Kategoriarkiv: 3/5

Recension: Super Smash Bros 3DS

Lämna ett svar

Jag köpte en Gamecube nästan enbart för att spela Super Smash Bros Melee. Jag gillade det och spelade förvisso en massa timmar, men i slutändan köpte jag bara några få spel till på formatet, så det var lite onödigt i det stora hela. Jag köpte en Wii nästan enbart för att spela Super Smash Bros Brawl. Jag gillade det och spelade förvisso en massa timmar, men i slutändan köpte jag bara några få spel till på formatet, så det var lite onödigt i det stora hela.

Jag funderade på att göra samma sak även denna gång, men möjligen har jag lärt av mina misstag. Och den här gången fanns ett alternativ: istället för att köpa en Wii U kunde jag köpa samma spel på 3DS. Det är förstås ett mycket trevligt erbjudande… förutom att det egentligen inte är samma spel. ... Läs hela texten

Recension: Dynasty Warriors 8 Xtreme Legends

Lämna ett svar

I vanliga fall skulle inte den traditionella expansionen till varje Dynasty Warriors-spel, Xtreme Legends, vara värd någon större uppmärksamhet. Visst, det tillför en himla massa innehåll men innehåll är knappast den här seriens svaga sida. Jag skulle snarare argumentera för att det har för mycket innehåll. Men Dynasty Warriors 8 Xtreme Legends är den första utgåvan till nästa generations konsoler, mer specifikt Playstation 4 eftersom Xbox One inte har lanserats i Japan. Som expansion var Xtreme Legends ofrånkomlig, men konverteringen till Playstation 4 känns mest pliktskyldig, för att Sony insåg att de hade exakt noll spel till den japanska premiären och bad de japanska utvecklarna att konvertera första bästa som gick att få klart. Det är väldigt trevligt att kunna fortsätta rakt av där jag var i Playstation 3-versionen, men jag hade uppskattat om det faktiskt hade varit någon skillnad. ... Läs hela texten

Recension: The Lego Movie Videogame

Lämna ett svar

Har man gjort en något så när barnvänlig filmtrilogi de senaste tre decennierna är chansen ganska stor att man även har blivit representerad i legoform, både som leksaker och som spel. Harry Potter, Indiana Jones, Star Wars, Batman, Lord of the Rings och snart The Hobbit har ju allihop tolkats i dansk plast. Därför var det både logiskt och rimligt att Traveller’s Tales fick sätta ihop ett spel baserat på The Lego Movie. Tyvärr har de här spelen tenderat att bli väldigt enahanda. Och man kommer inte ifrån att grundkonceptet i The Lego Movie Videogame är identiskt med praktiskt taget alla tidigare spel. ... Läs hela texten

Recension: Dynasty Warriors 8

Lämna ett svar

Ännu ett år, ännu ett Dynasty Warriors. Koei är tillbaka i gamla fotsteg. Efter att ha glatt mig åt både Dynasty Warriors 7 och Dynasty Warriors 7: Empires var det frågan om del åtta skulle kunna tillföra något nytt. Och det gör det onekligen.

Som vanligt tillkommer ett gäng generaler på varje sida. Jag är glad att äntligen se Li Dian och Yue Jin på Wei-sidan. Li Dian var en allmänt kompetent general som deltog i flera av de stora kampanjerna och Yue Jin räknas som en av ”de fem elitgeneralerna” tillsammans med gamlingar som Zhang He och Zhang Liao. Att vi inte har fått honom förut är nästan pinsamt. I expansionen som är på väg får vi också slutligen Yu Jin, men det blir en kommande fråga. ... Läs hela texten

Recension: Tales of Xillia

Lämna ett svar

Eftersom jag inte spelat Tales-serien sedan Tales of Destiny för sisådär hundra år sedan överlät jag recenserandet till Tim Torfjäll, rollspelsexpert.

Jag har länge gått och trånat efter ett nytt open world-rollspel där man slipper trånga passager med bristande utrymme för att undvika fienderna som man möter på vägen. Om man kan kalla detta open world vet jag inte, men nog finns det utrymme att undvika fiender som respawnar hela tiden vilket är uppskattat!

När jag såg de första bilderna på Xillia så blev jag genast exalterad och full av förväntan. Det såg magiskt ut, med mysiga miljöer och en karaktärsdesign som går i samma anda som tidigare spel. Under min resa till Japan våren 2013 så hittade jag av en slump spelet på en reahylla, och kände att jag bara var tvungen att köpa det! Men när jag väl kom hem så var det dock inte det spelet som gick varmt hemma, utan det skulle dröja åtminstone två månader innan jag ens öppnade spelet. Det första som slog mig, förutom att det var otroligt vackert, var att soundtracket kändes mer påkostat än i tidigare spel. Det var ljuvligt, stämningsfullt och framför allt inte loopat i korta sekvenser som till exempel musiken i Tales of Symphonia: Dawn of the New World. Dock så var det inte nog för att jag skulle orka återuppta det dagen efter. Men när jag däremot blev erbjuden att recensera den europeiska versionen så hade jag ganska svårt att tacka nej. ... Läs hela texten

Recension: Persona 4: Arena

Lämna ett svar

Handlingen i fightingspel brukar kunna vara rätt krystad. Det är ju per definition klurigt att motivera varför goda vänner ska slå varandra sönder och samman, men Persona 4: Arena lyckas ganska bra på den fronten. Två månader efter Persona 4:s egentliga slut (men innan den briljanta slutklämmen) åker huvudpersonen Yu tillbaka till Inaba över vårlovet. Tanken är att ha en trevlig återförening med gänget, men allihop dras in i ytterligare ett mysterium och tvingas återvända till TV-världen, där en mystisk värd har arrangerat en turnering. I ett elegant drag förklarar Arena både varför alla vill slåss mot varandra och även spelkoncept som osynliga väggar. ... Läs hela texten

Recension: Dynasty Warriors 7 Empires

Lämna ett svar

Dynasty Warriors 7 var en frisk fläkt och en efterlängtad del i serien efter ett hyfsat långt uppehåll. Med bättre berättande och en klart förbättrad teknologi kändes det mer relevant än någonsin, och det är ett av spelen i serien jag har spelat mest, möjligen med undantag för del två. Koei har inte varit sena med att utnyttja framgångarna med extramaterial och uppdrag till tusen. De valde att införliva den oundvikliga expansionen Xtreme Legends som nerladdningsbart material, men Empires får en egen release. Vad är då detta, och varför ska vi köpa samma spel igen? ... Läs hela texten

Recension: Castlevania: Lords of Shadow – Mirror of Fate

Lämna ett svar

För någon som fullkomligen dyrkar Castlevania-serien och dess mytologi var Castlevania: Lords of Shadow något av ett slag i ansiktet. Med stridshandske. Total nystart med ny ursprungshistoria, men det vi trodde skulle vara ursprunget för familjen Belmont visade sig dessutom vara ursprunget för självaste Dracula. Det var en intressant vändning, och det gjorde inte så mycket att Gabriel var en träbock till skitstövel när han ändå skulle bli Skitstöveln med stort S.

Castlevania-serien har traditionellt bjudit på en ny Belmont och en ny tidsera varje gång, men i Mirror of Fate får vi en hel drös på en gång. Det är fortfarande oklart om Mercury Steam kommer att få fortsätta göra spel efter Lords of Shadow 2, även om spelvärlden skulle förvåna mig ordentligt om ett sånt storspel inte får ytterligare uppföljare, men i Mirror of Fate känns det som att de har stuvat ihop hela tre spel på en gång. Förutom en kort inledning med Gabriel får vi i huvudsak följa Simon Belmont, en rödhårig barbar som växt upp föräldralös efter att pappa Trevor gått och försvunnit. Ungefär en tredjedel in i spelet övergår det hela till en parallell handling, för att sedan sluta, ologiskt nog, med en tidigare historia. Resultatet av det här omständliga berättandet är ett avslöjande som vilken Castlevania-fan som helst kunde räkna ut på lillfingrarna, men ändå. ... Läs hela texten

Recension: Dead or Alive 5

1 svar

Det har gått sju år sedan sist, vilket är närmast otroligt. Senast det tog så lång tid mellan två delar i en fightingserie var nog mellan Street Fighter III och IV, och då antog alla att serien var död. Men trots det är vi fortfarande kvar och harvar i samma generation. Dessutom har Team Ninja blivit av med sin tongivande producent Itagaki. Så det fanns många frågetecken runt hur det skulle kunna bli ett riktigt bra fightingspel av det här.

Egentligen finns det inga riktiga nyheter i det här spelet. Det är samma lättspelade, fartfyllda och relativt rättframma spel som förut. En av få nya funktioner är ”cliffhanger”, som innebär att man inte omedelbart faller ner till nästa våning, men i gengäld riskerar en extra plågsam smäll på vägen. Det här är däremot inget som används särskilt mycket, bara på någon enstaka bana. Det finns också nya kraftattacker som tar en halv evighet att ladda upp men som kan bjuda på en extra flashig träff som kastar fienden in i diverse faror i bakgrunden. ... Läs hela texten

Recension: Epic Mickey 2: The Power of Two

Lämna ett svar

Ambitionerna med Epic Mickey var höga, men i slutändan blev det mest ett Nintendo 64-doftande standardplattformsspel med kameraproblem, vilket var väldigt synd. Jag gillar hela den här ”dekonstruera gamla figurer”-grejen och tanken att gamla bortglömda Disney-figurer levde i en egen värld var väldigt skön på ett skruvat Toy Story-sätt. Men spelet gick inte sådär jättebra, vilket troligen hade att göra med att det enbart släpptes till Wii. Det problemet har vi inte längre: förutom originalformatet får även Playstation 3, Xbox 360 och snart dessutom Wii U vara med. Kan det fungera bättre med lite prestanda? ... Läs hela texten