Kategoriarkiv: Playstation 5

Recension: Split Fiction

Brothers: A Tale of Two Sons var det absolut bästa spelet jag spelade 2013, ett fullkomligt magiskt äventyr. A Way Out var strålande och bjöd på fantastiskt smart co-op. It Takes Two var årets bästa spel 2021. Ingen press inför det här, eller?

Men Josef Fares har lyckats igen. Split Fiction är nästan ofattbart i sitt omfång och fantasi. Handlingen är kanske inte särskilt speciell utan mest en ursäkt för att få äventyra sig igenom den ena vansinniga världen efter den andra. Zoe och Mio är två hoppfulla författare som beger sig till den inte alls dystopiska korporationen Hader som erbjuder en unik möjlighet: en maskin som gör deras fantasi till verklighet. Men Mio anar oråd och vill dra sig ur, men fastnar istället tillsammans med Zoe, och tillsammans måste de försöka stoppa företagets lömska planer. ... Läs hela texten

Recension: Suikoden I&II HD Remaster

När jag spelade igenom Suikoden för ett antal år sedan, troligen på min Vita, var det fortfarande ett utmärkt spel. Men redan då kändes det gammalt. Och även om jag hade påbörjat en genomspelning av tvåan så hade jag inte kommit mig igenom det på sistone. Kunde det verkligen vara så att de här spelen hade åldrats?

Men när jag drar igång Suikoden i den här upphottade versionen känns det redan fräscht. Det beror till stor del på porträtten. När Junko Kawano ursprungligen ritade porträtten till Suikoden för ganska exakt trettio år sedan och de blev inscannade för att rymmas på några futtiga pixlar vardera på en lågupplöst Playstation-skärm gjorde det knappast någon glad. Visst, jag gillade porträtten redan då, och det var några av de första som pushade mig mot att anamma en anime-stil på det jag ritar, men det var väldigt mycket god vilja som behövdes för att se vad det skulle föreställa. Nu är allt omritat och knivskarpt, och jag förstår inte alls hur Kawano lyckades göra detta parallellt med Eiyuden Chronicle. Kanske förklarar det varför båda spelen blev försenade. Men utöver det blev varenda bakgrund omritad, och resultatet är utmärkt. Suikoden I hade ganska smetiga bakgrunder som kändes halvt förrenderade, men nu är de mycket bättre. ... Läs hela texten

Marvel-röj och allas golf på Switch

Innan Nintendo sätter igång på allvar med hypen för Switch 2 hade man en sista Direct, och där fanns en hel del intressanta nyheter. Inga fler Capcom-samlingar den här gången, men man kan inte få allt. I gengäld blev det en Gradius-samling som samlar de första tre Gradius-spelen och även tre Salamander/Life Force-spel. Vad jag vet är Salamander 3 ett helt nytt spel. Men jag är inte jätteintresserad av det. Jag föredrar de senare spelen i serien som inte är lika förbonkat dundersvåra. ... Läs hela texten

Cristiano Ronaldo blir spelbar i City of the Wolves

Jag har ingen som helst koll på sportboll, men till och med jag vet att Cristiano Ronaldo är ett stort namn. Därför var det en smärre sensation när han från tomma intet gjorde reklam för Fatal Fury: City of the Wolves, och det började spekuleras varför. Nu vet vi: han blir en spelbar karaktär, och kommer att få fightas mot Terry, Mai, Rock, Chun-Li och gänget med en boll vid fötterna.

Alltså, eeeeeehhh. Ur spelets perspektiv är det förstås en ohyggligt stor bragd. Pratar man om gästkaraktärer så finns det knappt bättre sätt att sälja ett spel. Tusentals fotbollsfans kommer helt plötsligt att vilja spela ett fightingspel. Och eftersom jag fortfarande saknar Rival Schools hade det varit kul att ha en fotbollsspelare. ... Läs hela texten

Recension: Subside

Till premiären av PSVR2 släpptes Kayak VR: Mirage, som lät oss paddla runt i närmast fotorealistiska miljöer. Subside har ett liknande upplägg och ambitionsnivå. Här handlar det istället om fridykning, och man skulle lite elakt kunna kalla det för en upplevelse snarare än ett spel. Men det är också en riktigt trevlig upplevelse, och något som inte alla kan (eller bör) ge sig på i verkligheten.

