Sega Saturn är en fascinerande maskin. Även om den aldrig blev en succé fick den en rejäl drös spel, särskilt i Japan. För några år sedan (när även jag var i Japan) släpptes Sega Saturn Perfect Catalogue, som listar precis allt som släpptes till formatet. Och det är intressant att se hur spelutbudet utvecklades, vilket också tenderar att förklara dess öde. Samtidigt tänker jag att den här genomgången blir något av en samlarguide till konsolen och dess många intressanta och exklusiva titlar.

1994:
Saturn släpptes 22 november 1994 med ett pris på 44800 yen, vilket även då bör ha varit runt 4000 kronor. Det brukar pratas om taffliga spelutbud, men Saturn är något alldeles extra i sammanhang. På releasedagen fanns fem spel: Virtua Fighter, det okända Tama, ett strategispel jag inte kan översätta, en konvertering av Myst, och FMV-spelet Wanchai Connection. Bara tre spel till hann ut innan nyår, ett racingspel, ett till FMV-spel och så Clockwork Knight.

• 

1995:
1995 började inte mycket bättre. De första tre månaderna fick strip-mahjongspelet Idol Janshi Suchie Pai (som skulle få många varianter med åren), lite golf, lite fotboll, och en massa FMV-anime, shogi och biljardspelet Side Pocket 2. Sega själva släppte dock Panzer Dragoon i mars som blev början på en rätt spektakulär serie, och Sunsoft släppte pusselspelet Hebereke’s Popoitto.

• 

Andra kvartalet började starkt med arkadkonverteringen Daytona USA, men den här versionen var liksom Virtua Fighter inte någon direkt höjdare. I samma veva släpptes också 2D-plattformaren Astal, Romance of the Three Kingdoms IV (som sedermera skulle få otaliga varianter), Konamis shooter Parodius Da!, det superusla rollspelet Virtual Hydlide, och den första Saturn-utgåvan av den andra (!) stora strip-mahjongserien, Super Real Mahjong P5. Men annars var det väldigt mycket menlösa titlar. Sista dagen släpptes också Shin Shinobi Den/Shinobi Legions/Shinobi X, en uppföljare till klassikerna med digitaliserade sprites, ännu ett otyg under den här eran.

• 

• 

• 

• 

Inte ens ett år efter originalet kom så Virtua Fighter Remix den 14 juli 1995, och det är vad som skulle ha släppts till att börja med, istället för en dålig konvertering av det då ändå redan två år gamla originalet. Även Clockwork Knight fick snabbt en uppföljare i juli. Annars var det fortsatt dåligt om riktiga 3D-spel till Saturn, och det var mestadels FMV (med eller utan 18-årsstämpel) eller 2D som gällde. Riglord Saga (i väst Mystaria) var ett tidigt taktiskt rollspel med hyfsade recensioner. Skräckspelet D dök också upp i juli. I augusti började det hända lite mer. Det urgamla polygonbilspelet Race Drivin’ från 1990 fick en omotiverad konvertering. Rollspelet Shining Wisdom och de två fightingspelen Suiko Enbu och Street Fighter the Movie släpptes, liksom ett spel i Fire Pro Wrestling-serien och ett actionrollspel baserat på 90-talsanimen Magic Knight Rayearth. September blev dock svagare igen, med en massa animenaket, shogi, men också några stabila titlar som Layer Section (Taitos utmärkta Rayforce), fightingspelet Golden Axe: The Duel, en konvertering av Sim City 2000, ett Twinbee-spel från Konami och en av Koeis Nobunaga’s Ambition-strategititlar.

• 

• 

• 

Sista kvartalet, som inkluderade ettårsjubiléet, började uselt. Sega själva släppte bildpaket med renderingar från Virtua Fighter, till att börja med Sarah och Jacky. Annars släpptes bara Puyo Puyo Tsu och Princess Maker 2 som jag ens känner igen under oktober. November började med Baku Baku Animal (för mer 2D-pussel var precis vad konsolen behövde), ett (troligen uselt) Dragon Ball-spel och CG av Akira och Pai. Men resten av året var starkt. Capcoms X-Men: Children of the Atom och Gunbird, Ubisofts Rayman, Sunsofts Galaxy Fight och Acclaims NBA Jam Tournament Edition släpptes inom loppet av två veckor, och Sega själva firade jubiléet med Virtua Cop, Virtua Fighter 2 och Bug. Taito släppte Darius Gaiden, och sista veckan fick vi Sega Rally. På det hela taget slutade 1995 starkt.

