Jag har precis börjat spela mitt andra Fire Emblem, nämligen Three Houses, efter att ha testat Awakening för en massa år sedan men inte riktigt fastnat. Nu var jag sugen på ett taktiskt rollspel och valet stod mellan Three Houses, Triangle Strategy och Tactics Ogre: Reborn, som allihop är utmärkta spel i genren.

Till slut avgjorde fegheten. De andra två har rykte om sig att vara rätt brutala på ett old school-sätt, vilket inte är konstigt då Tactics Ogre definierade genren när det begav sig. Och Fire Emblem kan vara rätt elakt också, men jag stängde av perma-death eftersom sånt nonsens bara leder till irritation över att behöva ladda om sparfiler hela tiden.

I övrigt gillar jag upplägget, som siktar väldigt mycket på karaktärer och dialog, och inte bara strategi. I början var jag helt inställd på att hänga med Edelgard, eftersom hon påminner rätt mycket om Chris Lightfellow från Suikoden III. Men när jag lärde känna deras anhängare valde jag till slut Dimitri.

Karaktärerna är än så länge väldigt bra. Gänget följer ganska etablerade troper, men eftersom spelet är upplagt så att man lär känna dem mer och mer, får de också möjlighet att utvecklas och visa nya sidor. Förutom de jag redan har med i gänget har jag också en rad jag uppvaktar för att kunna locka över till min sida.

Det där med Three Houses känns lite väl Harry Potter. Just nu funderar jag mer på varför alla är så okej med den uppenbart superonda religiösa fanatismen från vår andliga ledare Rhea, men jag antar att konflikten måste komma någonstans ifrån när alla splittras.

Jag gillar också att det är fullt överkomligt. Så länge man inte gör något väldigt dumt så finns det en hel del marginal, särskilt då jag alltså inte förlorar karaktärerna bara för att de åker på stryk en gång. Jag håller fortfarande på att lära mig finesserna, men jag uppskattar verkligen, precis som i Persona, att pratandet utanför striderna har en direkt påverkan på karaktärernas förmågor.

Jag är visserligen några år sent ute med det här spelet, men när 2022 egentligen inte har bjudit på några andra stortitlar än Elden Ring var det ett bra tillfälle att komma ikapp, och även få ett tillfälle att rasta min igenrostade Switch. Och om inte annat lär jag ha något att spela på julledigheten, för ett sånt här mastodontspel kommer att räcka ett tag.