en resa tillbaka till Undead Burg och Taurus Demon, för att sedan besöka återvända till Northern Undead Asylum och besegra bossen där, egentligen mest för att jag behövde mer själar för att kunna köpa magi. Omvägar, som sagt.

På väg hem stoppade jag Switchen i handbagaget och när jag kommit på plats i planet satte jag igång igen. Det visade sig att Capra Demon blir lite extra jobbig om man inte är fullt fokuserad, som det kan bli när flygvärdinnor pratar om säkerhetsrutiner och sånt tjafs. Så jag sprang gång på gång in i det där rummet och blev mosad, gång på gång. Antingen fastnade jag direkt i början eller så sprang jag runt och blev inringad vid trappan eller så, vid ett tillfälle, så sprang jag upp på den där avsatsen och lyckades inte träffa hundjäveln så den tog ihjäl mig. Men jag är rätt van vid frustration i det här sammanhanget så jag tog det med lugn.

Och sen, när vi började taxa ut, så flöt det bättre. Jag tog ner en av hundarna, sprang upp i trappan, hoppade ner, lyckades missa den andra, backade iväg, hann precis sänka den andra hunden innan Capra slog ner mig till 5% hälsa, rullade vilt uppför trappan för att hela mig, blev träffad av en godtycklig attack, helade mig desperat igen, och återfick någon sorts kontroll över situationen. Med en flaska kvar hoppade jag ner och gav mig på Capra i en regelrätt duell. Grejen är att han inte är särskilt svår när hundarna är borta, då deras hela uppgift är att bryta ditt försvar. Det som kan vara knepigt är att han fördröjer sina attacker så det är svårt att avgöra om han är klar eller kommer att göra en till attack. Bäst är att vänta tills han gör sin dubbelattack. Men det gick rätt bra och när planet började varva upp motorerna så fick jag in den avgörande träffen.

Jag har förstås redan Dark Souls på tre andra format, men fördelen med det här är förstås att det är portabelt, vilket kommer att vara väldigt användbart nu runt jul. Dark Souls är ett spel med nästan oändlig omspelbarhet och att kunna spela det på bussen är ovärderligt. Fast när jag tänker efter så skulle jag nästan ännu hellre ha Dark Souls 2 bärbart. Där finns det så många varianter att utforska och jag känner inte riktigt att jag har testat allt där än, plus att det är mycket lättare att göra någon sorts vettig karaktär. I både Demon’s Souls och Dark Souls är det bäst att bara täcka sin odöda i rustning och aldrig titta närmare på dess ansikte. Vi får hoppas att det är på gång.