Kategoriarkiv: Film

Seriefilmstrailer gånger två

Det börjar vara dags för två seriebaserade filmer: Valerian och Ghost in the Shell, och båda har precis fått trailers som visar lite mer av vad vi har att vänta oss.

Valerian and the City of a Thousand Planets är förstås Linda och Valentin i filmversion, men nu när jag tänker efter så är det inte alls De Tusen Planeternas Rike, utan De Tusen Planeternas Stad. Och åtminstone några av scenerna är tagna rakt av från Ambassadören Som Försvann, så jag skulle tro att titeln syftar på Point Central och kommer att kombinera flera berättelser. ... Läs hela texten

Doctor Strange – ännu en höjdare

Och så fortsätter Marvels svit av utmärkta filmer med Doctor Strange, ännu en superhjälte som var praktiskt taget okänd bland de stora massorna. Jag menar, jag ansåg mig vara en relativt seriekunnig person och hade förstås hyfsad koll på Hulken, Thor och Iron Man, om inte annat via spel. Men på sistone med Ant Man, Black Panther och Doctor Strange har de gått ytterligare ett steg, och det fascinerande är att filmerna snarare blir bättre.

Här bygger det på en blandning av fantastiska skådisar och fantastiska effekter. Handlingen är väl inte spektakulär utan ganska genomsnittlig, men den har ändå sina poänger och framför allt har alla karaktärer vettiga anledningar att göra vad de gör. Neurokirurgen Stephen Stranges resa från framgång och rikedom till träningsmontage och slutligen ett nytt liv påminner en hel del om Bruce Waynes i Batman Begins, inte minst på grund av den allmänna asiatiska mysticismen. Men Benedict Cumberbatch gör en jättebra tolkning och blandar arrogans och oförsiktighet med en grundläggande godhet och en ganska stor dos ödmjukhet när han inser vad han har att tampas med. ... Läs hela texten

Gremlins ett och två

För ett tag sedan var jag på åttiotalshumör och köpte på mig ett gäng klassiska filmer. En av dem var Gremlins. Jag hade inte sett den på väldigt länge och tyckte att det var dags igen. Och man man kan konstatera att Gremlins inte tillhör det årtiondets allra bästa. Det är ingen Ghostbusters, ingen Back to the Future och ingen The Goonies.

För er födda efter 1990 är Gremlins en skräckactionkomedi som handlar om den bedårande mogwai-varelsen Gizmo, som vakas över av en stereotyp kinesisk gubbe men hamnar i händerna på en resande försäljare och sedan hamnar hos hans familj i en sömnig småstad (som för övrigt har stora likheter med staden i Back to the Future). Den märkliga varelsen har tre regler som måste följas: undvik starkt ljus, blöt inte ner honom, och mata honom inte efter midnatt. Givetvis inträffar allt detta och en grupp onda mogwai föds och förvandlas snart till Gremlins, kreativt ondskefulla små jävlar som börjar terrorisera stan. Den smått generiske huvudpersonen och hans love interest måste hitta ett sätt att stoppa dem. ... Läs hela texten

Disney dominerar

Jag såg bluray-versionen av Captain America: Civil War, och precis som i sommar tycker jag fortfarande att det är en höjdare. Marvels cinematiska universum har gett oss en himla massa kvalitet på sistone, och när jag tänker efter så gäller det Disney som helhet. Jag menar, för sisådär tio år sedan hade jag mer eller mindre räknat ut dem. Det släpptes menlös animerad rulle efter menlös animerad rulle. Det var väl möjligen Pirates of the Caribbean som överhuvudtaget intresserade, men så här i efterhand var det inga superfilmer heller. Emperor’s New Groove, Atlantis, Treasure Planet, Brother Bear, Home on the Range, Chicken Little… det är storfilmerna från 2000-2005 (för att stärka min argumentation utelämnar jag förstås en del lite bättre filmer, men ni fattar). ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong fem

