Hur ofta kan man köpa en transformer? I det här fallet är det tredje gången. Artfire var i sin ursprungliga utgåva en måttlig modifierad version av Grapple och Inferno, bara modifierad för att kunna hålla i en Targetmaster. Tillsammans med likaledes modifierade Stepper, baserad på Jazz, släpptes han exklusivt i Japan i en av de senare serierna. De var inte särskilt populära eftersom de bara återanvände befintliga leksaker i nya färger, och blev därför extremt populära många år senare i samlarkretsar just på grund av sin otillgänglighet. När jag hörde talas om honom var jag mest irriterad på den märkliga officiella översättningen. ”Aatofaiaa” borde ju rimligen bli ”Autofire”, vilket också skulle passa ihop med att Targetmasters brukade ha namn som handlar om att skjuta. Men då hade jag nyss lärt mig japanska och var väldigt pretentiös. ... Läs hela texten

Den senaste upplagan av Transformers kallas Legacy, och istället för någon egentlig handling är temat alla tidigare Transformers-serier, från 1984 och framåt. I USA släpptes en Walmart-exklusiv underserie, Velocitron, där man specifikt siktar på racing-fokuserade figurer … och så Cosmos. Den här snubben är svår att placera in i något annat tema då han traditionellt förvandlar sig till ett flygande tefat. Men här har han fått en flagga och fungerar som levande startsignal. Nämen dåså. ... Läs hela texten

Studio Series-utgåvorna har så sakteliga börjat återvända till att bara ta fram hemska Bay-monster, men några höjdare finns det fortfarande kvar. Wreck-Gar är en av de mer udda karaktärerna i den ursprungliga filmen från 1986, en neutral ledare från skräpplaneten Junk som bara talar i popkulturreferenser med Eric Idles röst. Jag hade hans ursprungliga leksak en gång i tiden, men det var en ganska märklig pryl med väldigt udda proportioner.

Studio Series Wreck-Gar är en extremt bildtrogen version av hans design från filmen. Alla detaljerna finns på plats inklusive hans bröstvårtekanoner som är poserbara den här gången, och förstås hans mekaniska ansiktsbehåring. Själva figuren är snäppet större än vad jag är van vid numera i den här prisklassen (Voyager) och plasten känns lite mjukare än vanligt men ändå hållbar. Han ger därför ett ganska gediget intryck, jämfört med många andra i serien som Hot Rod som känns extremt pillig. Det hela påminner lite om den senaste versionen av Cyclonus. ... Läs hela texten

Blaster var huvudperson i det första numret av Transformers-tidningen jag fick, och var sedan en viktig karaktär under de följande två åren, så det är inte oväntat att han blev en favorit. Hans popularitet går dock knappast att jämföra med Soundwave, som ju är en av de allra mest ikoniska i franchisen. Därför var Blaster länge en simpel repaint av olika utgåvor av Soundwave, som inte var särskilt lik förutom att de båda förvandlades till kassettspelare, där Soundwave dock blev en freestyle och Blaster en hel bergsprängare. ... Läs hela texten

Ibland är det verkligen ketchupeffekt på Transformers. Den gamla minivanen Skids har inte fått någon ny figur sedan 2013, men så är han också en ganska obskyr karaktär. Sen blev det helt plötsligt två splitternya figurer inom några månader.

Masterpiece Skids var en ganska stor överraskning. Nog för att alla klassiska karaktärer får en chans förr eller senare, men han följer inte alls det numera etablerade temat med figurer som är extremt trogna den tecknade serien, ibland till förbannelse. Istället påminner han om de första åren med Masterpiece då det snarare handlade om att göra en lyxversion av den ursprungliga leksaken. ... Läs hela texten

En av nyheterna med Kingdom-serien var att den förutom att fortsätta att fira Generation 1 av Transformers även passade på att hylla Beast Wars, som firar tjugofemsårsjubileum i år. Därför var det en salig blandning av Beast Wars-klassiker som Optimus Primal, Cheetor och Dinobot sida vid sida med gamla godingar som Inferno, Huffer och Tracks. Jag hade en liten Beast Wars-period för sisådär femton år sedan men har tappat intresset nu igen, så jag hoppade över de flesta i serien även om de var välgjorda. ... Läs hela texten

Tracks är en av de där sidokaraktärerna som poppar upp med jämna mellanrum, och förstås också en av mitt favoritgäng, så jag brukar få anledning att köpa en ny variant sisådär vart femte år. Nu senast släpptes han i Kingdom som en sprillans ny modell, vilket inte är helt vanligt. Den förra varianten, som jag sålde i väntan på denna, delade modell med Wheeljack och kändes inte helt genomtänkt. Det här är en mer klassisk Tracks. Som så många andra War for Cybertron-figurer är han detaljerad och känns i princip som en förenklad Masterpiece-figur. ... Läs hela texten

Hasbro fortsätter att släppa moderniserade nytolkningar av klassiska figurer och Wheeljack är ännu en i samlingen. Den här figuren släppte häromåret i Earthrise-serien, och det är den utgåvan jag köpte, men exakt samma figur finns nu också i Kingdom. Och det är lite märkligt att Hasbro ger ut kopior av mindre populära karaktärer en andra gång medan storstjärnor som Ironhide, Prowl, Ratchet och Bumblebee bara funnits som exklusiva specialvarianter.

Nåväl. Wheeljacks ursprungliga figur var baserad på en Lancia Stratos i racingutförande, på den tiden då licenser bara fanns i teorin. Det här är en ganska trogen tolkning som följer samma grundläggande layout, men förstås mycket mer poserbar och proportionerlig. Han känns rejäl och ganska enkel att förvandla, trots att det finns några smarta finesser som att en del av vindrutan fälls ihop in i hans knän för att göra den mindre. ... Läs hela texten