• 

• 

• 

• 

1996:
Storheten fortsatte i slutet av januari då Treasure släppte sitt strålande beat’em up Guardian Heroes, och samma dag kom Street Fighter Alpha. Februari gav oss fler PC-konverteringar med Return to Zork och Alone in the Dark 2, men också Vampire Hunter (Darkstalkers 2). I mars släpptes extremt många spel men få av intresse. Ett FMV-spel baserat på Neon Genesis Evangelion lär ha blivit framgångsrikt, medan det superobskyra FMV-spelet baserat på Street Fighter 2-animen mer var en kuriositet. EA släppte FIFA ’96 i mitten av mars och skulle sedan sporadiskt släppa FIFA och NHL några år. Utvecklarna bakom Mega Drive-kultspelet Crusader of Centy släppte Linkle Liver Story, men det verkar inte ha blivit någon hit. I brist på Wipeout släppte EA också Hi-Octane, som tidigare funnits på PC. De sista två veckorna i mars exploderade utbudet, med Segas egna superhöjdare Panzer Dragoon Zwei och Dragon Force, SNK:s King of Fighters ’95, Konamis Gradius Deluxe Pack och Snatcher, plattformsspelet Gex, ett spel i den allt mer homoerotiska shoot’em up-serien Cho Aniki, och en aningen sen konvertering av Mortal Kombat 2.

• 

• 

I april dök True Pinball upp, det vill säga 3D-versionen av Digital Illusions sista flipperspel. Irem släppte en väldigt tidig arkadsamling, kort och gott Irem Arcade Classics, som inkluderade Kung Fu Master. The Legend of Oasis, uppföljaren till Story of Thor, släpptes också här, liksom det superusla Revolution X (Aerosmith-spelet) och Capcoms Mega Man X3. Annars var det ett segt kvartal, med Super Real Mahjong P6, Segas egna arkadutgåva Tant-R (fristående uppföljare till Bonanza Bros med blandade minispel), SNK:s Fatal Fury 3, sena konverteringar av Wizardry 6 och 7, Darius 2, och av någon jävla anledning Rise of the Robots 2.

• 

Sega tog tag i saken igen och inledde juli med Nights Into Dreams och DecAthlete/Athlete Kings. Sen släpptes i snar följd Wipeout (lite oväntat kanske eftersom Sony ägde Psygnosis), Saturn Bomberman, Konamis superklassiska datingsimulator Tokimeki Memorial, Segas sidospel Virtua Fighter Kids, Taitos fenomenala Puzzle Bobble 2X. Augusti var dock menlöst, med idel animetuttar och FMV. Arkadkonverteringar av Space Harrier och Chase HQ var ungefär det hetaste, förutom kanske rollspelet Albert Odyssey. Innan månadens slut kom dock World Heroes Perfect, den mest spelbara versionen av den serien, pusselspinoffen på Ghosts’n Goblins, Alien Trilogy och det isometriska actionrollspelet Dark Savior. Segas sekundära fightingserie Fighting Vipers fick också sin första Saturn-version i augusti. I september drällde spelen också in, med Konamis Policenauts, Capcoms Street Fighter Alpha 2, arkadkonverteringar av Outrun och Afterburner 2, en uppdaterad version av Sega Rally, ytterligare en Playstation-konvertering i form av Destruction Derby, SNK:s Real Bout Fatal Fury, Takaras Toshinden URA och en version av Saturn Bomberman med stöd för modemet Xband. Sega själva släppte också det första Sakura Wars den 27 september, vilket blev början på en kort men intensiv succé under de kommande fem åren.

