Så där ja, Sega. Den uppiffade Playstation 4-versionen av Valkyria Chronicles kommer att släppas även i väst, till ett överkomligt pris runt 3-400 kronor. Originalet är fortfarande ett av de bästa Playstation 3-spelen, men det släpptes i början när konsolen sålde uselt och förutom detta handikapp hade det inte heller stöd för troféer. Spelet går förstås i 1080p60, och innehåller allt DLC (Hard Mode, Edy och Selvaria). Att döma av PC-versionen har det åldrats mycket väl trots att nio år har gått, så jag ser fram emot att spela igenom det igen. Jag blev aldrig klar med originalet utan fastnade någonstans på uppdrag tio eller så.
Kategoriarkiv: Playstation 3
Massor av nyheter på Playstation Experience
Sony har precis avslutat sin konferens på Playstation Experience och det är minst sagt en hel del nytt. Jag tänker som vanligt helt ignorera en massa grejs som inte intresserar mig, men det fanns väldigt mycket ändå. Det genomgående temat är remasters, men även en del oväntade återkomster.
* Final Fantasy VII-remaken ser ganska actionorienterad ut, men det har traditionella rollspelsmenyer i striderna. Kanske blir lite åt Final Fantasy XIII-hållet, vilket … kan bli bra, kan bli bajs. Men stämningen och nostalgin, wow.
* Ni no Kuni får en uppföljare, förstås i Ghibli-stil även denna gång. Jag spelade aldrig originalet och verkar inte ha missa något, men mysigt verkar det.
* Day of the Tentacle-remaken är väldigt trogen originalet fast omritad, och det ser helt okej ut. Kanske dags att spela om.
* Även Full Throttle får en remake av Double Fine. Najs.
* Förutom Psychonauts 2 som är på gång (eventuellt) via crowdfunding så kommer ett Psychonauts-spel till PS VR.
* SNK släpper Last Blade 2 till Playstation 4 och Vita. Troligen inga förändringar, men ett väldigt, väldigt bra spel.
* King of Fighters XIV får Kula Diamond, Billy Kane, Ralf och Angel, vilket hittills stämmer exakt med läckan. 50 figurer är också bekräftat. Jag måste säga att Kyo och Iori ser snäppet bättre ut nu. Det kanske kan bli något.
* Den sista nya karaktären i Street Fighter V är F.A.N.G., en minst sagt märklig herre som påminner om en mix av Hsien-Ko och Duo Lon. Han är Sagats ersättare som stormästare i Shadaloo, men verkar vara lite av en skämtkaraktär. Designen är märklig, lite mer extrem än vad till och med Street Fighter brukar bjuda på. Men innan någon säger att han inte passar in – minns Dhalsim, Blanka, Oro, Necro, Rufus och El Fuerte.
* Det oerhört stämningsfulla Rain World kommer till PS4, liksom plattformsbrawlern Duck Game. Najs!
* Ace Combat 7 kommer till PS4 med stöd för VR.
* Ett nytt VR-exklusivt spel med namn Golem är på gång. Eventuellt lovande.
* Rez Infinity är mer eller mindre Rez HD (ja tack) med VR-stöd. Jag köpte en Kinect enbart för Child of Eden, ska den jäkla Mizuguchi få mig att köpa ett dyrt tillbehör för bara ett spel igen?
* Jag slängde bara ett öga på Nioh. Det verkar ganska måttligt Dark Souls-igt, men det kanske är bra. Verkar vara riktigt bra samurajkänsla vilket förstås uppskattas.
* Death’s Gambit, det Shadow of the Colossus-aktiga plattformsäventyret, ser fortfarande lovande ut. Jag missade Salt & Sanctuary men det är trevligt att det är på gång också. De här två tillsammans med Eitr lovar väldigt gott.
* Yakuza 5 släpps äntligen till PS3 i dagarna och Yakuza 0 kommer att släppas i väst. Jag är lite Yakuza-less, så jag skulle uppskatta om den där samurajvarianten dök upp istället. Oh well.
Recension: Lego Dimensions
När Lego bestämde sig för att hoppa på samma toys-to-life-tåg som Skylanders och Disney Infinity var det lätt att bli cynisk. Självklart vill de kunna sälja en massa Lego dyrt. Och visst, redan från start är Lego Dimensions fyllt av små sidosaker som kräver en specifik figur. I spelets första värld, The Wizard of Oz, behövs till exempel Peter Venkmans spökjägarfärdigheter, Supermans lasersyn och raptortränar-Owen för att verkligen hitta allt, och dem behöver du förstås köpa separat.
Sakta men säkert i Dynasty Warriors 8: Empires
Jag har haft Dynasty Warriors 8: Empires i några dagar nu, men jag har inte börjat spela. Inte på riktigt, i alla fall. Grejen med Empires är ju nämligen att man kan skapa egna karaktärer och bygga egna scenarion att kriga sig igenom, och det är precis vad jag håller på med. Varenda ledig stund drar jag igång Vitan (hur överlevde man utan sleep mode?) och petar ihop några figurer till. När jag väl är klar ska jag förstås påbörja en kampanj. Det stora problemet kommer att bli att välja vilken karaktär jag ska använda.