Jag har sett många listor över bästa och sämsta säsonger av Game of Thrones. Toppen varierar, men i botten brukar man nästan alltid hitta säsong fem. Jag tyckte inte alls den var så dålig den första gången, men nu har jag sett hela säsongen igen, med resten av serien i färskt minne. Hur står sig tio avsnitt av Meereen, vintermörker och bad pussy? Inte så värst bra, visar det sig. Kritikerna har rätt i mycket. Om säsong fyra var aningen utdragen, så är det inget mot hur sega de första sju avsnitten av del fem är. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong fyra

Och så har jag i all hast plöjt igenom säsong fyra av Game of Thrones, som ursprungligen alltså täcker andra halvan av bok nummer tre. Det märks på många sätt, framför allt genom att det inte sker några stora förändringar från säsong tre. Visst, det blir lite konsekvenser av The Red Wedding, men det känns nästan bortkastat eftersom det egentligen inte finns någon som kan göra något åt det. Det finns några riktigt stora händelser (jag kommer till dem när jag har kommit förbi förstasidans text, för även om säsongen är tre år gammal nu är det kanske någon som inte har sett den än), men de flesta karaktärerna fortsätter på samma spår som tidigare. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong tre

Den tredje säsongen av Game of Thrones innehåller väldigt mycket, och ändå täcker den en väldigt kort tidsperiod. Från början till slutet hinner det inte gå så lång tid, och positionerna förflyttas inte särskilt mycket. Det beror förstås delvis på att säsongen bara täcker en halv bok. Men det hade aldrig gått att skära bort tillräckligt mycket för att klämma in båda säsongerna (särskilt med tanke på att det händer en hel del även i nästa). Det märks på att varje avsnitt oftast bara har en eller två scener med varje given huvudperson, även om de generellt inte hoppar över någon som det ibland händer senare. Det man snarare märker är att introsekvensen nästan aldrig används. Väldigt många avsnitt börjar direkt utan att slösa några minuter på det pampiga ledmotivet. ... Läs hela texten

Ghostbusters är en utmärkt nytolkning

Det är sorgligt att se hur Ghostbusters har blivit ett slagträ för diverse hemska individer, som egentligen inte bryr sig om filmen men kategoriskt måste hata den eftersom de hatar allt som trotsar deras världsbild (där kvinnan står i köket, den svarte mannen sliter på fältet och alla från Mellanöstern bär turban, kroksabel och en överdimensionerad tecknad bomb). När den sidan tar ställning fullständigt mot den här filmen var det därför självklart för mig att ta ställning för den. Men det var ingen som helst garanti för att den faktiskt skulle bli bra. För uppriktigt sagt: hur många gånger har en nytolkning lyckats nå upp till originalet? ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong två

Säsong ett kretsade i stort sett kring Ned Stark, som ett led i det stora bedrägeriet som skulle få oss att tro att han var huvudpersonen. I säsong två märker vi tydligare hur många som är inblandade i det här spelet, och det blir många vägar att följa, och ännu fler nya ansikten. Nu blir det förstås en hel del spoilers av hela säsongen och har du inte sett fram till säsong sex bör du nog undvika det här, eftersom jag kommer att jämföra en hel del med vad som hände senast. Jag kan börja med lite allmänt, för att inte börja avslöja saker på förstasidan. Produktionsvärdena är högre, men fortfarande är det oerhört långt från den senaste säsongen som bitvis kändes som långfilm uppdelad i timslånga avsnitt. När Robb håller på med sina erövringar är det mest en handfull gubbar i en skog, så klipp, och så en massa döda på ett fält. ... Läs hela texten

Återbesök i Westeros, säsong ett

Det börjar vara så pass länge sedan jag först började se Game of Thrones, även om jag inte såg de första säsongerna precis när de sändes, att jag har glömt mycket av detaljerna. Dessutom var det mycket detaljer som jag helt enkelt inte noterade. Det här är en serie som är proppfull av karaktärer, historia och små föraningar, och mycket är inte tydligt förrän man har sett stora delar av serien. Nu blir det lite spoilers här, men säsongen börjar ha några år på nacken, så har du inte sett den än är det nog dags nu. Sen kan du se om du håller med mig. Jag kommer också att nämna saker som hände i den senaste säsongen, så varning för det. ... Läs hela texten