Evercade VS testad

Jag har gått och letat efter en ursäkt att köpa en Evercade-konsol, vilket är mer komplicerat än det låter. Det finns tre varianter av Evercade och dessutom två kompatibla varianter av en mindre bärbar:

Den första Evercade i vitt och rött är numera pensionerad, men det var en fullt funktionell bärbar konsol i sig. Det finns dock ingen större anledning att köpa den idag.

Evercade EXP är en förbättrad version med bättre skärm, möjlighet att spela med vertikal skärm (tate) och den har dessutom 18 inbyggda Capcom-spel: fjorton av deras gamla vanliga arkadtitlar av vilka egentligen bara 1944, Mercs, Street Fighter 2 Turbo och Strider känns särskilt intressanta, samt fyra helt slumpmässiga konsolspel: Mega Man, Mega Man 2, Mega Man X och Breath of Fire. Den har också Irem Arcade 1 som medföljande kassett.

Super Pocket är en pytteliten bärbar, mer formad som en Game Boy jämfört med den horisontella formen på Evercade. Den är billigast och finns i två varianter, dels en med inbyggda Taito-arkadspel och dels en med inbyggda Capcom-arkadspel. Det är ingen officiell Evercade-produkt men den är helt kompatibel med kassetterna.

Och så Evercade VS, som är en konsolvariant. De särskilda finesserna är två kassettfack (så du kan ha två kassetter i på samma gång vilket är smidigare och dessutom låser upp en del hemliga bonusspel med vissa kombinationer) och fyra USB-portar för handkontroller. Evercade VS finns också i två varianter, ett starter pack med en handkontroll och Technos Arcade 1, och ett premium pack med två handkontroller, Technos Arcade 1 och Data East Arcade 1. Puh!

Hela 51 kassetter har släppts och fyra till är på gång. Tio av dem har upphört att tillverkas, men i övrigt är det relativt enkelt att köpa spel till Evercade. Varje kostar drygt 200 kronor och innehåller antingen en eller två indiespel eller upp till 20 blandade arkad- eller konsolspel. Det är också charmen med formatet. Jag äger redan en trave minikonsoler från de stora utvecklarna och kan spela alla klassikerna, som jag i stor utsträckning har spelat förut. Det är inte mycket hos Nintendo, Sega, Capcom, SNK eller Taito som jag inte känner till vid det här laget. Evercade har en del gamla vanliga misstänkta, som Namco och Atari (som dock allihop har slutat tillverkas). Men annars siktar man på mindre utvecklare som Data East, Sunsoft, Technos, Jaleco, Interplay, Bitmap Brothers, Team 17, Irem, Toaplan och Delphine Software. Det finns också en uppsättning samlingar från nyutgivningsstudion Piko Interactive som har ett minst sagt brokigt utbud av alla möjliga spel från annars saligt insomnade utvecklare. Jag noterar särskilt Dorke and Ymp på Piko Interactive Collection 1, ett svenskt SNES-spel vars utveckling täcktes av Super Power men sedan aldrig släpptes. Spelhistorien sträcker sig från Atari 2600, C64 och NES till Atari Lynx, Mega Drive, Super NES, Playstation och snart även Nintendo 64, så emuleringen är ganska kompetent.

Efter att ha spelat igenom fyra samlingar (separata tester kommer) kan jag konstatera att spelen i sig fungerar strålande, och de medföljande handkontrollerna är rejäla och har bra knappar och styrkors. Alla spelen har sparfunktioner och med varje kassett följer det med en liten manual som berättar en del om varje spel. Eftersom VS kan ha två kassetter i samtidigt kan det bli en ganska rejäl mängd spel på en gång och det blir lite som en vanlig minikonsol, fast med ett flexibelt spelutbud. Däremot är det onekligen så att många av de här spelen är bortglömda av en anledning, och många är i bästa fall bara värda att testa några minuter. Men samtidigt finns det en hel del guldkorn. Det är ju dock också så att guldkornen också oftast finns att köpa via Arcade Archives numera på ordinarie konsoler.

Så mycket av poängen med Evercade är just retrokänslan och det samlingsvänliga upplägget. Det blir lite som att spela vinyl gentemot att bygga egna spellistor med mp3:or eller för den delen att strömma. Istället för att bara välja det man redan vet att man gillar finns det en vinning i att köpa en bunt spel och utforska, och eftersom kassetterna inte är särskilt dyra känns det rimligare att experimentera lite.