Egentligen dog Dreamcast redan 2001, när Sega utannonserade att de skulle lämna konsolmarknaden, efter mindre än tre år med konsolen. Efter det stapplade den vidare med titlar som redan var under utveckling, men det stod snabbt klart att konsolens saga var all. I slutet av 2002 tog stödet slut helt och hållet i väst.

Men en konsol är inte död så länge man fortfarande spelar på den, och liksom de flesta större formaten har det funnits väldigt goda anledningar till att göra det. Trots sin relativt korta livslängd har Dreamcast ett spelutbud som inte är av denna världen. En rad arkadklassiker från Segas allra mest produktiva period, praktiskt taget alla relevanta fightingspel som släpptes mellan 1998 och 2001, några exklusiva rollspel och även ett gäng originella konceptspel som tänjde på gränserna för spelmediet.

Det visade sig snart att världen ville ha Dreamcast-spelen, den ville bara inte ha Dreamcast. Under de tio åren som har gått har praktiskt taget allt av värde plundrats och släppts på nytt i bättre eller sämre versioner. Och det är därför som jag nu inser att jag nog aldrig kommer att koppla upp den fyrkantiga, högljudda lilla lådan igen. Allt jag möjligen skulle vilja spela igen finns någon annanstans idag. För det sista spelet som jag egentligen brukade dra fram Dreamcasten för, Jojo’s Bizarre Adventure, kommer ju äntligen för nerladdning.

Och frågan är om det överhuvudtaget finns särskilt många anledningar kvar att spela på Dreamcast. Låt oss ta en titt på de intressanta titlarna i konsolens utbud och se hur mycket som numera går att spela på andra håll.

Nästan direkt när Dreamcasten officiellt var dödsförklarad började konverteringarna strömma till andra format. I vissa fall, som många av fightingspelen, blev det helt enkelt en spark i ändan på Capcom och SNK att börja anstränga sig med Playstation 2 istället, och mycket riktigt lyckades de betydligt bättre där efter att Dreamcast var borta. Här räknar jag inte heller spel som senare fick ytterligare nyversioner till moderna format.

Capcom Vs SNK 2 Millionaire Fighting 2001
Dead or Alive 2 *
Grandia II
Guilty Gear X
Hydro Thunder
The King of Fighters ’98-2002
The Last Blade 2
Phantasy Star Online
Power Stone och Power Stone 2 **
Sakura Taisen 3
Sakura Taisen 4
Samba de Amigo ***
Sega Rally Championship 2
Shenmue II
Skies of Arcadia
Space Channel 5
Street Fighter Alpha 3 ****
Vampire Chronicles ****
+ en gigantisk mängd shoot’em ups i allmänhet

* Playstation 2-versionen fick mer innehåll, men oavsett vad man tycker om den fick ju Xbox slutligen en ultimat version av det spelet.
** Samling till PSP, som dock tappar den viktiga flerspelaraspekten av spelen.
*** Wii-version, utan maracas
**** Arkadperfekta samlingar som inkluderar de här titlarna kom till Playstation 2

Men även om mycket av utbudet kom till andra format var det Xbox 360 (och i mindre utsträckning, Playstation 3) som slutgiltigt tog kål på Dreamcast. Med HD-versioner av praktiskt taget alla klassiker blev det ännu mer onödigt att koppla upp den gamla maskinen.

Bangai-O
Crazy Taxi *
Cyber Troopers Virtual-On Oratorio Tangram
Fatal Fury: Mark of the Wolves
The House of the Dead 2
Ikaruga
Jet Grind Radio
JoJo’s Bizarre Adventure
Marvel vs. Capcom 2: New Age of Heroes
Mr. Driller
Resident Evil Code: Veronica
Rez
Seaman **
Sonic Adventure
Sonic Adventure 2
Soul Calibur
Street Fighter III: Third Strike

* Alla nya versioner (inklusive de samtida konverteringarna) saknar dock originalsoundtracket vilket gör att Dreamcast-versionen fortfarande är den bästa där.
** En 3DS-remake av något slag är starkt omryktad.

Finns det då något kvar? Någon sista bastion för Sega-fansen att stolt hålla upp som artefakter från sin storhetstid? Jo, visserligen. En handfull spel går fortfarande inte att spela på något annat sätt än med en tjutande VMU, en stånkande GD-ROM-läsare och knivskarp VGA-stödd 480p-bild. Personligen är jag alltid beredd att säga farväl till de här spelen (om de inte skulle råka konverteras i framtiden) men du kanske har något kvar.

Cannon Spike (Capcoms märkliga crossover-shooter)
Capcom vs. SNK: Millennium Fight 2000 (förutom en hemsk PSone-version och det faktum att alla hellre spelar tvåan)
ChuChu Rocket! (har släppts i en del bärbara format som helt förlorat ett vettigt flerspelarläge)
El Dorado Gate (ambitiös men udda Amano-designad rollspelsserie i sju delar)
L.O.L.: Lack of Love (oerhört märklig spelupplevelse som bör prövas)
Metropolis Street Racer (ersattes dock på de flesta sätt av Project Gotham Racing-serien)
Project Justice – Rival Schools 2 (synd bara att vår gimpade PAL-version tappade mycket av charmen)
Segagaga (ett managementrollspel där Sega driver med sin egen oförmåga att nå framgång)
Shenmue (onekligen ett starkt argument men en av mina skivor har pajat, så…)
Street Fighter III: Double Impact (förutom bättre bakgrunder är det dock överträffat av Third Strike på samtliga punkter)
Virtua Fighter 3TB (en dålig konvertering av ett halvbra spel)
Virtua Tennis (genialt när det släpptes och fortfarande spelbart, synd bara att ingen uppföljare lyckades fånga enkelheten)