Den har fått fantastisk kritik och den förtjänade det. Black Panther är kort sagt en av de bästa Marvel-filmerna hittills. Den följer några enstaka uttjatade troper men i det stora hela är det en frisk fläkt.
Kanske den främsta anledningen är en strålande skådespelarensemble, som bygger upp ett enormt intressant karaktärsgalleri. T’Challa själv (Chadwick Boseman) är förbaskat cool men lite mer mänsklig här än i Civil War, där han bara var en mystisk cooling som ingen annan kände. Men han känns närmast ordinär jämfört med sina kompanjoner. Starkast är nog trion Okoye, Nakia och Shuri. Okoye (Danai Gurira) är general och ledare för Dora Milaje, en kvinnlig elitstyrka och livvakter. Nakia (Lupita Nyong’o) är T’Challas ex och en superagent. Och Shuri (Letitia Wright) är James Bonds Q och NCIS-Abby i ett, supergeniet som har utvecklat Black Panthers superutrustning och mycket av den moderna teknologin i Wakanda.
Men det räcker inte där. Angela Bassett är ohyggligt kunglig som änkedrottningen, Winston Duke gör en extremt oväntat mångsidig tolkning av M’Baku (i serierna känd som Man-Ape … eh, en inte helt klockren karaktär) och Forest Whittaker är bättre än vanligt (eller så har jag bara sett hans dåliga roller). Till och med Martin Freemans trista agent Ross får en hel del bra scener. Och så får vi absolut inte glömma de båda skurkarna, den hejdlöst muntre Ulysses Klaue och så Michael B. Jordans Eric Killmonger som är betydligt mer intressant än sitt namn.
Sen är Black Panther också en väldigt snygg film, där Wakanda framställs både med underskön natur och superhögteknologi. Överhuvudtaget är det en bragd att lyckas kombinera afrikansk kultur och teknik på det här sättet, vilket både förstås är socialt viktigt och intressant för oss utomstående. Jag menar, säg till nästa gång du ser läppskivor i en jätteproduktion som siktar på att tjäna in en miljard dollar. Visst kan man vara cynisk och hävda att Marvel inte behöver vara rädda för att ta risker när de har lyckats sälja två filmer med en tvättbjörn och ett träd, och visst kan man peka ut att det har funnits en massa svarta hjältar i några mer eller mindre framgångsrika seriefilmer förut. Men som MCU-gurun Kevin Feige påpekade: alla andra superhjältar har sett ut som honom. Det var minst sagt dags för fler att få någon att se upp till.
Och det är lätt för vem som helst att se upp till Chadwicks T’Challa. Även om han omges av färgsprakande karaktärer är han en klippa, och precis som Chris Evans verkar han göra allt för att leva upp till ryktet även utanför bioduken. Jag kommer definitivt att vilja ha mer Black Panther. Och känner jag Marvel rätt kommer vi att få mycket mer. Men nu först Infinity War …
