Det är två och ett halvt år sedan jag först spelade Guilty Gear Xrd (det känns längre!) och på den tiden har Arc System Works hunnit släppa både uppföljaren Guilty Gear Xrd: Revelator och nu den upphottade versionen Guilty Gear Xrd: Rev 2. Om det står för Revelator 2 eller Revision 2 förtäljer inte historien. Hur som helst: Revelator fortsatte visserligen den påkostade berättelsen från Sign och det är faktiskt ännu mer intressant den här gången. Det slutade lite abrupt i Sign men nu känns historien definitivt komplett. Jag förvånas också över hur man lyckas få med nästan precis alla karaktärer i någon sorts roll, även om det japanska gänget kommer lite på sidan av. Det är också trevligt att Zappa har en stor roll, så trots att han inte är spelbar får vi veta hur det har gått för den tidigare besatte stackaren. Även Anji skymtar förbi, så det är väl egentligen bara Bridget och Testament som saknas nu – om man nu saknar dem.
Redan Revelator hade ett gäng nya figurer men det som gjorde att jag hoppade på tåget just nu är förstås Baiken, den enögda och enarmade banditen som var min klara favorit i Guilty Gear X2. Nu var det ett tag sedan jag spelade, men jämfört med den versionen har hon fått en stor mängd användbara verktyg. Förut var det egentligen bara Tatamigaeshi (mattan), Youzansen (som bara fungerar i luften) och så Kabari (greppklon). Det som gjorde henne livsfarlig var istället en uppsättning grymma standardattacker, lite som Haohmaru i Capcom vs SNK 2. Hoppande HS följt av några rejäla attacker på marken och så kanske en Kabari för att dra tillbaka motståndaren igen är lika användbara nu som då. Men nu kan Kabari följas upp av olika specialare och även Suzuran har olika avslut, inklusive en väldigt användbar jätteuppercut. Kabari kan även göras diagonalt vilket fångar hoppfulla motståndare på ett väldigt smidigt sätt, och så har Baiken en parering som kan följas upp.
Ja, överhuvudtaget känns det som att Baiken har vuxit upp på de fem åren som ska ha gått mellan X2 och Xrd. Förut var hon mer än kvinnlig Kenshin, nu är hon snarare en kvinnlig Haohmaru. Bakom kulisserna verkar hon ha umgåtts med Johnny eftersom hennes nya trenchcoat har piratmotiv och att hon har skaffat sig en goggle-liknande ögonlapp, men hon har också lånat Haohmarus vansinniga frisyr. I övrigt är hon generellt likadan som förut, men grafikstilen och animationen gör att hennes urringning blir bokstavligen framträdande. Lyckligtvis har hon samma attityd som förut och tar ingen som helst skit.
Jag har inte hunnit testa så mycket av övriga, men spelet har nu en mycket respektabel karaktärsuppsättning, eftersom både DLC-figurerna från Sign och Revelator finns med, plus de nya reguljära. Leo Whitefang hade jag testat så smått förut, liksom Jack-O. Leo är kul, lite som Baiken faktiskt med tunga närstridsattacker, men han lär inte få någon uppmärksamhet nu längre. Jack-O’ är en av de mer extrema Guilty Gear-figurerna med dubbla personligheter och en tendens att fylla hela skärmen med skrot. Johnny, Jam och Dizzy återvände. Ny från spinoffen Guilty Gear 2 var Raven, som jag överhuvudtaget inte har kikat närmare på. Kum Haehyun är däremot helt ny, och ser ut som en gigantisk version av Gouken men är i själva verket en mech som styrs av en liten koreansk tjej. Guilty Gear. Och tillsammans med Baiken fick vi också Answer, som är en ninja i kostym.
Efter att ha kört hela det nya storyläget och testat lite online är det huvudsakliga intrycket väldigt gott. Guilty Gear Xrd Rev 2 känns helt enkelt komplett. Det har ett antal smarta onlinelägen, det finns tusentals småprylar att samla ihop poäng till, det finns en hel uppsättning virtuella samlarfigurer, det är tillgängligt både för nya och gamla spelare, det verkar inte ha något nödvändigt DLC, det dröjde inte nio månader extra för den europeiska releasen, det har geniala tränings- och utbildningslägen, det har stöd för gamla arkadstickor, och nu har det som sagt också Baiken. Både Street Fighter V och King of Fighters XIV har ju förbättrats sedan de släpptes, men jag vill nog påstå att det här är det bästa fightingspelet hittills den här generationen. Och nämnde jag att hela paketet bara kostar 449 kr?
Rev 2 innehåller en (jättekort) sammanfattning av storyn från Sign.
Ah, tack! Jag har Guilty Gear XX Accent Core Plus till 360:n, men jag har aldrig spelet det. Det enda Guilty Gear jag spelet är Guilty Gear X2 # Reload till första boxen, men jag kan inte säga att jag minns något av storyn, bara att det var roligt att spela!
Alla Xrd-spel innehåller en omfattande ordlista som förklarar det mesta i storyn. Det räcker att skaffa Rev 2 och se SIGNs Story Mode på YouTube. ^_^
”BRISTEN på Same Move Proration” skall det vara. ^_^
Så, Rev är uppföljaren till Sign, och Rev 2 är en ny version av Rev, förstår jag det rätt nu? Så vill man hänga med i storyn så bör man skaffa Sign och sedan Rev 2? Eller måste man spela även spelen till tidigare enheter för att riktigt hänga med i storyn?
I fightingvärlden tycks ledordet (ledorden?) just nu vara ”two steps forward, one step back”.
Street Fighter V försöker desperat förnya sig med ArcSys-artade subsystem och udda karaktärer, men de saknar all fingertoppskänsla och seriens kännemärke – neutral-spelet – har misskötts till den grad att jämförelserna med Mortal Kombat X inte längre provocerar. Stabila men något oinspirerade USFIV var bättre.
Tekken 7 slår rekord i ”flash” – bokstavligen. Jag har endast spelat några timmar, men törs redan hävda att (näst intill perfekta) T6 och TTT2 var bättre.
KOF XIV kämpar på med begränsade resurser och ett utvecklingsteam vars höjder av inspiration kanske ligger bakom dem. KOF XIII var dock INTE bättre.
Injustice 2s försök att kombinera 2D- och 3D-inslag är… inte helt lyckat, och spelkänslan är IMO påtagligt stelare än i MKX (som var bättre).
Slutligen ArcSys. Förändringarna i övergången från BlazBlue Chronophantasma Extend till Centralfiction stör. (Under-Night In-Births Vorpal Mode och Infinite Worth har blivit ovälkomna Active Flow och Exceed Accel, och Same Move Proration gör combos mer enformiga. Värst av allt: Azraels voice acting har ändrat karaktär från ”överlägsen” till ”hög som ett hus”.) Fantastiska CPE var bättre, om än inte mycket.
Trenden ser ut att brytas av just Revelator 2. Har dock ännu inte satt mig in i Elphelts nya corner-combos, som ser ut att ha tonats ned. :=(