Sakura Wars-serien har följt mig i nästan tjugo år, trots att min sammanlagda speltid knappast överstiger 20 timmar. Men Segas dundercharmiga serie har bjudit på mängder av merchandise och det har blivit både ett och annat soundtrack, några konsertskivor och förstås den maffiga Sakura-figuren jag byggde ihop efter förra Japan-resan. Nu är det äntligen dags för ett nytt spel i serien, och jag har hunnit spela några timmar.

Det absolut första intrycket är att det känns både påkostat och billigt på samma gång. Det är ju förmodligen spelvärldens mest ambitiösa visual novel, med ändlösa dialoger som är snyggt animerade istället för att slänga upp statiska stillbilder, men samtidigt är det väldigt ofta bara text, trots att karaktärerna gestikulerar som om de faktiskt hade pratat. Ett liknande fenomen finns i Yakuza-serien, men det blir extra tydligt här eftersom dialogerna är ännu viktigare för spelet.

Jag gillar också både visual novel-delen, där man springer runt och pratar med sina kompanjoner under större delen av tiden, och striderna, som numera är actionbaserade och lite av en blandning mellan Dynasty Warriors och mer komplexa spel som Nier. Visst är det fortfarande gammaldags i upplägget, men åtminstone polerat och rätt snyggt.

Jag har redan träffat merparten av karaktärsgalleriet, och det är kanske lite tidigt att uttala sig om dem, men lite första intryck som sagt. Kamiyama är den nya huvudpersonen och känns som en ganska intressant typ. Han ser lite lömsk ut och är inte lika helyllepräktig som Valkyria Chronicles Welkin eller lika generisk animehjälte som Ogami från de tidigare spelen, men det kan nog fungera. Sen blir man väldigt snabbt påpackad en typisk barndomsväns/girl-next-door-relation med den nya Sakura (som har den gamla Sakura som idol), och hon är väl trevlig men saknar en egen identitet än så länge. Jag föredrar Hatsuho, som blandar miko-arketypen med den typiska rödhåriga burdusa arketypen. Claris är mesig och läser böcker och pratar någon dålig låtsastyska. Azami är spelets lilltjej men till skillnad från typ Coquelicot eller Iris så är hon förmodligen den mest seriösa. Och så har vi slutligen Anastasia som precis har dykt upp och … jag kan inte ta henne på allvar. Jag hoppas det går att hitta någon rimligare klädsel i spelets DLC (fast jag förväntar mig snarare motsatsen). Suck.

Utöver den truppen finns också en rad sidokaraktärer som allihop verkar lovande. Hela poängen med spelet är alltså att man träffar folk och bygger relationer, som sedan påverkar spelets actionmoment. Men det viktigaste är alltså att det är intressanta karaktärer, och så långt allt väl. Däremot väntar jag mig inte några riktigt storslagna berättartekniker, och spelet börjar redan hinta om en dramatisk vändning som jag listade ut på två sekunder.

Men ändå. Det senaste spelet i serien, Sakura Wars 5, släpptes fyra år sent och var redan dödsdömt (hur stekhet var Playstation 2 2009?). Att kunna spela ett nytt, relativt påkostat och fullständigt översatt Sakura Wars är lyxigt, och ledmotivet ”Geki! Teikoku Kagekidan” i sin nytolkning är fortfarande lika oemotståndligt.