Jag kan konstatera att Sunsoft hade två storhetstider: dels de första åren av nittiotalet när de pushade NES:en till max, och sedan runt 1995-1996 när de släppte några riktigt bra fightingspel. Digital Foundry släppte nyss en fantastisk video om Sunsoft där de förklarar varför det här glappet uppstod (främst för att Sunsoft själva släppte Japan-exklusiva 16-bitarsspel och licensierade andra västerländska utvecklare för att täcka upp). Den här samlingen har spel hämtade från hela den eran men fokus ligger på spelen i mitten som tyvärr inte var jättebra.
Aero the Acro-Bat 2
Jag ogillade det första spelet, och den här uppföljaren som kom kort därefter hade jag inga som helst förväntningar på. Det är dock inte helt dåligt. De värsta euro-plattformartendenserna är bortskalade och spelkänslan är betydligt bättre, om än tämligen generisk. Banorna är mer inriktade på utforskning och att hitta till slutet, och samlandet känns mer påklistrat. Det är förstås ännu mer edgy, och nittiotalstendenserna flödar över inklusive snowboard-racing och en femme fatale-kompanjon till Aero som i sin första mellansekvens antyder att spelets skurk har förgripit sig på henne. Jo. Spelmässigt är det betydligt bättre än föregångaren i alla fall. 2/5
Zero the Kamikaze Squirrel
Jag visste inte att det här var en spinoff på Aero-spelen, men Zero var en skurk i dem. Här är han någon sorts antihjälte, men spelmässigt är det en liknande känsla. Förutom att konceptet är aningen skumt (spelet utvecklades förstås inte i Japan) så är det inget att hänga i julgranen. 1/5
Daze Before Christmas
Och på tal om julgran. Norska Funcom är mer kända för The Longest Journey och Age of Conan, men de började som utvecklare under 16-bitarseran och det här spelet var ett av deras första. I rollen som självaste jultomten ska man hoppa runt på tämligen generiska plattformsbanor och leta julklappar. Det hela blandas med flygbanor som påminner om Paperboy där man ska stänga julklappar i varje skorsten, och möjligheten att förvandlas till anti-tomten för en kort stund. Det hela är ganska snyggt men väldigt simpelt, och det begår det oförlåtliga plattformsmisstaget att tvinga dig att ibland hoppa på vinst och förlust utan att se var du landar. Förutom det är det dock rätt tillgängligt så det kan kanske fungera som nybörjarspel ett tag. 2/5
Galaxy Fight
Jag har ett gott öga till det här udda fightingspelet, till stor del troligen tack vare den söta Roomi som studsar och boxar sig fram genom en annars ganska mörk och gritty galax. Jag äger också typ tre exemplar av spelet redan, och det här är tyvärr inte Neo-Geo-versionen utan Playstation-utgåvan, som var en synnerligen dålig konvertering. Det tog länge innan utgivarna lärde sig utnyttja den för 2D, och istället för att antingen rita om spritarna i mindre skala eller förenkla animationen så valde Sunsoft här att bara göra en extremt grov automatisk skalning, så att all den sjyssta detaljrikedomen försvinner i en pixelliserad gröt. Spelmässigt fungerar det, ja, och Galaxy Fight är kul i sig. Men köp för guds skull arkadutgåvan på valfri konsol. Den här versionen är nästan ospelbart ful. 1/5
Blaster Master: Enemy Below
Den här sena Game Boy Color-konverteringen av Blaster Master är fullt spelbar. Det är i princip en rak översättning av originalet med ny bandesign, men den pyttelilla skärmen gör att det känns väldigt trångt, och fienderna hinner knappt synas på skärmen innan de är på dig. 2/5
Pri Pri Primitive Princess
Det här märkliga Game Boy-pusselspelet går ut på att vandra runt på plattformar och navigera sig förbi fiender. Det är segt och rätt svårbegripligt, och inget i designen får mig att vilja spela vidare. 1/5
Ufouria: The Saga
Efter en sån där rad av dynga kan man undra varför jag köpte det här egentligen. Och svaret är Ufouria, den andra av Sunsofts sena NES-höjdare, som är nästan lika legendarisk som Mr Gimmick. Det här är ett Metroidvania innan genren egentligen var uppfunnen, där den märkliga filuren Bop Louie (enligt den legendariskt märkliga översättningen) måste besegra och befria sina kamrater. Det är inte alls lika dundersvårt som Mr Gimmick, och utmaningen ligger främst i att navigera den udda världen, och utnyttja de fyra karaktärernas unika förmågor. Trots sin enkla grafik är det fullproppat med charmiga detaljer, och väl värt att spela igenom än idag. Numera går det att få tag på Ufouria på flera format och det finns ju till och med en uppföljare, och Sunsofts fantasifulla värld är värd ett besök. 4/5