Det är lite läskigt, men på sistone har jag varit så pass mycket i Stockholm att jag börjar utveckla favoritställen. Det känns som ett svek, på något sätt, och jag ska kompensera med att åka ut till stugan framöver och få en rejäl dos glesbygd.

Hur som helst, två ställen har jag besökt ett par gånger nu, så att jag kan rekommendera dem. Nu finns det förstås tusentals ställen som förmodligen är bättre, men ändå.

Cafe 60 på Sveavägen är ett fik som går helt in på shabby chic-stilen, och lokalen har sett många bättre dagar. Men de har ett helt sanslöst sortiment med otaliga mängder tårtor, kakor, bröd och annat gott, och man får gigantiskt stora bitar. Ändå är det inte särskilt dyrt. Stället verkar generellt dra ungdomar och studenter eller åtminstone folk som uppskattar böcker – man ser ofta folk sitta och läsa. Den enda egentliga nackdelen som jag har upptäckt är toaletten som är av stilen Tunnelbanestationen Som Gud Glömde. ... Läs hela texten

Till skillnad från Östersund där det finns sisådär tre bra matställen finns det betydligt fler att välja på i Stockholm. I helgen besöktes ett av de nyare. Pharmarium ligger på Stortorget i Gamla Stan och har ett ganska udda upplägg. Namnet kommer av att det ursprungligen fanns ett apotek på platsen, och de relativt få rätterna som serveras är minst sagt udda konstruktioner. Vad sägs om kungskrabba med sotad avocado och blomsterkrasse, eller pilgrimsmusslor med fänkål och pollen (ej för allergiker, förmodar jag)? ... Läs hela texten

Om man har vägarna förbi Skellefteå, som jag precis hade, så är det ett absolut måste att äta hamburgare på torget. Sedan urminnes tider har det funnits tre vagnar att välja mellan: Torggrillen, Kebabmannen och så en mindre som ingen bryr sig om. Torggrillen är originalet och har stått där sedan hedenhös. Ägarna har en fantastiskt dålig serviceinställning och verkar konstant på dåligt humör… men deras hamburgare är fantastiska. Massor av salt och peppar, stekheta hamburgare direkt från grillen… det är nog knappast ett sammanträffande att Skellefteå är en av få städer i världen där McDonalds har blivit utkonkurrerade och fått lägga ner. ... Läs hela texten

Ett relativt lokalt matfenomen i Skellefteå-trakten, tillsammans med parisare, Västerbottensost och den enda sanna definitionen av plättar, är butterbulle, ibland kallad krämbulle vilket dock krockar med ett annat bakverk.

Butterkaka är ganska konkret definierat i övriga landet. Det är ett gäng vaniljbullar ställda i en form så de sitter ihop som en enhet, med en massa vaniljkräm. Krämbullar är runda vetebullar med insprutad vaniljkräm och doppade i socker.

Butterbulle är en slät vetebulle med insprutad vaniljkräm och sedan ett rejält lager glasyr ovanpå. Den är alltså ganska lik krämbullen. Så vitt jag vet tillverkas den inte i hela landet, om ens någon annanstans än Skellefteå. Därför passar jag gärna på när jag är där. Den är nämligen himla god. ... Läs hela texten

Sedan jag provade yakiniku på stans bästa restaurang, Take Mikado, har jag varit närmast besatt. Eftersom jag fick en riskokare till jul passade det bra att börja experimentera i hemmet också, även om jag knappast kan nå upp till Mikados kvalitet.

Jag började med ett recept från recept.nu, men eftersom jag sällan har färska råvaror hemma fick jag justera receptet lite. Det visade sig dock bli alldeles yppans gott ändå, så här är min förenklade yakiniku, fyra portioner. Receptet går också bra att skala upp till fler, jag gjorde just sex portioner (så lunchen är räddad för nästa vecka). ... Läs hela texten

Jag är inget fan av semlor, inser jag nu. Fettisdagen är ju en sån där gammal tradition som måste upprätthållas, så igår köpte jag ett tvåpack och satte i mig en, i förebyggande syfte. Idag blev jag bjuden på semla och har nu en kvar… men jag tror jag hoppar över den. Vaskar en semla på självaste semmeldagen. Eventuellt finns det en lag mot det.

Visst är det najs med grädde och socker och vetebröd. En av de godaste bakverken jag någonsin ätit var ett wienerbröd format som en grotta med grädde i, helt hysteriskt. Men fördelningen av ingredienser är knepig och dessutom finns det inget vetenskapligt bevisat sätt att äta semla någorlunda civiliserat. Om man inte heter Julia Roberts finns det ingen som helst möjlighet att ta en tugga utan att ha skägget fullt av grädde, så i praktiken är det bästa sättet att knivmörda semlan och sopa upp grädden med brödslamsorna. ... Läs hela texten