Recension: Transformers Devastation
Transformers borde vara ett lätt koncept att göra spel av, men av någon anledning var det egentligen bara ett spel som någonsin lyckades helt och hållet: Transformers till Playstation 2. Numera saligt insomnade Melbourne House satte ihop ett hejdundrande actionspel som dessutom var ett av de tekniskt mest avancerade spelen till formatet och bjöd på oförglömliga strider mot det vandrande slagskeppet Tidalwave eller Aztek-ruinduellen med Cyclonus. Det enda egentliga problemet var väl att spelet baserades på den intetsägande Armada-serien och att de tre spelbara Autoboterna (Optimus, Red Alert och Hot Shot) därför inte var särskilt spännande.
Intryck av Lego Dimensions
Jag har inte köpt det, men jag har hunnit testa Lego Dimensions lite smått. Det här är första gången jag sysslar med toys-to-life-spel … egentligen. För det som spelet får mig att tänka på är det urgamla Eye of Judgment, som släpptes väldigt tidigt till Playstation 3. Det var en himla gimmick – man hade kameran monterad på ett stativ som såg ut över en tygspelplan, där man sedan lade ut kort som lästes med streckkoder. Som ett himla omständligt Triple Triad från Final Fantasy VIII blandat med Magic. Det var oändligt coolt att se olika monster projiceras på korten på skärmen och kunna lyfta runt dem – i cirka tjugo minuter.
Konami siktar på nya bottennivåer
Det är himla tur att jag inte bryr mig ett dugg om Metal Gear Solid V, för då hade jag varit riktigt upprörd vid det här laget, istället för bara milt bedrövad. Sedan ett tag tillbaka blev det ju känt att en hyfsat viktig del av spelet bygger på att du köper extrabaser och utrustar dem för riktiga pengar, för att snabbare kunna dra in virtuella pengar till din huvudsakliga bas som är viktig i handlingen (tydligen, jag har inte spelat det). Det är ett sniket F2P-upplägg som inte har i seriösa fullprisspel att göra, men så är ju inte Konami längre ett seriöst spelföretag (även om de hävdar att de minsann fortfarande har ”riktiga” spel på gång).
Fightinghelg 2015
Av någon anledning blev det inte av förra året, så vi var lite extra peppade inför Fightinghelg 2015. Men egentligen har det inte hänt sådär ofantligt mycket i fightingvärlden sedan sist, vilket också märktes i spelutbudet. Som jag nämnde igår har 3D-fightingspelen nästan försvunnit, medan det finns gott om 2D- och 2.5D-varianter. Samtidigt är det också ett faktum att det är de små teamen som bygger komplexa fightingspel för små fanskaror idag, och de tenderar att bli mer och mer komplexa. Jag tror inte att det är en bra utveckling. Nåväl, låt oss ta en titt på de tjugoen spelen som avhandlades under helgen (plus några bubblare), i stigande kvalitetsordning.
Virtua Fighter vs Dead or Alive
Jag spelade lite Virtua Fighter igen för första gången på länge, och konstaterade en del saker. Det är fortfarande det bästa 3D-fightingspelet och ligger bra till för genren som helhet. Jag återvände förstås till Aoi och hennes eleganta aikido och flippade gigantiska fribrottare till höger och vänster, för att sedan prova på Akira igen och experimentera med hans tunga armbågar, för att slutligen syssla med lite tunga sparkar och nertagningar med Vanessa. Trots att det var så länge sedan sist sitter en hel del grejer i ryggmärgen, särskilt med Aoi som absolut är en av mina favoritfighters någonsin.
Playstation-nyheter från Tokyo Game Show 2015
Sony har haft konferens på Tokyo Game Show och har visat upp en hel del mer eller mindre intressanta titlar. Tydligt är det att Playstation 3 börjar vara ett avslutat kapitel, även om den får ett par pliktskyldiga konverteringar. Trevligt är det att Vita får en del spel, men i de fallen känns det ofta som att den håller tillbaka Playstation 4-versionen av samma spel från att bli särskilt ambitiös. Låt oss ta en titt.
* King of Fighters XIV kommer exklusivt till Playstation 4 och … det ser rätt gräsligt ut? Inte för att SNK någonsin har haft några snygga 3D-spel, men det här ser ut som en budget-remake av Maximum Impact till Playstation 3. Plus för att Iori har sin supergrymma långrock, minus för att Kyo ser ut som symbiot-Peter Parker ur Spiderman 3. Nu är det kanske en orättvis jämförelse men Street Fighter V och Guilty Gear Xrd skrattar åt det här spelets grafik. Vi får hoppas att spelbarheten och figurutbudet kompenserar.