• 

• 

• 

• 

Oktober 1996 var lika svagt som året innan, men i slutet av månaden kom shoot’em up-höjdarna Batsugun (som sedermera blev extremt eftertraktat) och Sexy Parodius, den upphottade versionen av Lunar Silver Star Story från Sega CD och den likaledes upphottade versionen av Ogre Battle: March of the Black Queen, det Queen-inspirerade taktiska rollspelet. Till tvåårsjubiléet kom Samurai Shodown 3, Riglord Saga 2, Earthworm Jim 2, actionspelet Purikura Daisakusen (en spinoff på Power Instinct), shoot’em upet Sengoku Blade, en fenomenal trio i Segas egna Christmas Nights, Virtua Cop 2 och Virtual On, fightingspelet Fist, och det överhypade pusselspelet Zoop. Innan året var slut kom också Super Puzzle Fighter 2 Turbo, äventyrspelet Enemy Zero, ännu ett Parodius-spel, en konvertering av Tactics Ogre (lite otaktiskt så snabbt efter Ogre Battle kanhända), peka-klicka-äventyret baserat på Discworld, en samling av båda Panzer Dragoon-spelen, rollspelet Shining The Holy Ark och Ubisofts Mario Kart-klon Street Racer. Sega själva avrundade året med Fighters Megamix som blandade Virtua Fighter och Fighting Vipers med otaliga blandade Sega-inhoppare som Daytona-bilen och karaktärer från Sonic-fightingspelet. Den sista veckan kom också Tetris S, strategirollspelet Terra Fantastica, mer Fire Pro Wrestling, King of Fighters ’96 och en version av Virtual On med onlinestöd.

• 

• 

• 

1997:
Januari 1997 var rätt stabilt, med Mega Man 8, Segas Dynamite Cop/Die Hard Arcade, den bara tre månader sena konverteringen av Tomb Raider, en upphottad version av Daytona USA, ironiskt nog det västerländska Die Hard Trilogy och uppföljaren till Bug, Bug Too! Här släpptes också actionspelet Shinrei Jusatsushi Taromaru, en extremt obskyr kultklassiker som släpptes i ohyggligt få exemplar och som nu går på över 10 000 kronor. I februari kom en utmärkt konvertering av det ösiga shoot’em upet Soukyuu Gurentai, även känt som Terra Diver. Ett annat i efterhand oerhört eftertraktat arkadspel var Elevator Action Returns. Puyo Puyo Sun släpptes till alla hjärtans dag 1997. Februari såg också Saturn-releasen av Criticom, vida berömt som ett av de sämsta fightingspelen genom tiderna. Även Space Jam släpptes här. Senare under mars kom Advanced Variable Geo, ett fightingspel med en del naket som var bättre än det borde ha varit (den städade tvåan till Playstation var dock bättre). Sega släppte motorcykelracet Manx TT, men annars var mars ganska tamt med konverteringar av Cyberbots och Puzzle Bobble 3 som främsta titlar.

• 

• 

• 

April var extremt menlöst igen med releasen av Metal Slug och en extremt sen version av Command & Conquer som de enda större titlarna. Sega hade varit väldigt produktiva men så fort de hade ett glapp märktes det ordentligt. I maj kom Groove On Fight, uppföljaren till Power Instinct 2, som var ett mycket tidigt tag team-fightingspel. I juni släppte Konami en Salamander-samling. Vid det här laget var Sonic fortfarande helt frånvarande och i brist på en titel att tävla med Super Mario 64, som alltså hade varit ute i ett år då, släppte Sega samlingen Sonic Jam. Konverteringar av Waku Waku 7 och SNK:s Samurai Shodown-rollspel, och Segas bortglömda plattformsspel Mr Bones kunde inte kompensera för ett väldigt svagt kvartal, när både Playstation och Nintendo 64 gick extremt starkt.

• 

• 

Juli 1997 var inte heller övertygande. En konvertering av Street Fighter-klonen Fighters History Dynamite, lite mer Tokimeki Memorial, en extremt sen version av Doom och det splitternya Thunder Force V var höjdpunkterna. Att Saturn fick en ett år gammal konvertering av Resident Evil var ännu ett exempel på att formatet redan kändes efter sin tid. Sega kämpade dock vidare och gav sig på ett tredje fightingspel, Last Bronx, i början av augusti. Ständigt trogna Capcom bistod med Mega Man X4 och Marvel Superheroes, och det gamla PC-äventyret Phantasmagoria från 1995, känt för sin påkostade FMV, konverterades. I september släppte Treasure sitt plattformsactionspel Silhouette Mirage, som påminde om att Saturn fortfarande utklassade Playstation när det gällde 2D. Street Fighter Collection, som innehöll Alpha 2 och Super Turbo, släpptes också här. Atlus släppte en konvertering av det fenomenala shoot’em upet Dodonpachi.

