Kategoriarkiv: Spel

Shoot’em up-sommar: G-Darius

Darius-serien bjuder på väldigt blandade känslor. Det första spelet var ett sånt där typiskt skitsvårt horisontellt shoot’em up. Del tre, Darius Gaiden, är en höjdare, och jag spelade det en massa på Taito Egret II Mini. G-Darius är det fjärde, och det första med polygongrafik. Det bjuder på en ganska kul idé med att i princip alla fiendeskepp går att fånga in, så att man sedan kan använda deras eldkraft och i vissa fall använda dem som sköldar mot övriga fiender.

Som i övriga Darius-spel finns det flera vägar genom spelet, så att du inte behöver se samma fem-sex banor varje gång. I teorin är det bra, men i praktiken leder det till att många bossar känns väldigt likartade. Samma attackmönster återkommer gång på gång, och spelet känns osedvanligt elakt. Lasrar? Minor? Målsökande lasrar? Prova minor som skjuter målsökande lasrar. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Batsugun

Batsugun var det sista spelet från de gamla shoot’em up-experterna på Toaplan, innan företaget gick i konkurs och utvecklarna splittrades till nya utvecklare som tog genren vidare, som Cave, Takumi och Eighting. Och det visade verkligen hur före sin tid Toaplan faktiskt var. Det här spelet kom 1993, men känns nästan precis som Cave-spel som släpptes tio år senare. Det brukar räknas som det första bullet hell-shoot’em up:et, och bjuder på en liknande spelkänsla som exempelvis Dodonpachi. Trots att det är rätt ohyggligt svårt är det också ganska lättillgängligt, och förutom förnedringen i att ständigt mata in nya virtuella femkronor är det inget som stoppar dig från att se hela spelet. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Strikers 1945 II

Det är dags för lite klassiska shoot’em up igen, och jag fortsätter att panga mig genom genren. Strikers 1945-serien fick tre spel plus en remake och del två har ganska gott omdöme, och ett hedersomnämnande på Shmups Forum. Så jag gav Psikyo en ny chans … men upptäckte rätt snart att jag inte gillar det här heller. Det är ett väldigt traditionellt vertikalt shoot’em up, där ditt flygplan (ett av sex olika valbara) tar upp en ganska stor yta. Men till skillnad från Caves spel så är hela planet en träffyta och det blir väldigt snabbt extremt svårt att undvika att bli träffad. Och det gör hela skillnaden. Om något ser extremt svårt ut men jag klarar mig förbi det, så känner jag mig som ett proffs. Om jag hela tiden missar för att ett skott snuddar vingen, så känner jag mig usel. ... Läs hela texten

Fightingnyheter från Evo 2024

Evo-helgen är över och som fightingspelens officiella högtid har det förstås bjudits på en hel del nyheter. Dock inte den kanske mest förväntade: vi har fortfarande inget releasedatum för Marvel vs Capcom Fighting Collection. Spelet fanns tillgängligt på Evo och var fortfarande inte helt färdigt, så det lär dröja ett tag till.

Däremot visade SNK oväntat upp SNK vs Capcom Chaos, som släpptes omedelbart på PC och idag på konsol. Jag är lite delad inför det här. Det är ju egentligen ett helt medelmåttigt spel med taskig spelkänsla, där det mest är pixelarbetet som gör det värt att ens testa. Men samtidigt är det ett spel som för bara några månader sedan betraktades som helt förlorat till historien, där det skulle behövas massvis av förhandlingar för att släppa det igen. Och med det och Marvel vs Capcom 2 på plats så är det bokstavligen bara en tidsfråga innan vi får Capcom vs SNK 2 igen, för det finns inte längre varken juridiska eller tekniska hinder. Och på samma sätt är det helt plötsligt inte omöjligt att vi får ett Capcom vs SNK 3 – eller ett SNK vs Capcom 2. ... Läs hela texten

Första intrycken av Shadow of the Erdtree

Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.

Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning. ... Läs hela texten

Mer arkadspel till Evercade

Haha. Knappt har jag listat vad jag skulle vilja se framöver på Evercade så utannonseras två nya samlingar. Först ut är Data East Arcade 2, som var precis vad jag ville se, men kanske inte med de här spelen. Det var bara The Cliffhanger: Edward Randy som jag hade önskat mig, men utöver det spelet är det obekanta titlar. Å andra sidan kan det finnas höjdare där också.

