Jag fortsätter läsa igenom alla Discworld-böckerna i ordning. Sedan den senaste delen har det ju blivit en del oönskade förvecklingar inklusive upphovsmannens frånfälle, vilket förändrar planerna en del. Jag kommer därför att läsa även Tiffany Aching-böckerna i desperat behov av allt Pratchett som går att uppbringa. Hur som helst:
Jag hoppade över Eric ursprungligen (det är del nio i serien). Den är i ett lite annat format än de andra, och är kortare med en massa bilder. Bilderna är av den tidiga illustratören Josh Kirby och jag är egentligen inget fan. Jag föredrar Paul Kidbys mer tillbakahållna halvrealistiska stil, särskilt då Kirby väldigt ofta tecknade helt annat än vad som faktiskt beskrevs. För mig fyllde den en lucka – hur tog sig Rincewind från källardimensionerna till den öde ö där han levde innan Interesting Times? Det visar sig att en tonårig wannabe-besvärjare frammanade honom och sen tvingade honom att uppfylla hans önskningar, vilket ödesgudinnan gladeligen gjorde åt honom på ett mindre väntat sätt. Eric har sina poänger men på det hela taget är den ganska tam.
