Kategoriarkiv: Retro

Nästa minikonsol blir en fullstor Amiga 1200

Retro Games har precis berättat att deras nästa minikonsol blivit försenad på grund av produktionsproblem, men att det kommer att bli en Amiga 1200 i full skala. Och det finns väl en viss logik i det. De släppte tidigare en mini-Commodore 64 som saknade tangentbord, och sedan en fullstor version. Och så släppte de en mini-Amiga 500. Och lyckligtvis blir det ingen fullstor version av den, för den är ett gigantiskt stycke plast.

Amiga 1200 är betydligt mindre och kompaktare, men ändå väldigt stor. Det kommer att behövas väldigt mycket strategiskt placerade vikter för att den nya ”The A1200” inte ska fladdra iväg i vinden. ... Läs hela texten

Evercade: Data East Arcade 2

B-Wings
Det här tidiga shoot’em up:et från 1984 har inget med Star Wars att göra. Det verkar ha ett ganska smart system där man bygger upp sitt skepp med nya delar, men tyvärr är det ohyggligt svårt att komma någonvart. Det går också att dyka ner på ett lägre plan, men det hela är alldeles för oöverskådligt. 1/5

Crude Buster
Året är 2030. Efter att New York förstördes i en kärnvapenattack för tjugo år sedan har ruinerna styrts av ett gäng beväpnat med futuristiska vapen och muterade monster: Big Valley. Men nu är det dags att skicka in två biffiga typer som kan spöa alla: Crude Busters. Handlingen är sensationellt ostig och spelet är ungefär likaså. Det är ett beat’em up, men istället för det typiska perspektivet är det här rakt från sidan. Spelkontrollen är extremt styltig, men Crude Buster får mycket charm av att nästan allt går att plocka upp och slåss med eller kasta – lyktstolpar, tunnor med radioaktivt avfall, övergivna bilar och förstås själva fienderna. Det är macho-pucko på ett sätt som får Duke Nukem att framstå som höjden av självmedveten coolhet, och värt att spela om inte annat för att påminna sig om att på 90-talet tyckte man faktiskt att sånt här var asballt. 2/5 ... Läs hela texten

Evercade: Toaplan Arcade 4

Även om det redan finns tre Toaplan-samlingar, så var det minst sagt oväntat att del 3 och 4 skulle släppas inom bara några veckor från varandra. Den här fjärde utgåvan innehåller ännu fler mer blandade spel, men också några till av Toaplans klassiska shoot’em ups.

Dogyuun
Dogyuun är ett typiskt sådant. Det släpptes parallellt med Truxton II, och det har samma sorts detaljerade grafik och kreativa bossar. Faktum är att det känns ännu lite coolare, och faktiskt lite mer lättillgängligt än till och med Vimana som var tänkt att vara lite enklare. Det har visserligen också checkpoints, men fiendernas rörelsemönster och skott känns lite mer överkomliga i det här spelet. Annars är det tämligen rättframt: skifta mellan fyra olika vapen genom att plocka upp uppgraderingar i rätt färg, och samla på dig tillfälliga smartbombs som gör enormt mycket skada i rätt ögonblick. Det här är inte ett spel jag har hört talas om förut, men det känns som en bortglömd klassiker. 3/5 ... Läs hela texten

Evercade: Toaplan Arcade 3

Jag har lyckats ignorera de första två Toaplan-samlingarna. Min erfarenhet säger mig att de äldre spelen inte passar mig – de är sådär gammaldags omöjliga och inte ens genom att stoppa in ett oändligt antal virtuella femkronor kommer jag vidare. I den här samlingen finns dock flera av Toaplans senare spel, strax innan de splittrades till ett flertal klassiska utvecklare som Cave, så det borde vara spel som jag har lättare att uppskatta.

Batsugun och Batsugun: Special Version
Vi börjar starkt med de här två titlarna, som i princip är samma spel i grunden. Special Version är aningen mer förlåtande men går också att spela igenom flera gånger på raken med nya varianter, vilket gör det till den egentliga enda versionen man behöver. Det här var det första bullet hell-shoot’em up:et, och mycket av det som senare skulle prägla Caves fantastiska shmups fanns redan här. Jag testade nyligen konverteringen av Saturn-spelet, som i sin tur samlade båda de här varianterna. Saturn-versionen var egentligen snäppet bättre, och rensade bort en del slowdown. Eftersom det här är arkadutgåvorna så är det bitvis småhackigt vilket är lite störande, som om spelet går i 59 fps. Men det är fortfarande ett riktigt bra spel, och det har i princip inte åldrats på 30 år. Även om jag föredrar en del av Caves titlar så är detta en sann fröjd. Och även om du kan nöta dig igenom spelet genom att bara stoppa in nya låtsaspengar, så är det en gigantisk utmaning att lära sig att klara det på en enda femkrona. Det fungerar också tekniskt sett lika bra till Super Pocket, men där blir den pyttelilla skärmen en begränsning, det är helt enkelt svårt att se alla skott i tid. Där tror jag dock att Evercade EXP har en stor fördel eftersom man kan spela spelen i vertikalt läge. Det skulle jag också rekommendera till detta spel. 4/5 ... Läs hela texten

Evercade: Jaleco Collection 1

Någon sålde ett gäng Evercade-spel på Tradera, så jag lade bud på några kassetter. Givetvis bjöd jag överbjuden på de jag verkligen ville ha, och blev sittande med några som mest var tänkta som bonus. Nåväl.

