Men nu alltså äntligen den riktiga uppföljaren, och det är minsann en riktig uppföljare som börjar bokstavligen där den förra slutade. Den unga grabben som fantiserade fram hela handlingen i sin pappas påkostade Lego-samling fick se sin lillasyster lägga sig i lekandet och följaktligen invaderades Brickburg av monster från planeten Duplo.

Efter samma fem år som passerat sedan den förra filmen är Brickburg i ruiner och både hjältarna och alla sidofigurerna lever numera i en demolerad öken där det enda som finns kvar är en Mad Max-inspirerad stad runt resterna av Frihetsgudinnan. Emmet och Lucy är fortfarande ett par, typ, men livet ser ganska dystert ut trots Emmets försök att bygga en ny stuga. Plötsligt anländer en nykomling i ett klotrunt och färgglatt rymdskepp och kidnappar helt sonika alla Emmets kompisar och försvinner genom ”Trappgate” (lite slarvigt översatt från den tydligare referensen Stairgate). Emmet tänker förstås inte acceptera det utan bygger om stugan till ett rymdskepp och beger sig ut på jakt.

Precis som att förra filmen var en metafor över unge Finns relation till sin pappa, så handlar The Lego Movie 2 både om att växa upp och att försöka komma överens med ett syskon. Även om metaforerna ibland är lite väl genomskinliga och filmen är nästan sjukligt självmedveten så är det i grunden en bra berättelse som knyter ihop den verkliga världen och Emmets äventyr på ett bra sätt.

Det som jag kan anmärka på är att det, särskilt i början, är lite väl tydlig produktplacering. Bara genom att ha följt de faktiska Lego-seten som släpptes sedan i julas hade jag ett ganska bra hum om vart historien var på väg, och när Finn kretsar kring den extremt dyra Apocalypseburg där nere i källaren (finns att köpa nu för endast 2999 kronor) och gänget sedan attackeras av Sweet Mayhems rymdskepp (799 kronor) som spränger Emmets hus (699 kronor) och de sedan flyr genom att bygga en ökenbuggy (599 kronor) och kombinera den med Unikittys nya (och dundercoola) form Ultrakatty (349 kronor), då känns det nästan som att jag har betalat för att se en reklamfilm från TV3 anno 1989.

Trots det är det alltså en riktigt bra film som sätter både humorn och allvaret i de allra flesta fall. Unikitty är fortfarande fantastisk, den här tolkningen av Batman förblir den bästa någonsin, och även de flesta av nykomlingarna briljerar (med ett uppenbart undantag som jag tror det är meningen att man ska hata). Det är också fullproppat med referenser som 80-talskids garanterat kommer att känna igen och sucka nostalgiskt åt. Se den, är min rekommendation. Försök sedan låta bli att tömma leksaksbutiken.

The Lego Movie 2 är snart här och redan innan jul började seten dyka upp, men lagom till premiären släpps nu också en ny samlarserie med tjugo nya figurer att samla rätt på. Att få tag på alla är faktiskt ovanligt enkelt: i en nyöppnad låda står alla tjugo i en rad och lådan innehåller tre kompletta serier. Efter att ha köpt hela lådor på sistone var jag lite mer återhållsam den här gången och letade bara rätt på de jag hade tänkt mig. För det finns en hel del figurer som inte intresserar mig, som mestadels oförändrade versioner av Emmet och Unikitty till exempel. Så till slut blev det tolv stycken, som råkar utgöra rätt distinkta kvartetter.

Eftersom den andra filmen utspelar sig i någon sorts post-lillasyster-apokalyptisk värld har många av stadsborna från den förra filmen fått Mad Max-doftande omtolkningar, även sidofigurerna. Så här får vi Abe Lincoln i en outfit som lär få steampunk-byggare att bli alldeles till sig. Benny har förlorat en arm men är i övrigt rätt trist, en liten bonus är dock verktygslådan som har en rymdlegosymbol. Lucy/Wyldstyle har en ny huva med goggles men är i övrigt oförändrad. Och så har vi Miss Scratchenpost som verkligen tagit till sig temat vilket även gäller hennes katt – som jag har VÄLDIGT svårt att se något annat användningsområde för.

Någonstans i filmen lär vi också få en flashback där Lucy tydligen var en popstjärna. Det är väl egentligen inget speciellt med figurerna som sådana men de har många roliga färger och jag tror att några skulle kunna användas för att utöka den avslutade Elves-serien. Särskilt värd att peka ut är kattjejen, som använder den sprillans nya Vibrant Coral-färgen från Lego. Och det är verkligen en speciell färg, som praktiskt taget är självlysande. Foton kan inte göra den rättvisa. Förutom på henne används den också flitigt i den nya partybussen från samma serie men jag var inte riktigt sugen på att köpa den bara därför.

Och slutligen har vi en kvartett som fortsätter Legos märkliga kärlekshistoria med Trollkarlen från Oz. Det fanns ursprungligen ett uppslag på Lego Ideas där ett Oz-set föreslogs, men det blev inget av det, då. Men sedan dess har Lego släppt den onda häxan i Lego Dimensions, och hennes flygande apor dök upp aningen malplacerat i The Lego Batman Movie samt tillhörande set. Och nu finns alltså Dorothy (plus Toto), Fågelskrämman, Lejonet och Plåtmannen, som allihop också var med i Lego Dimensions men inte gick att spela. Allihop är detaljerade och har nya delar, och även om den värsta Oz-hysterin bör ha dött ner nu åttio år efter filmen så är de rätt begärliga samlarprylar.

Jag måste också passa på att nämna en annan figur, även om hon inte är med i samlarserien utan bara finns i reguljära set: Sweet Mayhem. Hon är någon sorts motståndare i filmen och hon är fullkomligt fantastisk. Lego har lagt ner all tänkbar budget på den här figuren, som har en hjälm som är gjuten i tre separata färger och fällbara vingar i vitt och genomskinligt glitterblått (förstås), men framför allt ett sanslöst hår som är hysteriskt glittrigt och oljeskimrande glansigt med någon sorts lack. Det är så kopiöst smaklöst att det blir coolt igen. Visuellt är hon i alla fall klockren och jag ser fram emot att se vad hon gör i filmen. Tyvärr är det billigaste setet hon är med i relativt menlöst och alla tre är ovanligt dyra, men så kostar nog den här figuren en redig slant att tillverka. Som en minidoll (som i Friends, Elves och Disneys prinsessor) är hon ju redan en utstickare i den här filmen men hela hennes design sträcker verkligen på gränserna för Lego.