Första intrycken av DJ Max Technika

En av anledningarna till att jag köpte en Vita har äntligen anlänt, åtminstone i Sydkorea och Japan. Jag importerade raskt den koreanska versionen, som lyckligtvis kan ställas in på engelska redan från början. Trots att det är samma serie som DJ Max Portable har Technika ett helt annat upplägg. Istället för Beatmania/Guitar Hero-inspirerade pinnar som åker neråt på skärmen är det närmare Ouendan-spelkänslan. Fast blandat med lite Lumines. Skärmen är indelad i över- och under, och ett streck åker alternerande höger och vänster, och så ska man trycka på markörerna som dyker upp. Gör man rätt kommer ljuden på rätt ställe i musiken, gör man fel blir det kakafoni.

Musikutbudet är blandat, men likartat DJ Max Portable. Det är en hel del electro, house och lite blandade musikstilar, men ett stort inslag av pop då det superstora koreanska flickbandet Kara har lånat ut ett gäng låtar. Hittills känns alla låtar roliga att spela och lagom utmanande även på den lättaste nivån, men då har jag inte börjat använda tryck på baksidan av maskinen. Den närmaste jämförelsen just nu är väl annars Theatrhythm och där leder DJ Max Technika med hästlängder tack vare bättre precision och mer variation i spelandet, trots brist på nostalgi. Men jag önskar mig fortfarande ett nytt Ouendan, som förmodligen skulle spöa det bruna ur båda två. Om bara Inis kunde sluta göra skitspel…

Alltså, det är ett musikspel, inte Doki Doki Majou Shinpan. Jag lovar.

Lämna ett svar