• 

• 

• 

Oktober vände inte direkt trenden. SNK släppte Samurai Shodown 4, det udda fightingspelet Asuka 120% Burning Fest Limited släpptes och Tecmo släppte en efterlängtad hemversion av Dead or Alive, som ju först släpptes på Segas Saturn-baserade ST-V-hårdvara. Det första spelet i den ganska långvariga strategiserien Culdcept släpptes också här, liksom shoot’em upet Layer Section 2. Atlus släppte sedan Devil Summoner: Soul Hackers, ett sidospel till Shin Megami Tensei-serien och därmed en kusin till Persona. I november kom ytterligare konverteringar i form av Vandal Hearts (återigen ett år efter Playstation), Warcraft 2 (två år efter PC) och X-Men vs Street Fighter (ett år efter arkad men åtminstone den bästa konverteringen). Framåt slutet av månaden släpptes Sega Touring Car Championship, en mer realistisk arkadracer och nästa steg efter Daytona, Sega Rally och Manx TT. Taito släppte också Bubble Symphony, en av många alternativa Bubble Bobble 2. Innan årets slut kom också Cotton 2, en serie som på sistone fått massor av nyutgåvor, och Segas lite menlösa Sonic R, som försökte kompensera för det då nerlagda egentliga Sonic-spelet, Sonic X-Treme. Sega fick också ut Shining Force 3: Scenario 1, och Hudson släppte ett isometriskt Bomberman. Atlus släppte Princess Crown, ett väldigt tidigt spel av George ”Dragon’s Crown” Kamitani och Vanillaware. I december fick Saturn också ett av sina mest populära rollspel, Grandia, men annars kännetecknades utbudet vid det här laget av fotoskivor, animeäventyr, strategispel och ”fanskivor”, till exempel ett tillägg till nyligen släppta Soul Hackers. SNK fortsatte lasta över sina Neo-Geo-spel med Real Bout Fatal Fury Special, ett av de deras allra bästa, men till och med de höll på att ge upp vid det laget. Från Neo-Geo-formatet konverterades även pussel-shoot’em upet Twinkle Star Sprites.

• 

• 

• 

• 

1998:
I januari var några av de hetaste spelen fightingtiteln Sonic Council (ingen relation till en blå igelkott) och en version av Uno, vilket säger en del. Här släpptes dock också Panzer Dragoon Saga, eller Azel som det heter i Japan. Februari var lika öde och hade samlingar med Virtua Cop 1 och 2, respektive erotiska äventyren Eve Burst Error och Desire, som om det var någon sorts ärevarv. Sega själva erbjöd värme genom att släppa Winter Heat (uppföljaren till Athlete Kings) och Burning Rangers i februari, och ännu en sanslöst klassisk shooter i form av Battle Garegga dök upp samma dag. Saturn fick Wipeout XL, en konvertering av Wipeout 2097, 18 månader efter originalet, och Croc bara ett halvår sent. På samma tema kom King of Fighters ’97 i början av 1998 och blev det sista SNK-spelet på konsolen, men var en bra konvertering som utnyttjade minnesexpansionen på 4 megabyte. House of the Dead släpptes inte heller förrän det här året. Eftersom klassiska dungeon crawlers varit populära i Japan sedan urminnes tider kom också en version jag inte hade hört talas om, Dungeon Master Nexus. De västerländska Primal Rage och Hexen hittade också dit till slut.

• 

I april släppte Sega både Phantasy Star Collection med Mega Drive-spelen 2 till 4, och strategirollspelet Dragon Force 2. Compile kontrade med Waku Waku Puyo Puyo Dungeon, en spinoff på pusselspelen. Sega svarade igen med det storslagna Sakura Wars 2, och sedan Shining Force III: Scenario 2 i slutet av månaden. Nog för att det behövdes mer spel, men jag förstår inte riktigt Segas taktik här med att släppa fyra konkurrerande rollspelstitlar samma månad. Samma månad släppte Enix en konvertering av Riven (uppföljaren till Myst), och Capcom briljerade med det fräscha Vampire Savior (Darkstalkers 3) som även det drog fördel av minnesexpansionen. Här släpptes också den underskattade Super Tempo, ett 2D-plattformsspel av Sakura Wars- och Valkyria Chronicles-utvecklaren Red Company med tecknad grafik. Maj passerade helt utan intressanta spel förutom någon sorts expansion till Grandia. Inte förrän slutet av juni kom något intressant, Castlevania: Symphony of the Night, som visserligen kom långt efter Playstation-spelet men åtminstone hade nya tillägg. Capcom släppte Super Adventure Rockman, ett äventyrsspel med Mega Man som jag inte kände till.