Sen släpps en oväntad tredje Toaplan-samling, som vid det här laget borde täcka större delen av deras utbud. Huvudnumret är Batsugun, som en gång i tiden var ett legendariskt bra (och dyrt) Saturn-spel, men som numera finns även på moderna konsoler. Även om det är lite irriterande att jag just köpte det så blir nog det här min första av Toaplan-samlingarna. Om inte annat blir det kul att kunna spela det bärbart … ... Läs hela texten

Marvel vs Capcom 2 kommer tillbaka

Capcom utannonserade just en splitterny samling, och den är sanslöst välfylld. Marvel vs Capcom: Fighting Collection kommer att innehålla sju spel:

  • X-Men: Children of the Atom
  • Marvel Superheroes
  • X-Men vs Street Fighter
  • Marvel Superheroes vs Street Fighter
  • Marvel vs Capcom
  • Marvel vs Capcom 2
  • Punisher

Samtliga spelen kommer att vara arkadperfekta med uppdateringar som detaljerade träningslägen och förstås onlinestöd med rollback, samt gallerier, möjlighet att koppla specialattacker till specifika knappar och sånt som vi redan fick i Darkstalkers-samlingen tidigare. Capcom har till och med fixat en del grejer som överdrivet skärmblinkande, och tagit bort Norimaro från Marvel Superheroes vs Street Fighter (eftersom han var baserad på en verklig person) men i gengäld gjort tidigare ospelbara bossar spelbara. ... Läs hela texten

Capcom är galna

Det ryktades att Capcom hade något oväntat planerat för Street Fighter 6:s nästa säsong. Och jag tror inte att någon kunde ha räknat med detta. Bison är tillbaka, vilket det ryktades om. Men Elena är också med, vilket är superkul! Fortfarande inte så jättemärkligt.

De sista två nykomlingarna? Terry Bogard och Mai Shiranui! Det är sensationellt på så många sätt. Första gången Street Fighter har gästfigurer (utanför Capcoms egna relaterade serier). Första gången Capcom och SNK har en rak crossover på 23 år. Och inte bara en karaktär, utan två! Nu är det helt plötsligt fullt sannolikt att Garou: City of the Wolves kommer att ha typ Luke och Chun-Li som gäster. Vansinne! Vi får dock vänta lite till, spelet hade också en trailer på Summer Game Fest och hade B. Jenet och nykomlingen Vox Reaper, en skallig tatuerad kille. ... Läs hela texten

Framtiden för Evercade?

I och med de senaste två Evercade-kassetterna är jag officiellt ikapp utgivningen efter bara en kort stund, då jag har köpt på mig de elva mest intressanta samlingarna. Nu kommer det att bli intressant att följa utvecklingen framöver. För det här är ett coolt format, trots eller kanske tack vare sina begränsningar. I princip vad som helst kan dyka upp, och gör det också. Nu härnäst kommer ju dels Playstation-versionerna av de tre första Tomb Raider-spelen – men också en bunt C64-spel från saligt insomnade Thalamus, som jag aldrig ens har hört talas om. ... Läs hela texten

Recension: Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes

Det har tagit alldeles för lång tid sedan det sista Suikoden-spelet. Tretton år, om man räknar det oöversatta Genso Suikoden: The Woven Web of a Century till PSP. Femton, om man räknar Suikoden Tierkreis till DS. Nitton, om man räknar Suikoden V, det sista spelet i den ordinarie tidslinjen. Eller tjugotvå, om man räknar Suikoden III som var det sista som Yoshitaka Murayama var involverad i. Ja, ni ser. Den här serien har knappast behandlats väl genom åren.

Uppropet för Eiyuden Chronicle var enkelt: ett nytt Suikoden-spel med allt vad det innebär av hundratalet hjältar, ett högkvarter att bygga upp, och en blandning av ordinarie rollspelsstrider, dueller och taktiska slag. Och framför allt en ohygglig detaljrikedom i just karaktärerna, med massvis av sidogrejer att pyssla med för att bygga upp deras personligheter. Och den här gången fungerar berättelsen på flera plan. En ensam hjälte som kastats ut från det onda imperiet samlar en liten grupp vänner för att kunna återställa det han vill kämpa för, och genom att samla hundra hjältar (eller i det här fallet hela 46 307 stycken, där jag är stolt över att vara en av de första) lyckas han uppfylla sin största önskan. Men den verkliga historien om Eiyuden Chronicle fick ett sorgligt slut, när Murayama avled strax innan spelets premiär. ... Läs hela texten