Det var förstås uppenbart redan när det avslöjades i somras att Breivik hade spelat World of Warcraft, men nu är det på tapeten igen i samband med rättegången. Jonas Mäki har skrivit en bra blogg på ämnet. För en insatt är det förstås fullständigt befängt med citat från Sydsvenskan som ”Han roade sig med dataspel och var engagerad i online-spelet World of Warcraft, ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling.” Detta citat togs senare bort, men ändå. Det visar på en total brist på insikt i spelvärlden och framför allt ett spel med fler spelare än Sveriges sammanlagda befolkning. Som om det skulle vara någon sorts obskyr mordsimulator som man måste stoppa sina barn från att spela. Och jag undrar fortfarande var i World of Warcraft man får i uppdrag att döda en grupp försvarslösa barn. Faktum är att World of Warcraft, där man kan döda allt från jättedrakar och uråldriga onda gudar till lamm och ekorrar, konsekvent skyddar barn från att skadas. Barn förekommer sporadiskt men det går inte att skada dem. Det här har ingen tagit fasta på.
Kategoriarkiv: Debatt
Monstrets mänskliga ansikte
Jag sitter och följer rättegången mot Anders Behring Breivik på dn.se med någon sorts fascination. Förhoppningsvis kommer vi att få låsa in honom och kasta bort nyckeln, men oavsett kommer han att bli en kultfigur på samma sätt som exempelvis Charles Manson. Ett monster vi kan peka på och glatt konstatera att vi inte är som han. Fast där har vi fel, och det är det otäcka. Som så många andra massmördare och psykopater visar Breivik tydligt att vi egentligen bara skiljer oss åt på en grundläggande (och avgörande) punkt.
Another one bites the dust…
Så var Whitney Houston död, må hon vila i frid. Det är alltid sorgligt när någon dör i förtid, och lite extra när det är en så pass begåvad människa som gjort så mycket bra för andra genom sin musik. Samtidigt, och nu trampar jag säkert någon på tårna, finns det också någon sorts rättvisa i det.
Det var kanske inte hennes fel att hon fastnade i droger och allmänt missbruk som så många andra superkändisar, men fastnade gjorde hon. Vi har nog allihop sett chockbilderna, inte bara på Whitney utan på Lindsey Lohan, Britney Spears och många andra, där man har tänkt att ”nu är det kört”. Men ofta är det inte det. De gör comeback något halvår senare, kanske lite slitna men nästan lika uppiffade och fräscha som vanligt. Inte nog med att förebilder som de här stjärnorna först visar att det är okej att ta tunga droger, de visar också att man kan komma tillbaka efteråt. Det blir ett dåligt föredöme i kvadrat.
”Piratkopiering gjorde mig till spelutvecklare”
Swen Vincke på Larian Studios, utvecklarna bakom Divinity-spelen, skrev en intressant blogg om piratkopiering. Han pekar på de positiva effekterna som kan finnas i att spel piratkopieras och riskerna med att driva piratjakten för långt, samtidigt som han föreslår bra sätt att komma till rätta med problemet på ett sätt som gynnar fler.
Jag är inte helt överens med hans slutsats om att betala för speltid. Nog för att jag äger hundratals spel jag har spelat mindre än en timme, men jag skulle inte vilja sitta och känna mig pressad att spela så mycket som möjligt för att få ut något av månadskostnaden, alternativt sitta och spela ett spel jag gillar och känna att jag inte riktigt har råd att fortsätta genom att låsa upp nästa kampanj för en hundring. Det är en riktning i spelindustrin jag inte alls ser fram emot.
Hårdare, mörkare, elakare, sexigare
Jag såg Sherlock Holmes 2 igår och det var väl en hyfsad popcornrulle (med undantag för att jag inte hade några popcorn) med några riktigt vanvettiga scener och en söt Noomi Rapace. Men även om filmen följer det grundläggande Sherlock-konceptet att det inte går att följa handlingen förrän detektiven själv avslöjar allting i slutet, så känns det lite väl typiskt. Nog för att Holmes var en supermänniska och en hejare på allt möjligt även i originalet, men här blir han någon sorts övermänskligt intelligent James Bond korsad med Rambo.
