Kategoriarkiv: Mat

Jag saknar Japan

figma_labrys00

Det är ganska exakt ett år sedan jag kom hem från Japan och även om jag inte hade planerat att återvända än på ett bra tag, så känns det extra angeläget nu när det överhuvudtaget inte går. Får vi bara ordning på det här vaccin-grejset, så kommer jag att börja planera igen. Under tiden besöker jag Japan så gott jag kan, via mat, via VR, och via Youtube.

Spridda minnen som poppar upp när jag sitter och drömmer mig tillbaka:

* Hur jag ägnade timtals åt att kuta runt i Akihabara och Hiroshima, på alla möjliga Lashinbang och Book-Off, i jakten på Figma-versionen av Labrys, och hur jag slutligen hittade henne på tredje våningen i Nakano Broadway … och hur jag sedan inte ens har kommit mig för att recensera figuren. Värt.
... Läs hela texten

Japan 2019: Hiroshima

Jag kallar den Hiroshima-blicken. När jag säger att jag har varit i Hiroshima stannar folk upp med blandning av förvåning och oförståelse. ”Finns det kvar?”, ungefär. Och ja, det går inte att undvika det uppenbara: för sjuttiofyra år sedan exploderade Little Boy sexhundra meter över staden och utplånade allt inom tre kilometers radie. De resulterande bränderna förstörde sedan stora delar av det som fanns kvar. 66 000 dog och 69 000 skadades. Men det var sjuttiofyra år sedan. Hiroshima är en fullt levande stad och det finns ingen förhöjd strålning alls. ... Läs hela texten

Japan 2019: Osaka

japan2019_osaka1

Första gången jag var i Japan, 2001, bodde jag en vecka vardera i Kyoto och Osaka. Därför kändes det lämpligt att återvända nu och utforska mer av staden. På den tiden fanns det ju inte samma förutsättningar att hitta saker att göra. Jag hittade ett hotell i närheten av Dotonbori, det klassiska nöjesområdet med den typiska löparskylten som alltid syns på Japan-clipart. Det blev fem dagar totalt, men en av dagarna tillbringades i Kyoto så det blir en separat blogg.

Ett av målen var att återvända till Den Den Town. Det är Osakas svar på Akihabara och har på samma sätt glidit över lite från elektronik till mer nörderi och anime i allmänhet. När jag var där stod spelbutikerna täta, nu var det lite svårare att hitta. Istället fanns figurbutiker i massor. Volks gör egentligen dockor men har också butiker med främst uthyrningsmontrar för andrahandsvaror. Jag besökte Geo som var en stor besvikelse med ett trist utbud spel och mest bara film. Däremot var Hero Gang en fenomenal butik för Transformers-fans. En hel gång på övervåningen är full av figurer från både gamla och nya serier, och jag kunde lätt hitta både den splitternya Smokescreen och den fem år gamla Skids. Lite separerat från Den Den Town och närmare Nanba-stationen fanns en aningen expanderad Super Potato-butik som, som vanligt, var proppfull med klassiska spel. Jag noterade dock att många spel, särskilt till Neo-Geo, numera har så hysteriska priser att de är mer att betrakta som utställningsobjekt. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: bäst i drickautomaterna

Man behöver aldrig gå törstig i Japan. Vart du än befinner dig än det praktiskt taget aldrig längre än femtio meter till närmaste drickautomat. Bara att stoppa i sisådär 100-160 yen (beroende på utbud och placering) och få sig en iskall eller varm dryck. Och utbudet är förstås fantastiskt. Det finns en lång rad distributörer som allihop har olika varianter, och man lärde sig snart att hålla utkik efter vissa lyckade sorter. Och du kan glömma trista svenska automater som har Coca-Cola, Fanta och i bästa fall Sprite. De finns här också, i en del maskiner åtminstone, men det finns så mycket mer att välja på. Massvis av kaffe, latte, varm choklad (jag hittade dock ingen bra choklad), te med mjölk, te utan mjölk, iste, islatte, grönt te, juice … ja, ni fattar. Jag provade en special-Pepsi, som tydligen innehöll extra koffein (och ändå var riktigt god), men annars behövde jag aldrig nöja mig med ”västerländsk” läsk. Här är favoriterna efter två veckors automatköp. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: stjärnmöte i Shinjuku

Om du far till Japan måste du gå på Robot Restaurant. Det var det första jag hörde, ungefär. Det är ett vräkigt spektakel, högljutt och märkligt på alla sätt och vis. Det blev inte så att vi gick på Robot Restaurant när vi var i Shinjuku. Vi gick förbi istället. Det såg mycket riktigt väldigt vräkigt ut, och dessutom är det rätt dyrt. Vi anade turistfälla och undvek det. Kanske missade vi något.

