Jag köpte The Lost Bladesman på bluray, praktiskt taget enbart av en anledning. Filmen handlar om Guan Yu, den närmast mytologiska krigaren från Romance of the Three Kingdoms som levde runt år 200. Förutom att han är min favorit i Dynasty Warriors-spelen är han också deifierad i Kina. Vi snackar stor nog att min morbror kunde hitta två statyetter av honom i en godtycklig butik i Kina. Stor nog att få en alldeles egen film med Donnie Yen i huvudrollen.

Det finns många legender kring hans liv men The Lost Bladesman fokuserar på en tidig historia. Innan Liu Bei etablerade sig med sina svurna bröder som kungariket Shu vandrande han länge runt och bistod andra krigsherrar. Vid ett tillfälle skiljdes Guan Yu från sina bröder Liu Bei och Zhang Fei, och tvingades söka fristad hos Cao Cao. Under det kriget gjorde han många stordåd, men glömde aldrig sin bror, trots eviga löften och lockelser från Cao Cao. Till slut fick Guan Yu veta vart hans bror befann sig, och gav sig iväg på resa tillsammans med broderns hustrur. På vägen besegrade han alla som försökte stoppa honom, trots att Cao Cao låtit honom gå. Den här historien är så känd att det till och med finns banor i några av Dynasty Warriors-spelen om just den sekvensen.

Men för en så färgstark historia är The Lost Bladesman en ovanligt tam tolkning. Det är snarare ett rätt segt kostymdrama blandat med dussin-kung fu-strider. Inte för att jag hade väntat mig Dynasty Warriors-designer och explosioner, men uppriktigt sagt skulle jag inte ha vetat att den handlade om Guan Yu om jag såg den otextad. Donnie Yen har möjligen rätt ansiktsdrag men där slutar likheterna. Guan Yu är en av få Three Kingdoms-personligheter som är beskriven in i detalj: han är lång, rödlätt och har ett magnifikt skägg och buskiga ögonbryn. Han klär sig traditionellt i en lång grön dräkt och bär den berömda hillebarden Green Dragon, och han rider på den ståtliga springaren Red Hare – att han valde att behålla den som den enda av Cao Caos gåvor var en stor poäng i historien. Donnie går omkring i blått, slåss ofta med andra vapen och aldrig specifikt med Green Dragon – även om han ofta använder hillebarder, och en halvtimme in i filmen klipper han av sitt skägg, som inte var särskilt magnifikt till att börja med.

Alltså. Guan Yu klipper av sitt skägg. Redan där höll jag på att stänga av filmen. Det må tyckas fjantigt, men det är något av ett helgerån, i stil med när Stallones Judge Dredd tog av sig hjälmen vid första bästa tillfälle. Det spelar ingen roll att det är opraktiskt och kanske inte särskilt fotogeniskt på lille Donnie, men det är ungefär som om Stålmannen skulle sluta med manteln och börja köra med svart läderdräkt eller om Frodo Bagger skulle ha varit en svärdsvingande barbar. Om man verkligen ska radera ut vartenda klassiskt karaktärsdrag, varför då använda en klassisk karaktär till att börja med? Och att de hade den klassiska Guan Yu på omslaget men i själva filmen bara som ett femsekundersklipp måste nästan betraktas som falsk marknadsföring.

Resten av filmen var hyfsad, inte mer. Ska man peka på något positivt så var det att Guans personlighet åtminstone stämde bra och att det inte blev något lyckligt, tillrättalagt slut. Inramningen med hans slutgiltiga öde var faktiskt bland det bästa. Men jag är ändå besviken, och hoppas att den andra filmen jag köpte, Three Kingdoms: Resurrection of the Dragon, gör bättre rättvisa åt Zhao Yun.

En av dessa hör inte hemma…