Det här med internet kan vara fantastiskt. Idéer kan spridas, stötas och blötas och nya insikter nås. Men det kan också vara tvärtom. Samma åsikter upprepas och återupprapas, om och om igen i en gigantisk echo chamber. På så sätt konstateras det att Dark Souls II är ett fullständigt skitspel, och oavsett hur mycket folk faktiskt berättar att de har jättekul så känner andra att de måste förklara varför de har fel.

På samma sätt är Street Fighter V hopplöst, Capcom och Sony borde skämmas och lägga ner hela skiten. Gärna genast, eller igår. Att spelet i själva verket är genialt och ”bara” saknar ensamspelarmöjligheter kommer liksom bort i mängden. Det ska skrikas och ekas i det oändliga att detta är uselt. Lynchmobben har tagit fram greparna och det är dags för en hängning. Oskyldig eller ej.

Jag vill bara säga: LUGNA ER FÖR IN I HELVETE. Att utropa Street Fighter V till en katastrof efter dryga två veckor är inte bara fullständigt befängt med tanke på hur affärsmodellen är upplagd, det är också korkat. Den som ser Street Fighter V och tänker ”blir det inte bättre än så?” kan aldrig ha spelat ett Capcom-fightingspel förut. Capcom är nämligen mästare på att släppa ofärdiga, innehållsfattiga spel i början av varje cykel. Problemet är att folk alltid jämför med den senaste, superpolerade, femtioelfte versionen av föregångaren. Tror väl fan att Street Fighter V har färre karaktärer och mindre valmöjligheter än Ultra Street Fighter IV.

Men minns någon Street Fighter II? Åtta spelbara figurer. Det blev sjutton till slut. Street Fighter Alpha? Det hade tretton figurer, medan den femtioelfte versionen av Street Fighter Alpha 3 Max hade fler än jag kan räkna på rak arm. Street Fighter III började med elva och slutade med nitton (och råkade vara världens bästa fightingspel vid det laget). Och Capcoms övriga fighters? Jämför Capcom vs SNK, en tafflig beta, med Capcom vs SNK 2, ett mästerverk. Eller Darkstalkers med Vampire Savior. Eller det första X-Men: Children of the Atom som i förlängningen skulle resultera i Marvel vs Capcom 2 och Ultimate Marvel vs Capcom 3.

Capcom är nämligen också mästare i att bygga på sina fightingspel med massvis av innehåll och förbättringar under flera år, för att slutligen resultera i genrens bästa spel. Den här gången är det till och med rent uttalat hur de tänker gå tillväga. Det kommer inte att bli någon formell ny titel, men utvecklas kommer det att göra. Och med tanke på hur fantastisk grunden är redan nu så har jag inga som helst tvivel på att de kommer att lyckas igen.

Det enda som möjligen kan vara annorlunda den här gången är att insatsen blir högre för varje gång – spel kostar mer och mer att utveckla. Rent teoretiskt skulle Capcom kunna gå i konkurs och pang, inget sluttrimmat Street Fighter V. Men risken för det är mycket liten. Street Fighter V får sex nya figurer redan i år, och även om takten inte ens ökar så kommer vi att ha fyrtio innan generationen ens är slut, och fler ensamspelarlägen än vi orkar lägga tid på varje dag. Under tiden tycker jag att vi ska chilla lite, sluta måla fan på väggen, och ha förbaskat kul med att sparka stjärt med Rashid.