Kategoriarkiv: Xbox Series X

Recension: Castlevania: The Dominus Collection

Jag trodde länge att Konami aldrig skulle orka ge sig på DS-vaniorna. Nog för att det är kul att kunna tjäna pengar på att ge ut gamla spel igen, men eftersom alla tre byggde på att använda två skärmar och en del pekfunktionalitet skulle det krävas en gnutta arbete för att släppa dem på andra format. Och jag trodde inte att Konami var beredda att lägga ens en gnutta arbete på det.

Men så var det inte, och The Dominus Collection är till och med mer genomarbetad än så. Det är egentligen lite märkligt hur skärmarna är upplagda. I normalläget hamnar den faktiska spelskärmen lite på sniskan. Det finns andra alternativ, men inte egentligen något bättre. Och efter att ha spelat ett tag så vänjer jag mig. Det är också väldigt befriande att hela tiden kunna se spelinfo och en karta på sidan, för de här tre spelen bygger väldigt mycket på både utforskande och att samla grejer från olika fiender. Jag tycker också att de kom undan problemen med pekskärmen på bra sätt. Så på det hela taget är de här versionerna strålande. I paketet finns också lite annat godis som en musikspelare och lite artwork och sånt. ... Läs hela texten

Första intrycken av Shadow of the Erdtree

Det tog två år efter Elden Ring att få expansionen, men så här med facit (mestadels) i hand är det nästan imponerande kort tid. Hidetaka Miyazaki berättade innan releasen att kartan för den nya världen var ungefär lika stor som Limgrave. Det var en väldigt vit lögn. Den är definitivt större, men framför allt är den högre. Det är inte bara två lager av världen som i grundspelet, snarare tre eller fyra.

Att utforska är en sann fröjd då det vankas nya imponerande vyer överallt, och det är smockfullt med skatter att hitta. Möjligen är det lite väl många menlösa uppgraderingar som stenar, men samtidigt finns det väldigt mycket nytt som är kul också. Framför allt är de nya vapnen väldigt roliga. Jag har inte testat alla än, men light greatsword är som väntat en höjdare. Det första man hittar, Milady, har också en valfri Art of War som ger en ny specialattack som är väldigt kraftfull. Jag är också väldigt förtjust i kampsportsvapnet, som ger extremt snabba sparkar och slag som får Elden Ring att helt plötsligt kännas som ett beat’em up. Kategorin kastvapen innehåller bland annat kastbara sköldar och hammare, så det är bara att börja göra karaktärer med Avengers-tema. Jag har också hittat en massa kul rustningar som öppnar nya modemöjligheter, men jag kommer nog aldrig att ta av Shaanas nya glittrande silverrustning. ... Läs hela texten

Recension: Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes

Det har tagit alldeles för lång tid sedan det sista Suikoden-spelet. Tretton år, om man räknar det oöversatta Genso Suikoden: The Woven Web of a Century till PSP. Femton, om man räknar Suikoden Tierkreis till DS. Nitton, om man räknar Suikoden V, det sista spelet i den ordinarie tidslinjen. Eller tjugotvå, om man räknar Suikoden III som var det sista som Yoshitaka Murayama var involverad i. Ja, ni ser. Den här serien har knappast behandlats väl genom åren.

Uppropet för Eiyuden Chronicle var enkelt: ett nytt Suikoden-spel med allt vad det innebär av hundratalet hjältar, ett högkvarter att bygga upp, och en blandning av ordinarie rollspelsstrider, dueller och taktiska slag. Och framför allt en ohygglig detaljrikedom i just karaktärerna, med massvis av sidogrejer att pyssla med för att bygga upp deras personligheter. Och den här gången fungerar berättelsen på flera plan. En ensam hjälte som kastats ut från det onda imperiet samlar en liten grupp vänner för att kunna återställa det han vill kämpa för, och genom att samla hundra hjältar (eller i det här fallet hela 46 307 stycken, där jag är stolt över att vara en av de första) lyckas han uppfylla sin största önskan. Men den verkliga historien om Eiyuden Chronicle fick ett sorgligt slut, när Murayama avled strax innan spelets premiär. ... Läs hela texten

How to avoid the recruitment bug in Eiyuden Chronicle

In the early copies of Eiyuden Chronicle there has been a bug that may prevent you from recruiting one character. Since there is conflicting information on whether this bug has been fixed in the current pre-release patch for all systems, I will show how I recruited this character. Read on for light location and character spoilers if you want to make sure.

