Dark Souls drog ut på tiden, minst sagt. Vi började igår vid 18-tiden ungefär och tog oss fram med hyfsad fart, förutom en seg passage i Depths där jobbiga invaderande fantomer gjorde saken mer komplicerad. I praktiken gjorde vi ju stora delar av spelet två gånger, även om det oftast bara gällde själva bossarna. Efter att ha spelat till två på natten avbröt vi för lite sömn. På lördag förmiddag efter lite frukost satte vi igång igen och nötte på. Sen’s Fortress tog ett par försök. Undead Asylum höll jag på att ge upp i, men på fjärde försöket tog jag bossen där. Anor Londo blev, som vanligt, en seg affär. Det var extra jobbigt att hela tiden bli attackerade av andra spelare, så det tog ett flertal försök innan vi tog oss säkert fram till smeden och kunde öppna genvägarna. Runt 16-tiden kämpade vi med Smough och Ornstein tillsammans med vår dödspolare Solaire, men det visade sig för bökigt. Så istället tog vi hjälp av mer erfarna spelare som kunde hoppa in som den tredje medlemmen i vårat lilla team. Det är åtminstone skönt att se att folk ägnar sig åt det istället för att jävlas.
Efter det blev det att besöka den målade världen, och även där blev det lite jobbigt. Som tur var slapp jag mestadels invasioner, förutom då en förutbestämd datorfigur som gav mig en användbar piska. Med det stället och Anor Londo avklarat var det dags för katakomberna. Och där började jag bli less. Jag kunde knappt ta mig någonstans utan att en dryg svart fantom dök upp med sina överdimensionerade vapen. Vi tog Pinwheel men utan större entusiasm. När jag sedan hamnade i Tomb of the Giants, kolsvart och nerlusat med jätteskelett, fick jag nog.
Dark Souls är fantastiskt engagerande men också oerhört frustrerande, och jag har en ganska låg frustrationströskel. När man dör för sjätte gången och får börja om långt borta med alla fiender tillbaka vill jag ofta bara slå sönder något (som min gamla trasiga dator fick smaka på). Det är också fascinerande skoningslöst i sin frihet. Om man inte läser på precis vad man behöver för att skapa de bästa vapnen finns det inget som hindrar en från att blåsa alla sina surt förvärvade själar på helt oanvändbar utrustning.
När jag återvänder till spelet ska jag i alla fall sticka från Tomb of the Giants fortare än kvickt och sen omgruppera någon annanstans. Det börjar vara dags att göra något riktigt bra vapen som kan komplettera blixtkastandet… men först måste jag nog lugna mig lite. Grejen med Dark Souls är ju att man inte kan spela det avslappnat utan man måste vara fokuserad oavbrutet. Jag har nästan kramp i vänster pekfinger av att hålla uppe skölden hela tiden…