Jag gillade ju faktiskt Jaleco Arcade 1, som hade en del småintressanta spel. Den här samlingen var relativt tidig i Evercade-utbudet men går fortfarande att få tag på, och täcker en del av deras konsoltitlar.

Astyanax
Urgh … och jag tyckte att arkadversionen var hemsk. Som vanligt på den här tiden var NES-versionen ett annat spel, med lite mer komplext upplägg och lite mer rollspelsinslag. Det är relativt snyggt för eran, men spelkänslan är horribel och att vifta med sitt lilla tillhygge mot fiender som envisas med att åka in i dig för att du är för långsam för att hinna slå bort dem är snabbt frustrerande. 1/5 ... Läs hela texten

Rage of the Dragons har återvänt

Det är märkligt hur extremt obskyra spel bara kan dyka upp igen. Liksom, Legend of Kay fick en nyutgåva, och Airball finns på Steam. Någonstans finns någon som tror att någon vill ha de här spelen igen, trots att inte särskilt många ville ha dem för tjugo eller fyrtio år sedan.

Qubyte är en brasiliansk utgivare som förra året släppte en ganska ambitiös nyutgåva slash samling av … Breakers och Breakers Revenge, som troligen var ett av Neo-Geos mest menlösa fightingspel. Inte för att det är dåligt, det har en liten gnutta charm och är spelmässigt helt okej, men det är verkligen ett genuint 5/10-spel med ungefär lika många fans världen över. Bara fightinggalningar som jag som har spelat mer än 90% av alla arkadfightingspel känner ens till spelet, och ännu färre är beredda att betala pengar för det idag. ... Läs hela texten

Evercade: Renovation Collection 1

Den här samlingen innehåller tolv för mig tämligen okända spel, där jag bara känner till Valis sedan förut och har hört talas om Gaiares. Just därför var det också spännande att testa. Många av spelen är gjorda av Wolf Team. De skulle senare utveckla Tales of Phantasia åt Namco och blev sedermera Tales-teamet, men inte många av de ursprungliga personerna finns kvar. Några av deras efterföljare är Camelot (Golden Sun-serien och en massa Mario-sportspel) och Tri-Ace (Star Ocean). Motoi Sakuraba började sin karriär på Wolf Team, och det lär i alla fall borga för bra musik. ... Läs hela texten

How 187 Capcom fighting game artists made pixel art history

Every fighting game fan who was around during the 90’s knows that Capcom produced some of the best 2D game art ever. But we mostly talk about their illustrators – Akiman, Bengus, Kinu Nishimura, Edayan and so on. But what about the sprite artists, the people who made animated works of art like, you know, Hugo, Elena, Pyron, Felicia, Hydron or Sentinel?

Below is a table showing every Capcom fighting game that had at least one new character sprite, and the people credited for ”Object Designer” or ”Character Designer”, as opposed to the ”Background” or ”Scroll” designers that made backgrounds. Now, this list may not be 100% accurate. The credits were notoriously hard to track back in the day, with most people going by pseudonyms. Mobygames.com, from where I’ve taken all of the credits except Street Fighter Alpha 2, has identified most of them, but there may be overlaps or mistakes. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 1

Ja, jag köpte det här också till slut. Den andra samlingen hade egentligen inget av värde. Låt oss se om det här är bättre.

Alligator Hunt

Ett väldigt märkligt spel. Man börjar som en kille på skateboard som pangar invaderande utomjordingar  på löpande band. Kombinationen av en figur som springer i förgrunden och skjuter på fiender (mestadels rymdalligatorer, därav namnet) med ett styrbart sikte, och där man ändå måste undvika fiendens attacker, påminner om SNK:s NAM 1975 och Natsumes Wild Guns. Det är oväntat påkostat och har ett rätt coolt gitarrsoundtrack, och några av sekvenserna är riktigt storslagna. Märkligt nog hoppar man snart in i ett rymdskepp, så grejen med skateboardkillen blir lite bortglömd. Väl värt att spela igenom, särskilt om man är två. 3/5 ... Läs hela texten

Taito Egret II Mini uppdateras för tredje gången

Den trevliga miniarkadmaskinen Taito Egret II Mini fortsätter att få uppdateringar i en väldigt regelbunden takt. Arcade Memories Vol.1 släpptes i december 2022 (efter att själva maskinen släppts i mars samma år), med ett gäng nya spel:

Great Swordsman (1984)
Ougon no Shiro/Gladiator (1986)
Slap Fight (1986)
PuLiRuLa (1991)
Daisenpuu/Twin Hawk (1989)
Riding Fight (1992)
Grid Seeker (1992)
Light Bringer/Dungeon Magic (1994)
Gekirindan (1995)
Cleopatra Fortune (1996)

December 2023 släpptes dessa i Arcade Memories Vol. 2: ... Läs hela texten