Ett tag trodde jag på Nintendo. Att de hade en vision om framtiden och verkligen hade revolutionerat spelvärlden. När jag stod där på pressvisningen och spelade Elebits, Super Mario Galaxy och Metroid Prime 3 kände jag att detta var det absolut bästa sättet att spela, och om det bara hade funnits lite mer kräm i Wii hade det kanske gjort ett större avtryck i reguljära spelgenrer också. Kanske hade förstapersonsskjutare spelats uteslutande med någon sorts pekpinne nu, för det är verkligen ett utomordentligt sätt att spela.
Kategoriarkiv: Wii
42 miljoner balansbrädor i garderoben
Jag skäms. Jag föll för hypen. Någon gång där trodde jag, nästan uppriktigt, att Wii Balance Board och Wii Fit skulle bli en väg till ett bättre liv. Ska jag vara riktigt noggrann så var det nog över sommaren när jodon hade paus, och jag behövde något annat att testa. Så jag sprang iväg och blåste 1000 kronor på en vit våg och ett minst sagt simpelt spel. Och jag var inte ensam. Ett tag var det nästan omöjligt att få tag på brädan till att börja med. Jag fick anstränga mig. För att kunna anstränga mig. Det är lite zen.
Det trevliga fenomenet omvändbara omslag
Tänk så många gånger man köpt ett spel som visar sig vara mästerligt på alla sätt och designmässigt perfekt… tills man kollar på omslaget. Det är inte undra på att det finns otaliga topplistor över världens fulaste omslag (där Mega Man 1 till amerikanska NES alltid vinner), för det är inte alltid rätt folk som designar dem. Ofta är det helt fel folk. Någon som inte alls gillar spel, har noll känsla för design och som sitter i Photoshop som han lärde sig i en kvällskurs för att slänga ihop något på order av en hel kommitté som vill ha en specifik bild. Något som är häftigt. Något som säger allt om spelet (på gammalt klassiskt filmpostersätt, det vill säga att allt ska vara med på ett kollage). Gärna någon som är arg, även om spelet i sig är genomsnällt (se bara på alla Kirby-spelen).
Dragon Quest X blir MMO
Det känns som att Dragon Quest X har varit på gång en smärre oändlighet. Nu ska det i alla fall vara på väg och under 2012 ska det släppas, till Wii. Men det kommer också att komma en Wii U-version, som helst plötsligt känns tusen gånger mer relevant. Nog för att jag redan har en Wii, men med det bristande spelutbudet känns det som att den kommer att pensioneras relativt snart. Den här dubbelsatsningen (lite som Twilight Princess förra generationsbytet) är nog därför rätt klok. Det här är också en genre som inte trivs sådär jättebra i 480p.
ABBA-musikal… till Wii
I avdelningen oväntade utannonseringar finner vi idag ett nytt Wii-exklusivt spel (!), som är ett dansspel baserat på ABBA (!). Det är förstås lite märkligt i sig, även om Singstar ABBA gick bra. Gruppen var ju inte direkt känd för spektakulär dans utan mer stå-och-digga-i-väntan-på-att-bli-uppbjuden-av-en-femtiotvååring-dans. Två spelare ska kunna sjunga till låtarna och fyra kan dansa samtidigt (troligen med hjälp av Wiimotes då, förmodar jag). Det finns även ett musikalläge där man ska spela roller i en minimusikal baserad på musiken (så, Girl With The Golden Hair eller Mamma Mia?). Slutligen finns en massa kuriosa och blandat grejs.
Recension: Kirby’s Epic Yarn
Efter Nintendos skamliga Metroid: Other M är det upp till Kirby att återupprätta mitt förtroende. Ett stort ansvar för en rosa sockervadd, men jag hade inte behövt oroa mig. Kirby’s Epic Yarn är nämligen helt fantastiskt.
Med tydlig inspiration från Little Big Planet har Nintendo och Hal gjort något helt nytt med Kirby. En Stephen Fry-imitatör läser den puttenuttiga berättelsen om hur Kirby förvandlas till garn av en jätteond (relativt sett) trollkarl och hamnar i en tygvärld inuti en strumpa. Där träffar han sin blå motpart, Prins Fluff, vilket innebär en väldigt välgjord tvåspelarmöjlighet. Anledningen till det innovativa upplägget är att Epic Yarn ursprungligen inte skulle ha varit ett Kirby-spel, men jag är rätt nöjd med hur det blev.
Rollspelsvecka på tre format
Medan jag väntar på E3 och lite mer spel att recensera har jag ägnat tid åt tre lite äldre titlar som förtjänar lite mer tid, på tre olika format. Det är tre spel som allihop kan betecknas rollspel men samtidigt tre spel som inte kunde vara mycket mer olika.
Först ut var Majin and the Forsaken Kingdom, ett pusselactionspel med rollspelsinslag, vilket faktiskt var lite oväntat. Det gjorde i alla fall att jag snart kunde dölja hjältens horribla frisyr under en moderiktig conquistadorhjälm. Spelet bygger på samspelet mellan hjälten och den store vänlige jätten, både i strid och pussellösning. Spelet har sina brister och är väl ingen superhöjdare, och risken är att jag inte kommer att fortsätta spela det. Men helt pjåkigt är det inte och om du hittar det till en billig slant är det nog värt att titta närmare på. Till Xbox 360 spelade jag det.
E3 2011 – om Mikael själv får välja
Det här blir ett spännande år för E3, som kommer att äga rum om en månad. Nintendo kommer troligen att visa upp ett helt gäng nya 3DS-spel men fokus kommer högst troligt att ligga på Project Cafe och en rad maffiga titlar till den. När nu Nintendo tar steget upp till HD-generationen förändras mycket. Äntligen finns tre jämförbara format som kan få samma titlar med jämförbar grafik, men med exklusiva egenheter på de olika formaten. Jag tror faktiskt att det kommer att förlänga generationen en bra bit. Om den inte är spektakulärt bättre än Xbox 360 och Playstation 3 kommer alla tre att kunna fortsätta ett bra tag till och håva in förtjänst ett tag.
Goda och dåliga nyheter
Mycket som händer i spelvärlden nu, och framför är det mycket dåligt som händer. Mega Man Universe, det där skojfriska klipp-och-klistra-projektet med bland annat Bad Box Art Mega Man, är nerlagt. Detta efter att Mega Mans pappa Inafune slutade på Capcom och en massa kritik mot spelet. Vi får se vad som händer med Mega Man Legends 3 som fortfarande inte är 100% bekräftat.
Även Sonys halvlovande onlinerollspel The Agency är nerlagt, samtidigt som stora delar av Sony Online Entertainment får gå. Det är kanske förståeligt eftersom vi inte fått se något av det på evigheter och då SOE:s övriga titlar gått dåligt på sistone, men alltid synd när spel man kikat på en längre tid försvinner. Tyvärr tror jag inte att Free Realms fyller det vakuumet, särskilt inte på Playstation 3. Konsol-MMO-döden fortsätter alltså…
Recension: De Blob 2
~Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag. Att det regnar och är grått det gör detsamma. Du ska solsken i ditt fönster ändå ha.~
Jag missade tyvärr De Blob när det begav sig för två år sedan. Därför var jag väldigt sugen på att få testa uppföljaren. Vi snackar ju trots allt om en riktigt charmig huvudperson och ett spel med riktigt skönt tema. Onda, elaka typer vill göra hela världen trist monokrom och som den partyälskande, diggande färgklicken Blob måste du göra revolution mot den svartvita fascismen.