Och så var vi av med honom
Hastigt och lustigt har även Kim Jong-Il trillat av pinn, den där fascinerande excentriske galningen som har ett helt land som slavar. Jag kan väl inte direkt säga att världen blir sämre utan honom, men frågan om det kommer att bli så mycket bättre. Till skillnad från Khadaffi handlar det ju inte om ett folkligt uppror utan bara gammal hederlig sjukdom, och grabben lär ju fortsätta i samma spår.
Det är väl det mest skrämmande med det där landet. Vi snackar ett land som lever i 1984, både bildligt talat och rent praktiskt. Ett land där det inte går att tänka fel eller ifrågasätta något för att du helt enkelt inte känner till några alternativ. En revolution är därför nästan otänkbar och bygger i så fall på att någon inflytelserik av den lilla klicken högt uppsatta ska få för sig att tacka nej till sin lyxtillvaro av ren välvilja. Och det finns ingen som helst vilja utifrån att invadera och befria det där landet, dels eftersom de eventuellt sitter på kärnvapen (och mänskligheten vill gärna ha kvar både Söul och Tokyo) och dels för att ingen har någon aning om hur man sedan skulle utbilda det stackars folket och mer eller mindre av-hjärntvätta dem.
Dax för enn svennsk stavniqsrefforrm
Om det är något språk i världen som verkligen är i skriande behov av en stavningsreform så är det engelskan. Jag kom att tänka på det idag och hur kan man egentligen motivera att samma bokstäver, N, O och W, uttalas helt olika i ”now”, ”know” och ”knowledge”? Men tyvärr är det nog lite för sent för det språket. Svenskan är däremot nästan lika stökig och där är det ju bara nio miljoner som behöver lära om sig vilket borde vara betydligt mer överkomligt. Därför föreslår jag följande ändringar i alfabetet.
Mänskligheten är självmordsbenägen
Igår läste jag om en oroande biomedicinsk nyhet och idag om ännu en. Det verkar vara säsong för katastroffilmssinspirerande forskning.
Det första gäller ett försök att rädda liv i malariadrabbade områden på ett lite drastiskt sätt, nämligen att genmanipulera myggor så att honorna inte kan flyga, och därmed inte kan fortplanta sig eller sticka någon. Hanarna är däremot kapabla att sticka iväg och hitta andra, osmittade honor, och på så sätt föra den här genen vidare.
Räddningen: Tydligen ska bara det här fungera om man samtidigt tillför någon sorts besprutning, så myggdöden kan begränsas till ett ställe och sprids inte ohejdat. Men då är frågan varför man inte bara besprutar på en gång utan att blanda i genmanipulation.
Handikappanpassning, visst, men…
Jag läste om den där karln i Dalarna som är elallergiker och nu verkar ha fått miljönämnden att vilja stänga av mobilnätet och tv-nätet i halva landskapet, och jag kan bara skaka på huvudet. Till att börja med är jag skeptisk till hela elallergigrejen, det finns redan tillräckligt många psykosomatiska tillstånd som orsakar liknande symptom och jag har svårt att se hur någon varelse kan vara så extremt känslig. Men även om han skulle råka vara det, synd. Taskigt grabben. Det finns människor som inte klarar av att leva i normal luft, det innebär inte att hela samhället behöver stänga in sig i en plastbubbla för det. Det är en sak att sätta upp en rullstolsramp, men att komma med ett förslag som i praktiken skulle göra det omöjligt för många att bo och arbeta i området är det dummaste jag har läst idag i alla fall.
Så var den sista Nuclear War-ledaren borta…
Det är inget bra år för tyranner. Den arabiska våren har städat upp en aning och att även bin Ladin gick åt är nog inte heller en stor förlust för världen. Nu är Khadaffi död, efter att ha hittats i ett gömställe. Exakt hur det gick till är väl oklart men det är inte svårt att föreställa sig. Nog hade vi väl också kunnat hoppas på en riktig rättegång men samtidigt är det lätt att säga när man inte har levt under tyranni i fyrtio år.
Ja, gubben satt riktigt länge. Så länge att han blev någon sorts karikatyr. Det börjar inte vara så många kvar av det gamla gardet. 1989 gjordes Nuclear War, ett strategiskt spel som parodierade det kalla kriget. Det gick ut på att bli den sista överlevande efter att ens fyra rivaler atombombat ihjäl varandra. De olika ledarna var rätt uppenbara parodier som Ronnie Raygun, Infidel Castro, Tricky Dick och Gorbachef.