Efter att jag lånade ut mitt exemplar av Castlevania: Symphony of the Night till en fotosession för Gamereactor för några månader sedan var det försvunnet, tillsammans med Final Fantasy VII och några andra spel. Ingen visste vart det hade tagit vägen, om det hade följt med i någon kasse hem till någon eller om det låg gömt på redaktionens vind. För någon månad sedan gjorde vi en ordentlig koll men hittade inget, och började kolla igenom alternativen. Jag fruktade att det helt enkelt hade kommit bort. En slumpmässig kasse som ligger någonstans kan ju misstas för skräp.

Till saken hör att mitt Symphony är signerat av IGA och Michiru Yamane, och troligen min högst skattade spelpryl.

Hur som helst, ikväll gjorde vi ett nytt ryck och plockade ner allt. Bland hundratals gamla spel (kikade på ett UN Squadron i toppskick, original-Warhawk, en trave Sega Master System-spel och den värdelösa N64 Transfer Pack) hittade jag äntligen kassen där de förlorade spelen låg gömda. Nu står det i min hylla igen, på hedersplatsen bland mina nio andra absoluta superfavoriter. Alucard är tillbaka och jag kan pusta ut. Och Konami-kontoret slipper ett samtal från en desperat Mikael som vill få ett nytt exemplar signerat.