Ojoj. Diskussionerna kring Star Wars: The Last Jedi minskar knappast i volym. Just nu kretsar väldigt mycket kring Luke och vad han gjorde i filmen. Även om jag tycker mig kunna ana en liten skiftning så hävdar fortfarande många att hans gestaltning ”totalt förstörde karaktären”, eller ”var ett hån” eller ”ett förräderi”. Man skyller förstås på Rian Johnson, eller Kathleen Kennedy, eller Disney i största allmänhet. För det är ju förstås självklart att Luke skulle bete sig på ett visst sätt. Det har släppts trettiofyra år av material som har visat att Luke mer eller mindre är rymd-Jesus och kan besegra precis vad som helst. Visserligen har det aldrig varit officiellt officiellt, och när Disney tog över insåg de att hela Star Wars-röran var fylld av saker som en jedi-R5-enhet, att Chewbacca dog av att få en måne kraschad på sig, att Luke hade en klon, Luuke, att Luuke hade en klon, Luuuke, och att det fanns en rebellpilot som var en häst. ... Läs hela texten

Jag läste lite spekulation kring nästa Star Wars-film och någon tyckte att det var självklart att Rey skulle skaffa sig en dubbel ljussabel, som Darth Maul, eftersom hon så uppenbart är tränad med stav. Som någon som också är tränad med stav, kan jag inte annat än sucka bedrövat.

Twinblades eller vad man nu vill kalla dem är nämligen korkade. Det finns ett ganska gott bevis på det. Människan har i alla tider experimenterat med olika sätt att döda varandra på. Det brukar vara en rätt darwinistisk princip – om det fungerar så överlever du och fortsätter, om det inte fungerar så är du död. Bara det faktum att det inte existerar någon praktisk form av dubbelbladiga vapen i historiska källor, åtminstone inte i den form som Darth Maul sysslar med, är ett ganska starkt bevis på att det är dumheter. ... Läs hela texten

Jag hade tänkt motstå till efter jul, men lockelsen (och risken att bli spoilad) blev för stor. Lyckligtvis lyckades jag få biljett till premiärdagen, och efter två och en halv timme av Star Wars är jag nöjd överlag, även om det finns en del brister.

Den största behållningen är fortfarande huvudkaraktärerna, både gamla och nya. Trots att det är många som ska hinna vara med får de flesta hyfsat med utrymme, och framför allt får de utvecklas. The Last Jedi är ändå en mellanfilm och det går inte att avsluta saker, men jag måste säga att det ändå fanns många överraskningar. Då och då dök det upp scener eller scenarion som påminde om något ur de gamla filmerna, men generellt lyckades Rian Johnson vrida och vända på saker så det inte blev som man hade tänkt sig. Det är också ett ganska snävt berättande, som mestadels följer tre händelser. Därför gör det inte så mycket att rymden som vanligt känns ganska liten. ... Läs hela texten