Efter den senaste trilogin av Transformers-figurserier, Combiner Wars, Titans Return och Power of the Primes, så är det dags för nästa omgång. Nu är det övergripande temat War for Cybertron, men för att komplicera saken så är det inte samma War for Cybertron som i Activision-spelet med samma namn. Puh! Den första delen heter i alla fall Siege och introducerar ett gäng klassiska figurer, med ganska rättframma designer. Det handlar väldigt mycket om själva karaktärerna och inte så mycket om gimmickar. Den gimmick som faktiskt finns är att det säljs småfigurer med extra vapendelar och specialeffekter som explosioner och mynningseld som kan kopplas på befintliga figurer för att göra snygga dioraman, men jag var inte sugen på någon av dem. I den första omgången blev det dock fyra köp, vilket innebar fem figurer.

Först och störst är Ultra Magnus. Den här gynnaren har ju funnits med sedan 1986 och har fått ett otal omtolkningar, senast i Combiner Wars. Men det här är den första på länge som verkligen följer originaldesignen. Och det är faktiskt, precis som originalet, en vit ”Optimus” som sedan omsluts av rustningsdelar för att bli Ultra Magnus. I bilform är han en fordonstransport, även om det inte finns några fungerande ramper. Designen här är dock hämtad från hans Robots in Disguise-version. Hur som helst är resultatet en riktigt solid och grov figur med bra poserbar, grym design och massvis av detaljer. Den enda nackdelen är Sieges övergripande designgimmick – alla figurerna har ”battle damage” i form av silverpartier som ska se ut som att färgen är bortnött och att metallen syns under. Men eftersom det rör sig om massproducerade leksaker så ser det snarare ut som att ett barn varit framme med silverpennorna och kladdat. Det är inte riktigt så illa att jag ids gnugga bort färgen med färgborttagning, men ett störande inslag. I övrigt är färgerna utmärkta och känns nästan som att hela figuren är målad.

Nästa är Shockwave, som liksom Ultra Magnus tillhör leader-sortimentet och därför kostar 50 dollar plus all frakt och sånt för att få hit honom. Men som synes är han själv rätt liten, i bästa fall motsvarande voyager-figurerna. Kanske berodde det på att Megatron, Starscream och Soundwave redan var i den storleken och man ville vara konsekvent men ändå ha en till leader att sälja, men lösningen blev att ge även Shockwave extra rustningsdelar. I hans fall är det extra armar och axlar och fötter, som bara gör att han ser förjävlig ut. Extradelarna kan sedan separat kombineras till en liten svävande plattform, men det är helt och hållet ett slöseri med plast och pengar. Shockwave själv är dock strålande. Han har precis rätt form, färg och proportioner, och förutom att förvandlingen är mycket enklare mäter han sig rätt väl mot Masterpiece-versionen, som ju hade väldigt bleka färger. Det här var anledningen till att jag sålde mitt slitna G1-original och trots att han kostade onödigt mycket kan jag inte låta bli att gilla honom.

Sen kommer Flywheels, eller Skythread som det står på lådan. Det här är en nyversion av en gammal obskyr Duocon från 1986, och bland uppsättningen klassiker i Siege känns han extremt malplacerad. Fast i förra serien släpptes hans kollega Battletrap, som bestod av två separata smårobotar som blev en jeep och en helikopter, som sen blev Battletrap. Flywheels är mer trogen originalet och hans delar, ett jetplan och en tank, har inga egna robotformer. Men storleksmässigt passar han perfekt med sin kollega och de kan till och med byta delar med varandra. Så det är ytterligare ett fall av att Hasbro aktivt försöker komplettera fansens samlingar och det är förstås berömvärt. Flywheels som sådan är en enkel figur men snyggt designad och riktigt kul.

Slutligen har vi ett paket om två Micromasters. Ursprungligen, när Transformers började gå på tomgång runt 1988, hittade man på Micromasters som en ny gimmick. Då släpptes paket om fyra pyttesmå figurer. De första tre paketen figurerade flitigt i serietidningen och därför är Roadhandler och Swindler några av de mer kända. Båda två är i princip lika enkla att förvandla som förut men lite mer poserbara den här gången. Swindler (den grå) har däremot inte länge motorhuven på magen så han känns inte lika klassisk. De är också rätt obalanserade. Det, den billigare plasten och det faktum att man bara får två för pengarna den här gången gör att de inte riktigt känns prisvärda. Om Hasbro släpper kollegorna Tailwind och Freewheeler eller det andra teamet med Tote, Highjump, Powertrain och Mudslinger, så lär jag nog ändå köpa dem också. Om inte annat för det faktum att jag kommer ihåg de här namnen på rak arm trettio år senare …