The character that may become unrecruitable is in Daphan Village, which is available after about 10+ hours into the game. You may want to bring Cassandra as a support character to make sure you can change party members freely. When you come to the nation of Euchrisse, the story points you towards the capital, Hishahn. Daphan is past Hishahn, to the north-east. You can go into the western village of Twinhorne without trouble, just don’t enter Daphan before you’ve been to Hishahn. ... Läs hela texten

Första intrycken av Eiyuden Chronicle

Tänk dig en alternativ värld där Konami, cirka 2007 någon gång, sprang med en stor säck pengar till Yoshitaka Murayama och bönade på sina bara knän: ”Kom tillbaka och gör Suikoden 6 till oss!” Och att Murayama då samlade alla pixelexperter för att göra den sanna uppföljaren till Suikoden 2.

Eiyuden Chronicle är det spelet, bara sisådär 17 år försenat. Det är verkligen Suikoden på alla sätt utom just namnet, och det är fantastiskt. Jag har spelat drygt 10 timmar och efter en lite långsam start där jag fick bekanta mig med spelvärlden har det nu blivit Suikoden på allvar komplett med politiska intriger, magiska runor, enorma dungeons fyllda med skatter och hemligheter, arméstrider, dueller, minispel, och förstås ett slott att restaurera och fylla med märkliga karaktärer. Rubbet. ... Läs hela texten

Recension: Dragon’s Dogma 2

Året är 1995. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Midgård och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av min spelledare Andreas. På vägen anlitar jag medhjälpare som oftast inte blir särskilt långvariga och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake och kan dra mig tillbaka.

Året är 2012. Tillsammans med min krigare Shaana utforskar jag Gransys och ger mig in i alla tänkbara äventyr skapade av Capcom. På vägen anlitar jag medhjälpare som blir trogna följeslagare ända till slutet och hittar otroliga skatter. Till slut besegrar jag en drake … och kan ge mig in i spelets allra sista del och sedan NG+. ... Läs hela texten

Hypad för Dragon’s Dogma 2

Det har verkligen varit en sanslös tid för fantasy-fans. Elden Ring är visserligen två år gammalt nu men får snart sin expansion. Baldur’s Gate 3 utklassade allt annat. I VR har jag pysslat med det visserligen extremt mycket mer begränsade Legendary Tales, som i bästa fall kan jämföra med sig King’s Field, men ändå. Och snart kommer Dragon’s Dogma 2. Jag älskade originalet både trots och tack vare dess egenheter, och det här ser ut att bli bättre på samtliga punkter. ... Läs hela texten

Sarah Alainn gör musik till Eiyuden Chronicle

Som om jag behövde fler anledningar att vara hypad över den andliga uppföljaren till Suikoden. Den senaste trailern för Eiyuden Chronicle visar både en massa extremt Suikoden-doftande scener och som en glad överraskning gör också Sarah Alainn sången till ledmotivet ”Flags of Brave”. Det är ingen direkt nyhet för henne, då hon förstås debuterade med ”Beyond the Sky” i Xenoblade Chronicles och senare även har gjort sånger till Valkyria Revolution och Monster Hunter Rise: Sunbreak. Hon verkar ha blivit det uppenbara valet för japanska rollspel, och det har jag absolut inget emot. ... Läs hela texten

Recension: Street Fighter 6

Capcom är kapabla att släppa ett bra spel från början. Street Fighter 6 är allt jag har längtat efter sedan den här serien började. Det är smått osannolikt hur Capcom har lyckats få med allt, redan från dag ett. Och det är tack vare Street Fighter V. Många säger att det spelet floppade, men låt mig jämföra med en annan övergång från del fem till sex. Soul Calibur V floppade, och resultatet blev att Namco gav sexan en minimal budget, så att det spelet nätt och jämnt klarade sig och att serien nu har en högst osäker framtid. Capcom använde Street Fighter V för att lära sig, och mot slutet hade de nya producenterna en utmärkt grund att bygga vidare på. Istället för att snåla in så satsade de stort, och resultatet blev lysande. ... Läs hela texten

Sheng Long is real in Street Fighter 6

Sheng Long is one of the most classic hoaxes, originally created as an April Fools gag. ”You must defeat Sheng Long to stand a chance” was Ryu’s mistranslated win quote in Street Fighter 2, but it was quickly assumed that Sheng Long was his master and EGM ran with it, making fake pictures of this character and claiming that he was available in the game.

Well, it took thirty years but he’s now real in Street Fighter 6. After beating World Tour mode, you can return to the game and keep levelling up, taking on additional hidden fighters all around the world, like the Andore family. And Sheng Long appears, hidden at the top of the SIRN building (where another eventful battle in World Tour takes place). Just enter the building at night, take the elevator up to floor 7 and run past all the normal enemies in there. Sheng Long will be standing on the top beams outside. Of course, you can confirm that he’s on the map before you make the effort of running all the way up there. ... Läs hela texten