• 

• 

Efter två tomma månader bjöd åtminstone sommaren 1998 på höjdare. Radiant Silvergun släpptes 12 juli och är fortfarande ett av världens bästa shoot’em up, men lyckligtvis kan vi numera köpa det på Switch för en hundring istället för 2000 kronor för originalet. Samma dag kom också Lunar 2: Eternal Blue, som är nästan lika legendariskt som Silver Star Story. Det udda fightingspelet Astra Superstars från Sunsoft dök upp i augusti. September fick Scenario 3 av Shining Force III. Men det började röra sig om dödsryckningar. Det dröjde till september och Suikoden för att få någon fler höjdare, och det var allt för detta kvartal.

• 

• 

I oktober 1998 kom Cotton Boomerang, nästa titel i serien, och det isometriska Sonic 3D som inte heller var spelet som folk väntade på. Annars handlade det mest om samlingar och nyutgåvor, och SNK gav ut flera av sina senaste spel på nytt under sommaren och hösten. Capcom släppte Marvel Superheroes vs Street Fighter, ett spel som i mångt och mycket var överflödigt, men åtminstone en bra version här. I slutet av oktober kom Segata Sanshiro Shinken Yugi, en minispelssamling med meme/reklamkaraktären Segata Sanshiro, vilket är ungefär som om Sony skulle ha släppt spel med Kevin Butler. Lite ironiskt blev det Segas sista officiella spel till Saturn, förutom en fanskiva till Sakura Wars. Under december var i princip hela utbudet animetitlar med varierande grad av nakenhet.

• 

• 

1999:
Kanske är det orättvist att klandra Sega för att överge Saturn, för vid det här laget var Dreamcast släppt i Japan och de hade fullt upp med en lång rad arkadklassiker. Januari 1999 bjöd dock på Dungeons & Dragons Collection, det vill säga beat’em up-klassikerna Tower of Doom och Shadow Over Mystara, och i augusti släppte Capcom Street Fighter Alpha 3. Men det var bokstavligen det. Under 1999 släpptes bara sexton officiella Saturn-spel i Japan. Konsolen var stendöd.

• 

• 

2000:
Av någon märklig anledning valde Capcom att släppa en konvertering av Final Fight Revenge i mars 2000, samma månad som Marvel vs Capcom 2 till Dreamcast. Nog för att de kanske ville få sista ordet, som konsolens definitiva förkämpe näst efter Sega själva. Men inte ens det fick de. Samma år släpptes två andra spel, en samling av datingserien Room Mate och det allra sista Saturn-spelet, animeäventyret Yukyu Gensokyoku: Perpetual Collection. Och sen var det slut.

• 

• 

I efterhand är det lätt att konstatera att Sega satsade fel. De nya fräscha spelen kom till Playstation och Nintendo 64, medan Saturn i huvudsak fick Segas egna arkadkonverteringar och massor av spel som i princip var fortsättningar på det FMV-tunga Sega CD-formatet. Saturn fick annars mest nischtitlar som strategi, pussel och äventyr och det mesta var i 2D, som visserligen har åldrats med betydligt större värdighet, men som var totalt ointressant för de stora massorna. Trots att Sega kämpade på med en lång rad superhöjdare så kunde de inte mäta sig med Namcos, Psygnosis, Squares och Nintendos dominans, och även om Virtua Fighter och Sakura Wars var framgångar i Japan så misslyckades de totalt med den enda av deras serier som var riktigt stor i väst, Sonic. Det dröjde nästan ett år tills de kom igång ordentligt och Saturns enda storhetstid var i princip från november 1995 till mars 1997, innan orosmolnen började hopa sig ordentligt.

Resultatet är förstås att Saturn fortfarande är väldigt intressant att samla på, men också att det är nästan omöjligt idag. För tjugo år sedan var Saturn-spel i princip gratis, men varenda hyfsat bra titel går lätt på flera tusen kronor idag. Och för att sammanfatta, bland dåtida konsolsexklusiva titlar hittar vi alltså Sega Rally, Virtua Fighter 2, Virtua Cop 2, Radiant Silvergun, Panzer Dragoon Zwei och Saga, Elevator Action Returns, Dungeons & Dragons Collection, en spelbar version av X-Men vs Street Fighter, Sakura Wars 1 och 2, Battle Garegga, Winter Heat, Nights och Guardian Heroes. Låter det som en misslyckad konsol?