Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter.
Kategoriarkiv: Playstation 3
21 years of Soul: Soul Calibur V
Finally, we have the fifth installment. It was revealed through a series of puzzles on the official site, eventually showing off a big change in direction. Mitsurugi and Siegfried appeared in older, slightly greyed versions, and it was soon established that the game took place after a Tekken 3-like time gap. Sophitia was gone for good, replaced by her kids Patroklos and Pyrrha. Since women over 35 can’t exist in a fighting game most of the originals like Xianghua and Taki were removed and replaced by successors, but Hilde barely made it by virtue of being young enough in the previous game. For Ivy and Tira, Namco mainly shrugged and didn’t age them. And the generational thing didn’t really go anywhere. Besides Mitsurugi and Siegfried, the rest didn’t age either. And replacing most of the original cast once more (see I and II) didn’t go down well. Leixia, Natsu and Xiba were derided as silly, childish versions of Xianghua, Taki and Kilik, and replacing the Alexandra sisters with two angsty kids really wasn’t appreciated.
21 years of Soul: Soul Calibur IV
It’s funny, but I can’t remember any particulars about the release of Soul Calibur IV. The first images turned up in the summer of 2007 and being the first game to release on Playstation 3 and Xbox 360 it was beautiful to look at. A huge surprise was the fact that both versions would yet again get exclusive characters, this time around none other than Darth Vader and Yoda, with the new character Apprentice being in both versions to promote Star Wars: The Force Unleashed. As time went on, the game also introduced a bunch of guest characters designed by mangakas, but unlike the creation fighters in III there was very little cohesion and they were all female with varying levels of absurd designs. Scheherazade was an elf, Angol Fear was an anime fighter in an otherwise realistic-ish game, Shura was a generic badass and Kamikirimusi was a weird demon. The only one who felt like she could have been a proper Soul Calibur character was Ashlotte, a gothic robotic clockwork maiden.
Fans startar Demon’s Souls-server
Jag är inte direkt förtjust i grejen att driva servrar för spel som fortfarande är igång, som World of Warcraft. Det är rätt bokstavligen piratverksamhet. När ett spel däremot har haft servrar som har stängts ner är det en helt annan sak. Demon’s Souls stängdes ner i februari efter nästan nio år, långt efter den första gången de hade tänkt stänga servrarna. Möjligen kommer det att bli en nyversion en vacker dag. Men de inbitna fansen nöjer sig inte med möjligen, och har byggt ihop en egen server!
Riktigt hemska rollspelsdesigner
Jag funderade en kort stund på att testa Xenoblade Chronicles 2, men jag kan inte komma över den hemska designen på huvudkaraktärerna. Det är överhuvudtaget ett återkommande problem med främst japanska rollspel. Det finns många serier med konsekvent utmärkt design. Final Fantasy är oftast en av dessa, om man bortser från X-2. Tales of-spelen brukar också generellt vara bra, mycket tack vare att Kosuke Fujishima är en fenomenal designer och håller rätt bra ordning. Suikoden-spelen har också generellt bra design med tanke på att varje spel har över 108 karaktärer, till och med DS- och PSP-spelen. Och så är Fire Emblem oftast väldigt pålitligt, med den sortens genomtänkta och hyfsat realistiska figurer som jag gillar (även om jag inte har spelat dem, förutom Awakening).
Baiken rockar!
Det är två och ett halvt år sedan jag först spelade Guilty Gear Xrd (det känns längre!) och på den tiden har Arc System Works hunnit släppa både uppföljaren Guilty Gear Xrd: Revelator och nu den upphottade versionen Guilty Gear Xrd: Rev 2. Om det står för Revelator 2 eller Revision 2 förtäljer inte historien. Hur som helst: Revelator fortsatte visserligen den påkostade berättelsen från Sign och det är faktiskt ännu mer intressant den här gången. Det slutade lite abrupt i Sign men nu känns historien definitivt komplett. Jag förvånas också över hur man lyckas få med nästan precis alla karaktärer i någon sorts roll, även om det japanska gänget kommer lite på sidan av. Det är också trevligt att Zappa har en stor roll, så trots att han inte är spelbar får vi veta hur det har gått för den tidigare besatte stackaren. Även Anji skymtar förbi, så det är väl egentligen bara Bridget och Testament som saknas nu – om man nu saknar dem.