Istället gick vi till Shinjuku-parken, som är en stor öppen park till skillnad från Yoyogi-parken. Det finns gångstigar genom några natursköna delar, men också stora picknickytor är det är traditionellt att ägna sig åt hanabi – att betrakta de kortlivade körsbärsblommorna de här veckorna i april. Där finns också ett fuktigt och kvavt växthus, och tonvis med fotomöjligheter (alla mina ritade figurer framöver lär stå någonstans i Shinjuku). ... Läs hela texten

Det är fest i min mun

Det är fredag och jag gjorde omvägen förbi den lokala Ica-handlaren. Fördelen med den här butiken är att de har ett delikatessutbud som saknas i de större butikerna, med en riktigt bra chark. Men framför allt har de Lindor på lösvikt!

För några år sedan (och kanske fortfarande?) fanns en uppsättning lyxigare lösviktsgodis där praliner och grejer där de här fantastiska chokladkulorna från Lindt ingick, men det här är någon specialiserad variant som har funnits ett tag nu. Ordentligt dyrt men så, så värt det. Vi pratar inte bara om de ordinarie röda kulorna som innehåller den ljuvligaste mjölkchoklad, och inte bara de härliga blå med mörk choklad. Nej, det finns också hasselnöt och kokos för den som gillar sånt, men framför allt Stracciatella (vit choklad med flisor av mörk) och en alldeles makalös vit choklad med jordgubbssmak. ... Läs hela texten

Nygårda Lagrad Julmust

Jag är ett stort fan av Zeunerts julmust (och påskmust), så till den grad att jag brukar ha några flaskor sparade även när det inte är säsong för att lyxa till det ibland. Nu börjar det här med säsong vara ett irrelevant begrepp för nätt och jämnt har somlan hunnit försvinna från butikerna (i sig ett märkligt sätt att förlänga semmel-säsongen ett halvår) så börjar julmusten dyka upp.

Nygårda har en lagrad julmust som jag inte minns om jag har sett förut, så jag passade på att prova. Den finns i två varianter, lagrad 2 månader eller 6 månader, och har legat i romfat. Flaskorna är på 33 cl så de är lite mer hanterliga än Zeunerts mastodonter på 50 cl (även om den är svingod så är det mastigt att trycka i sig hela på en gång). Men smaken faller mig inte alls i smaken. ... Läs hela texten

Tacopanerad kyckling

Tänkte dela med mig av ett enkelt men jättegott recept. Du behöver:

* Ca 1 kg kycklingfilé
* En halv påse saltade tortillachips/nachos
* Två påsar tacokrydda, förslagsvis Old El Paso
* Vetetortillas och tacotillbehör

Skär filén på längden i cirka centimeterbreda skivor. Krossa majschipsen fint, i mortel om möjligt eller direkt i en plastpåse. Ett förslag är att använda dubbla plastpåsar för att inte riskera att det går hål pga vassa chips. Blanda chipsen med tacokrydda i påsen. Vänd ner filéskivorna en efter en och lägg sedan upp skivorna i en ugnsform. Stek på 225 grader i ungefär en halvtimme eller tills kycklingen är genomstekt och paneringen har fått lite färg. ... Läs hela texten

Delikatesser från norr

Äntligen hemma efter en vecka i Skellefteå. Förutom lugn och ro blev det tillfälle att köpa på sig och/eller förtära ett par saker som inte vanligtvis förekommer på mina breddgrader.

* Norrmejeriers chokladmjölk – jag har skrivit om den förut men det här är verkligen kungen av sockrad kakaodryck. Jag tror den lilla extra finessen ligger i att den inte smakar sämre när den är ljummen, som Cocios motsvarighet.

* Butterbulle – den smockfulla krämbullen med glasyr ovanpå är en lokal specialitet som jag vill försöka avnjuta när jag har möjlighet. Synd att den inte går särskilt bra att lagra eller frakta. ... Läs hela texten