För tjugotvå år sedan utvecklade Capcom spelet Street Fighter ’89, som skulle bli en fristående uppföljare till det halvframgångsrika fightingspelet Street Fighter. Efter många om och men ändrades planerna och Final Fight blev ett eget spel istället för att bygga på Ryus äventyr, men det var hela tiden tänkt att utspela sig i samma värld.

Någonstans på vägen måste det ha varit någon på det amerikanska kontoret som hörde av sig, eller att någon på det japanska kontoret tänkte till. Final Fight skulle bli en stor internationell release och att slå tjejer var fortfarande inte helt rumsrent. Den geniala planen var att helt enkelt bestämma att de två ”kvinnliga” fienderna, Poison och Roxy (med namn från 80-talsrockare), var transvestiter! Problemet löst. Final Fight släpptes och blev en stor succé.

Den här lösningen uppskattades inte direkt av Capcom USA, som hade den inte fullt lika toleranta amerikanska publiken att ta hänsyn till. Frågan är vad som var värre, att slå tjejer eller att ha transvestiter i spelet. Final Fight släpptes i USA men Poison och Roxy framställdes som helt vanliga tjejer. SNES-versionen fick censureras helt, och tjejerna byttes ut mot spinkiga killar i form av Billy och Sid, för att röra till det ytterligare. Eftersom internet var rätt obefintligt vid den här tiden var det nog knappt någon som kände till skillnaden mellan de japanska och amerikanska utgåvorna.

Vi spolar fram tolv år, till 2001. Under den här tiden hade Poison hunnit göra en hyfsad karriär för en sidofigur i ett beat’em up. Han hade gästspelat i några av Street Fighter Alpha-spelens bakgrunder, gjort comeback som manager åt Hugo i Street Fighter III och även själv slagits i sitt enda fightingspel, Final Fight Revenge. I det spelet var Poison ganska uppenbart en tjej, men det var Capcom USA som låg bakom det spelet tillsammans med den studio som sedermera skulle göra Maximo. Hur som helst syntes Poison överallt.

Vid den tiden började ett gäng inbitna storyfans på Shoryuken.com, inklusive mig själv, forska i det ursprungliga materialet. Att Poison var en kille påpekades av Saiki som hade god koll på japanska texter, och jag kunde själv bekräfta det lite senare efter att ha köpt uppslagsverket All About Capcom Fighting Games 1987-2000. Skepsisen var stor och många hävdade att det måste vara något missförstånd baserat på Billy och Sid. Men nej, det stod där svart på vitt. Poison var en ”newhalf”, ett japanskt begrepp för transvestit eller transsexuell, och hade varit det ända från starten 1989.

Sedan dess har den vetskapen sakta spridits, ofta med hysteriskt roliga resultat. Poison har fått den oväntade förmågan att kunna få vilken diskussion som helst att spåra ur. I diskussionerna inför Street Fighter IV var det till exempel någon som föreslog Poison som figur, och han var också planerad till det nerlagda Capcom Fighting All-Stars. Varje gång var det någon som påpekade hur sexig hon var, varpå någon kommentade: ”du vet att hon är en kille va?”. Fantastiskt kul.

It’s a man, baby!

Poison var också planerad att dyka upp i Final Fight: Streetwise där saken skulle avgöras i väst en gång för alla. Så blev det inte. Men istället släpptes Capcom Classics Collection där Final Fight fanns med. Och gömt i faktarutorna om spelet står det faktiskt i den engelska versionen: ”Poison grew up in a Los Angeles orphanage. Even though Poison is a guy he chooses to wear women’s clothing. He, err, she even feels that fighting is the best way to stay in shape and mantain her looks.” Så då är väl saken klar.

Den här kontroversen har gjort Poison till en av Capcoms mest omtalade karaktärer, trots relativt små roller i själva spelen. Och diskussionen lär fortsätta länge till. Lika roligt varje gång. Oavsett vem det är som förlorar så är en sak klar: