Med undantag för ett kort uppehåll i vintras har jag spelat Pokemon Go i elva månader nu. Det har blivit många promenerade kilometrar, ett gäng spänningsfyllda jakter och en hel del frustration, men nu har jag fångat dem alla, som det så fint heter.
Eller, för att vara korrekt, jag har fångat alla i generation ett som går att fånga i Sverige. Tauros, Kangaskhan och Farfetch’d går ju inte att hitta här, och de tre legendariska Pokemon samt Mew och Mewtwo finns inte i spelet än. Men i övrigt har jag allihop – den sista blev Dragonite. Det råkade bli så att både min första och sista Dratini hittades i Göteborg. Trots att Östersund har en hel del vatten var det extremt ovanligt att se den här, och istället fick jag nästan bokstavligt riskera liv och lem för att vandra längs frusna strandpromenader på julsemestern i norr.