Nästa UNIEL är snart här
Under Night In-Birth Exe:Late var inte bara den dummaste speltiteln på den här sidan av Kingdom Hearts, det var också ett extremt oväntat trevligt fightingspel som tillsammans med Arcana Heart 3 tillhörde toppskiktet av den gröt av japanska animefighters som även omfattar Aquapazza, Dengeki Bunko Fighting Climax, Chaos Code, Nitroplus Blasterz och Blade Arcus. Nu kommer uppföljaren, som rent logiskt kallas Under Night In-Birth Exe:Late[st].
Förutom en titel som får mig att vilja mörda så verkar det lovande. Det är en arkadkonvertering som den här gången släpps till både Playstation 3, Playstation 4 och Vita, vilket gör att det blir lite smidigare att bara dra igång när jag är sugen på lite udda fighting, istället för att behöva byta konsol helt och hållet. Jag lade aldrig så mycket tid på det att balans blev en faktor, men såna grejer ska förstås fixas. Och så har spelet två nya figurer från arkadspelet (Mika som är en loli-Potemkin och Phonon som är Whip) och ytterligare ett par utlovade för konsolversionen.
Bara … håll käft, Atlus
Ett extremt märkligt meddelande dök upp på Atlus hemsida lagom till premiären av det hett efterlängtade Persona 5. Där förklarar man glatt att spelet äntligen är här … och sen harklar man sig och hasplar upp något av det mest korkade jag sett ett spelföretag göra de senaste fem åren. Under förevändningen att man inte vill spoila spelet så listas en lång rad begränsningar i vad folk får visa av spelet i videor. Man får inte visa slutet på någon dungeon, får inte visa handlingen bortom datumet 7/7 (hur långt in det är har jag ingen aning om), och ska generellt inte fokusera på handlingen.
Suikoden IV återvänder
Ännu ett av de klassiska Suikoden-spelen finns snart för nerladdning, åtminstone i USA. Den här gången är det Suikoden IV som tyvärr är det klart svagaste i serien. Konami ville utforska övärlden söder om den ordinarie kontinenten, kanske inspirerade av The Legend of Zelda: Wind Waker. Hur som helst blev det en massa hattande över havet i en ganska seg båt (som dock gick snabbare om man höll in R1). Grafiken var mer realistisk än Suikoden III vilket kan översättas till ”mer grå”, och stridssystemet var förenklat. På det hela taget inte ett särskilt minnesvärt spel, men några bra karaktärer som piratdrottningen Kika hann dyka upp i alla fall. Och så gjorde de en intressant mix med Suikoden Tactics senare, som utspelar sig både före och efter spelet och utvecklar handlingen.
Warner Bros lurade folk om Shadow of Mordor
En intressant nyhet dök upp så här i skuggan av CS:GO-skandalen som ”skakar” Youtube. Inte nog med att det finns stora profiler som tjänar stora pengar på att locka folk till att gambla med egentligen värdelösa skins, även till synes välrenommerade företag passar på att utnyttja bristen på integritet på internet i allmänhet och Youtube i synnerhet. Middle-earth: Shadow of Mordor fick massvis med hype innan det släpptes för två år sedan. Det var aldrig min grej och jag förstod inte vad folk såg i det, men nu står det klart att alla inte var uppriktiga. Warner Bros skickade, enligt FTC som är det amerikanska konsumentverket, ut spelet till framstående profiler (inklusive vår egna talang Pewdiepie) och instruerade dem att bara tala gott om spelet, samtidigt som de fick betalt för det. Det är förstås helt i sin ordning i sig (det är ingen som ifrågasätter att Tiger Woods fick betalt för att kränga sportskor, om vi nu ska jämföra Pewdiepie med Tiger Woods), men samtidigt såg de till att gömma undan det faktum att det producerade innehållet var sponsrat. Inget ”detta är en annons” som till och med skrupelfria vitaminförsäljare skriver på sina helsidor i Allers, utan i bästa fall en notis längst ner i beskrivningen som ingen läser. Och där har vi helt plötsligt ett problem, och det har även FTC.