Kategoriarkiv: Retro

Evercade: Jaleco Collection 1

Någon sålde ett gäng Evercade-spel på Tradera, så jag lade bud på några kassetter. Givetvis bjöd jag överbjuden på de jag verkligen ville ha, och blev sittande med några som mest var tänkta som bonus. Nåväl.

Jag gillade ju faktiskt Jaleco Arcade 1, som hade en del småintressanta spel. Den här samlingen var relativt tidig i Evercade-utbudet men går fortfarande att få tag på, och täcker en del av deras konsoltitlar.

Astyanax
Urgh … och jag tyckte att arkadversionen var hemsk. Som vanligt på den här tiden var NES-versionen ett annat spel, med lite mer komplext upplägg och lite mer rollspelsinslag. Det är relativt snyggt för eran, men spelkänslan är horribel och att vifta med sitt lilla tillhygge mot fiender som envisas med att åka in i dig för att du är för långsam för att hinna slå bort dem är snabbt frustrerande. 1/5 ... Läs hela texten

Rage of the Dragons har återvänt

Det är märkligt hur extremt obskyra spel bara kan dyka upp igen. Liksom, Legend of Kay fick en nyutgåva, och Airball finns på Steam. Någonstans finns någon som tror att någon vill ha de här spelen igen, trots att inte särskilt många ville ha dem för tjugo eller fyrtio år sedan.

Qubyte är en brasiliansk utgivare som förra året släppte en ganska ambitiös nyutgåva slash samling av … Breakers och Breakers Revenge, som troligen var ett av Neo-Geos mest menlösa fightingspel. Inte för att det är dåligt, det har en liten gnutta charm och är spelmässigt helt okej, men det är verkligen ett genuint 5/10-spel med ungefär lika många fans världen över. Bara fightinggalningar som jag som har spelat mer än 90% av alla arkadfightingspel känner ens till spelet, och ännu färre är beredda att betala pengar för det idag. ... Läs hela texten

Evercade: Renovation Collection 1

Den här samlingen innehåller tolv för mig tämligen okända spel, där jag bara känner till Valis sedan förut och har hört talas om Gaiares. Just därför var det också spännande att testa. Många av spelen är gjorda av Wolf Team. De skulle senare utveckla Tales of Phantasia åt Namco och blev sedermera Tales-teamet, men inte många av de ursprungliga personerna finns kvar. Några av deras efterföljare är Camelot (Golden Sun-serien och en massa Mario-sportspel) och Tri-Ace (Star Ocean). Motoi Sakuraba började sin karriär på Wolf Team, och det lär i alla fall borga för bra musik. ... Läs hela texten

How 187 Capcom fighting game artists made pixel art history

Every fighting game fan who was around during the 90’s knows that Capcom produced some of the best 2D game art ever. But we mostly talk about their illustrators – Akiman, Bengus, Kinu Nishimura, Edayan and so on. But what about the sprite artists, the people who made animated works of art like, you know, Hugo, Elena, Pyron, Felicia, Hydron or Sentinel?

Below is a table showing every Capcom fighting game that had at least one new character sprite, and the people credited for ”Object Designer” or ”Character Designer”, as opposed to the ”Background” or ”Scroll” designers that made backgrounds. Now, this list may not be 100% accurate. The credits were notoriously hard to track back in the day, with most people going by pseudonyms. Mobygames.com, from where I’ve taken all of the credits except Street Fighter Alpha 2, has identified most of them, but there may be overlaps or mistakes. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 1

Ja, jag köpte det här också till slut. Den andra samlingen hade egentligen inget av värde. Låt oss se om det här är bättre.