Efter att ha dragit på mig headsetet, som lämpligt nog känns lite som en dykarmask, så hamnar jag i en virtuell värld. Även inuti spelet så är världen en simulering, troligen för att förklara att det finns genomskinliga väggar runt det du kan utforska. Det skulle annars kanske vara svårt att avgränsa vart du kan simma. Men i det här spelet så simmar man faktiskt, åtminstone till en början. Genom att simma med händerna så rör du dig realistiskt åt alla håll. Du kan också ta tag i saker och dra dig fram. Från början är det enda sättet att röra sig, men väldigt snart hittar du tillräckligt många guldpengar på havsbotten och låser upp nya hjälpmedel i butiken. De viktigaste är möjligheten att kunna röra sig uppåt och neråt, och att kunna hålla in R2 för att stadigt paddla sig framåt. Därefter blir simmandet mest finlir. ... Läs hela texten

Årets spel 2024

Ska jag vara riktigt petig så släpptes faktiskt Baldur’s Gate 3 under 2024 i sin fysiska version, som jag köpte till PC. Så årets spel 2024 är detsamma som 2023. Slut på artikeln. Men ärligt talat är det svårt för något annat att jämföra sig, och jag har spelat det överlägset mest även i år. Annars var 2024 ett ganska blekt år vilket också återspeglade sig i andra, mindre prestigefyllda listor än denna. Visst är det kul att spel som Metaphor: ReFantazio får tillfälle att synas i såna sammanhang, men det hade troligen inte hänt om spelbranschen hade varit i bättre skick. ... Läs hela texten

Recension: Castlevania: The Dominus Collection

Jag trodde länge att Konami aldrig skulle orka ge sig på DS-vaniorna. Nog för att det är kul att kunna tjäna pengar på att ge ut gamla spel igen, men eftersom alla tre byggde på att använda två skärmar och en del pekfunktionalitet skulle det krävas en gnutta arbete för att släppa dem på andra format. Och jag trodde inte att Konami var beredda att lägga ens en gnutta arbete på det.

Men så var det inte, och The Dominus Collection är till och med mer genomarbetad än så. Det är egentligen lite märkligt hur skärmarna är upplagda. I normalläget hamnar den faktiska spelskärmen lite på sniskan. Det finns andra alternativ, men inte egentligen något bättre. Och efter att ha spelat ett tag så vänjer jag mig. Det är också väldigt befriande att hela tiden kunna se spelinfo och en karta på sidan, för de här tre spelen bygger väldigt mycket på både utforskande och att samla grejer från olika fiender. Jag tycker också att de kom undan problemen med pekskärmen på bra sätt. Så på det hela taget är de här versionerna strålande. I paketet finns också lite annat godis som en musikspelare och lite artwork och sånt. ... Läs hela texten

Recension: Astro Bot

Det är väldigt svårt att recensera Astro Bot för vad det är. Vad det är, är ett fenomenalt tredimensionellt plattformsspel med massor av roliga banor, massvis av fantasi, grym musik och retronostalgi i ofantliga mängder. Vad det däremot inte är, är uppföljaren till Astro Bot: Rescue Mission. Och det känns som ett svek, från Sonys sida.

Jag höll god min i elakt spel. Jag antog att Sony inte skulle släppa ut PSVR2 och sedan ignorera den totalt. Jag gissade att spelen var på gång, men att de bara var försenade som allt annat. Gran Turismo 7 i VR är fortfarande fenomenalt, och det finns onekligen massvis av bra spel både från start och kontinuerligt sedan dess. Men Sony lägger inte en krona på det, och att Astro Bot, som revolutionerade plattformsgenren i VR, släpptes helt utan VR-stöd, var spiken i kistan. ... Läs hela texten

Vem behöver Playstation 5 Pro?

Sony utannonserade just Playstation 5 Pro i en kort video med Mark Cerny. Där skryter man om högre prestanda, men huvudargumentet är att man inte ska behöva välja mellan högre detaljrikedom och högre bilduppdatering. Så spel som The Last of Us 2 och Spider-Man 2 ska kunna köra med raytracing och sånt godis, fast i 60 fps. Spel som tidigare fick offra uppdateringen och halka ner till 30 fps, kommer att kunna köras i det dubbla. Det är ungefär vad man får ut av inte fullt dubblerad prestanda. ... Läs hela texten

Concord RIP 2024-2024

Jag var förstås helt ointresserad av Concord, ett av Sonys påkostade GAAS-koncept. Lattjolajbans färgstarka karaktärer som hämtade från andrasorteringen av bakgrundsfigurer från Guardians of the Galaxy, panga-skjuta, en massa storysekvenser inspirerade av Overwatch … snark.

Men många spel jag är ointresserad av säljer ändå massor. Så inte den här gången. Concord släpptes 23 augusti, och idag förklarade Sony att de slutar sälja spelet, återbetalar till samtliga som köpt det, och att Concord kommer att sluta fungera 6 september. Två veckor fick det här spektaklet leva innan nackskottet. Jag tyckte att nerstängningen av Multiversus var ett korkat drag, men det här måste vara rekord. ... Läs hela texten