Lite snopet för Capcom läckte videobeviset på Street Fighter V innan den formella utannonseringen. Snopet för dem, men ändå lika ohyggligt spännande som den dagen för sex år sedan då Street Fighter IV bekräftades. Själva klippet i sig är inte spektakulärt. Det är Ryu som slåss mot Chun-Li på en gata, liksom. Men det faktum att det är exklusivt till Playstation 4 och PC, är något alldeles extra.

Till att börja med är det, som första spel i serien förutom, beroende på hur man räknar, spinoffarna Street Fighter the Movie och Street Fighter EX 3, ett spel för hemmabruk. Ingen arkadversion presenteras. Det kan jämföras med Street Fighter IV som inte ens formellt bekräftades till Playstation 3 eller Xbox 360 förrän långt senare. Det är väldigt dramatiskt för den japanska arkadmarknaden. Till och med Tekken 7 släpps först på arkad. Istället går Street Fighter möjligen samma väg som Skullgirls, som fick en arkadkonvertering (den här gången åt motsatt håll jämfört med vad ordet brukar betyda) först flera år senare.

Det är också den första konsolexklusiviteten sedan, typ, Street Fighter II på SNES. Och då ska man komma ihåg att det spelet konverterades till cirka femhundrasju hemdatorformat i samma veva och att Megadrive fick en förbättrad version kort senare. Street Fighter III kom ju enbart till Dreamcast men det berodde mest på att inget annat format då klarade av det och efteråt var de knappt motiverade att konvertera Third Strike till övriga format så de första två versionerna förblev exklusiva.

Exklusiviteten betyder flera saker. Dels förstås att Sony har pyntat upp med en massa pengar. Men också att Xbox One-fansen får hålla till godo med Killer Instinct, medan Playstation 4 nu har både Guilty Gear Xrd och Street Fighter V. Även om det är sannolikt att de spelens ofrånkomliga uppföljare även kommer till Xbox One, så är skadan då redan skedd. Ingen inbiten turneringskämpe kommer att vänta på en konvertering.

Nåväl, det är en massa politik runtom. Spelet i sig går det inte att säga så mycket om mer än att det är lovande. Stilen är mer lik den klassiska artworken är någonsin och detaljrikedomen är lysande – jag noterar att kläder numera har tjocklek och inte bara är ett polygonlager. Chun-Li verkar ha en ny uppföljning på Tensho Kyaku, och Ryu har någon sorts EX-version av Tatsumaki med Street Fighter IV-liknande penselsvep runt. Det är inte ohyggligt långt från föregångaren men ändå raffinerat, ungefär som övergången mellan Street Fighter Alpha och Street Fighter III.

Och nu börjar cirka ett år av spänd förväntan, rykten, avslöjanden och spekulationer som är nästan lika underhållande som själva spelet…