Alligator Hunt

Ett väldigt märkligt spel. Man börjar som en kille på skateboard som pangar invaderande utomjordingar  på löpande band. Kombinationen av en figur som springer i förgrunden och skjuter på fiender (mestadels rymdalligatorer, därav namnet) med ett styrbart sikte, och där man ändå måste undvika fiendens attacker, påminner om SNK:s NAM 1975 och Natsumes Wild Guns. Det är oväntat påkostat och har ett rätt coolt gitarrsoundtrack, och några av sekvenserna är riktigt storslagna. Märkligt nog hoppar man snart in i ett rymdskepp, så grejen med skateboardkillen blir lite bortglömd. Väl värt att spela igenom, särskilt om man är två. 3/5 ... Läs hela texten

Taito Egret II Mini uppdateras för tredje gången

Den trevliga miniarkadmaskinen Taito Egret II Mini fortsätter att få uppdateringar i en väldigt regelbunden takt. Arcade Memories Vol.1 släpptes i december 2022 (efter att själva maskinen släppts i mars samma år), med ett gäng nya spel:

Great Swordsman (1984)
Ougon no Shiro/Gladiator (1986)
Slap Fight (1986)
PuLiRuLa (1991)
Daisenpuu/Twin Hawk (1989)
Riding Fight (1992)
Grid Seeker (1992)
Light Bringer/Dungeon Magic (1994)
Gekirindan (1995)
Cleopatra Fortune (1996)

December 2023 släpptes dessa i Arcade Memories Vol. 2: ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 2

Jag kan konstatera att Sunsoft hade två storhetstider: dels de första åren av nittiotalet när de pushade NES:en till max, och sedan runt 1995-1996 när de släppte några riktigt bra fightingspel. Digital Foundry släppte nyss en fantastisk video om Sunsoft där de förklarar varför det här glappet uppstod (främst för att Sunsoft själva släppte Japan-exklusiva 16-bitarsspel och licensierade andra västerländska utvecklare för att täcka upp). Den här samlingen har spel hämtade från hela den eran men fokus ligger på spelen i mitten som tyvärr inte var jättebra. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 2

Hoppsan! Planen var att beställa Gaelco Arcade 1, men jag måste ha tänkt helt fel och fick tag på det här istället. Gaelco var en spansk arkadutvecklare vars spel jag aldrig någonsin kommit i kontakt med, så det finns i alla fall en del spännande att utforska. Men finns det någon anledning till att jag aldrig hade hört talas om dem?

Big Karnak

Det här är tydligen det mest kända spelet i listan, och … oj. Det är inte lovande. Det här är nämligen uselt. Det är något av ett sidscrollande actionspel i stil med Ghosts’n Goblins eller Astyanax, men med egyptiskt tema. Kontrollen är extremt styltig, grafiken är simpel och det hela känns omständligt. Halvvägs in på andra banan fastnade jag också i något märkligt pussel, vilket känns som att det går rakt emot hela poängen med arkadspel. 1/5 ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Dodonpachi Daioujou

Det är inte längre vansinnigt svårt att få tag på de flesta nyare Cave-spelen, men ett av de bästa var lite knivigare. Det är nästan komiskt. För tjugotvå år sedan var man tvungen att importera ett dyrt Playstation 2-spel för att spela Dodonpachi Daioujou, och nu måste man importera ett dyrt Playstation 4-spel. Vissa saker förändras aldrig. Första gången jag spelade Daioujou visste jag inget om genren. Det var på en Virtua Fighter-sammankomst (gången efter att jag hade spelat Radiant Silvergun) och det satte ett avtryck. Både den utgåvan och Xbox 360-versionen är dyra så här i efterhand. Så när det här äntligen släpptes på nytt beställde jag det på skiva, ett av få spel jag har köpt fysiskt på senare år. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: G-Darius

Darius-serien bjuder på väldigt blandade känslor. Det första spelet var ett sånt där typiskt skitsvårt horisontellt shoot’em up. Del tre, Darius Gaiden, är en höjdare, och jag spelade det en massa på Taito Egret II Mini. G-Darius är det fjärde, och det första med polygongrafik. Det bjuder på en ganska kul idé med att i princip alla fiendeskepp går att fånga in, så att man sedan kan använda deras eldkraft och i vissa fall använda dem som sköldar mot övriga fiender.

Som i övriga Darius-spel finns det flera vägar genom spelet, så att du inte behöver se samma fem-sex banor varje gång. I teorin är det bra, men i praktiken leder det till att många bossar känns väldigt likartade. Samma attackmönster återkommer gång på gång, och spelet känns osedvanligt elakt. Lasrar? Minor? Målsökande lasrar? Prova minor som skjuter målsökande lasrar. ... Läs hela texten