Spelvärlden blir mer och mer likriktad, åtminstone när det gäller påkostade titlar. Det finns oräkneliga exempel på hur praktiskt taget alla huvudpersoner idag antingen ser ut som Nathan Drake eller som Cole McGrath, det vill säga antingen hårbeprydd eller rakad 30-nånting vit kille med någon sorts skjutvapen eller möjligen superkrafter. Vill man vara riktigt kreativ kan det tänkas att huvudpersonen har skägg. Kvinna? Herregud nej, försöker du sabba försäljningen helt, människa?

Tomb Raider är nyligen släppt och verkar gå bra, vilket delvis beror på att spelet får en himla marknadsföring plus att det får bra betyg, men också på att Lara Croft är en så förbannat välkänd figur att hennes kön spelar mindre roll i sammanhanget. Någon kallade henne de kvinnliga spelfigurernas Will Smith. Will är ju undantaget som bekräftar regeln att praktiskt alla riktigt stora, välbetalda skådisar är vita.

Just nu är det inte mindre än fyra aktuella spel med kvinnliga huvudpersoner som varit på tapeten i genusfrågan, och det är rätt deprimerande att läsa. Quantic Dream jobbar ju med det filmiska äventyrsspelet Beyond: Two Souls, där Ellen Page spelar huvudrollen som den psykiskt begåvade tjejen Jodie. Ellen, som generellt har typecastats som ”söt ung tjej med skinn på näsan” lär väl inte direkt vara en actionhjältinna i det här spelet, särskilt inte om man dömer av Quantic Dreams tidigare spel. Men lik förbaskat var det folk som ville ha henne med en pistol på omslaget, bara för att det säljer. Lyckligtvis är QD i den positionen att de kunde vägra.

Samma sak var det med Naughty Dogs The Last of Us. Där är det skäggige (och möjligen fyrtioårige) Joel och unga Ellen Page-kopian Ellie som är huvudpersonerna, och så pass viktiga att båda är med på omslaget. Där kom vi inte undan skjutvapen, men å andra sidan verkar Ellie vara betydligt mer involverad i skjutandet. Men det var nära att hon inte fick den äran. Naughty Dog berättar att de blev ombedda att ta bort Ellie från omslaget för att sälja mer. Naughty Dog vägrade.

Lika bra gick det inte för Bioshock Infinite. Jag har tidigare skrivit om att Elizabeth är extremt viktig i berättelsen, förmodligen minst lika viktig som Ellie, och har dessutom fått en egen officiell modell. Men på framsidan får hon inte synas till, där ska vi ha en rejäl karl med en hagelbrakare. Producenten Ken Levine var uppriktig och berättade som det var: ”omslaget är till för de som inte har koll”. Han insåg att det är större chans att en oinsatt spelare plockar upp spelet om det är en hårding där. Insatta spelare känner redan till det, och kommer att köpa det ändå. Då är det värt att offra lite cred. 2K kommer att trösta besvikna fans med valbara utskrivbara omslag istället.

Och det är inte ens säkert att det bara är omslaget man får offra. Remember Me, från Dontnod Entertainment via Capcom, höll inte på att bli av, åtminstone inte i den här formen. Utvecklarna berättar att man visade upp spelet för flera utgivare och fick svaret att det var ointressant eftersom det inte skulle sälja, eftersom det hade en kvinnlig huvudperson. Det påpekades också att det skulle vara obekvämt för manliga spelare med en huvudperson som skulle kunna kyssa andra män.

Det låter fullständigt idiotiskt, men faktum är att det verkar vara ekonomiskt klokt. Penny-Arcade har undersökt statistiken och det visar sig faktiskt finnas en direkt koppling mellan spelets försäljning och vad som finns mellan benen på huvudpersonen. I korthet att spel med en manlig huvudperson säljer 25 procent mer än ett spel där man kan välja (såsom många rollspel), trots att de spelen i snitt får högre betyg. Men de säljer hela 75 procent mer än spel med en ensam kvinnlig huvudperson. Då är det inte så konstigt. Försök motivera ett gäng investerare till varför din genomtänkta kvinnliga karaktär är värd att offra nästan halva försäljningen för.

Varför är det då så här? Delvis påpekar Penny-Arcade att det är en självuppfyllande profetia, eftersom spelen förväntas sälja sämre och därför får mindre marknadsföring. Det är ju onekligen marknadsföring och produktionsvärden som gör skillnaden mellan ett spel som säljer 1 miljon och ett spel som säljer 10 miljoner, inte nödvändigtvis kvalitet eller originalitet. Trots att det fortfarande lär vara en majoritet män i åldern 18-35 som köper den här typen av spel finns det ju numera väldigt många tjejer som spelar, och man kan tycka att de skulle vara en marknad. Men så länge inte kvinnliga spelkaraktärer säljer kommer det inte att göras spel med kvinnliga spelkaraktärer och då kommer de inte heller att sälja. Präktigt dödläge där.

Detta stör mig, eftersom kvinnliga spelhjältar oftare tenderar att finnas med i intressanta spel. Om en spelutvecklare trotsar all statistik och går vidare med sin idé så är det oftast för att de har en egen vilja, och inte bygger ett spel för att sedan gå till konferensrummet och filtrera ut den mest marknadsanpassade fokustestade standardmannen de kan sätta på omslaget. Men så blir det också ofta försäljningsfloppar. Hur många storsäljare finns det egentligen? Tomb Raider, men det har varit upp och ner där. Portal och Portal 2, fast där var huvudpersonen praktiskt taget obefintlig och kunde lika gärna vara en mobil krukväxt. Metroid, fast den serien störtdök så fort man faktiskt fokuserade på Samus som karaktär. Möjligen Bayonetta, men det är en väldig smal köparskara. Kanske kan man lista Final Fantasy XIII-spelen också, i och med att Square har slutat att göra spel där inte Lightning är med.

Annars då? Wet? Heavenly Sword? Gravity Rush? Beyond Good & Evil? Mirror’s Edge? Lollipop Chainsaw? Super Princess Peach? Castlevania: Order of Ecclesia? Assassin’s Creed 3: Liberation? Eh, X-Blades? Atelier-spelen? Riktiga storsäljare, eller?

”Alltså, är ni riktigt, riktigt säkra på att Nilin måste vara en tjej? Hundra? Suck, jaja. Sätt en rumpa på omslaget så får vi se om det går att sälja några ex på det i alla fall.”