I år fyller Amiga 500 trettio, och jag fortsätter lista fyrtio av de mest minnesvärda spelen.

Another World
En tidlös klassiker som fortsätter att konverteras till alla tänkbara format från Atari Jaguar till Xbox One. Spelet gav begreppet ”filmiskt” ett ansikte, om än ett väldigt grovhugget sådant.

Lemmings
Innan Rockstar ägnade sig åt överdesignade gangsterepos hette de DMA Design och byggde ett pusselspel om små håriga gnagare utan självbevarelsedrift. Att ta sig genom hela äventyret var en jätteutmaning, men minst lika roligt var det att spela två samtidigt på unika specialbanor.

Moonstone
Utan varken åldersgränser eller officiella utgivare var det ingen brist på snaskiga våldsspel som fick föräldraorganisationer att se rött. Barbarian var mer känt men också primitivt, medan Moonstone både var toksnyggt och ett ordentligt utmanande rollspelsäventyr. Det var Dark Souls innan Dark Souls, och brutalare än Doom.

Flashback
Efter Another World lyckades Delphine med att göra samma koncept ännu lite bättre, med en tajtare spelkontroll mer inspirerad av Prince of Persia. Flashback var ett episkt äventyr med strålande grafik och sparsam men utmärkt musik, och ett av få spel jag verkligen kämpade mig igenom från början till slut.

Hunter
Det här var inget spel jag egentligen spelade särskilt mycket, men det var minst sagt banbrytande. Som en ansiktslös polygongubbe kunde man röra sig fritt i en söderhavsvärld och plocka upp vapen, springa runt i stugor och garage, och köra en hel arsenal av fordon från motorbåtar till tanks. Idag sanslöst primitivt, men då en försmak av Crysis.

Pinball Fantasies
Pinball Dreams och dess uppföljare blev favoriter nästan ögonblickligen och jag fick upp ögonen för datorflipper trots att jag aldrig egentligen uppskattat den riktiga varan. Fantasies var det bättre spelet med lagom mycket realism och sanslöst detaljerade flipperbanor.

Elf
Egentligen inget superspel, men ett av mina tidiga originalspel och jag spelade det hur mycket som helst. Jag fick aldrig kläm på det här med sparfiler så jag tvingades börja om från början varje gång, och Elf var snorsvårt. Men jag lärde mig snart att fixa den effektiva flygmaskinen och kunde sedan relativt fritt utforska de dödliga omgivningarna.

Chaos Engine
Ännu ett polerat Bitmap Brothers-spel som blandade stenhård musik med detaljerad grafik och ett sanslöst ös. Det var förstås också ruggigt svårt och jag kom sällan längre än tre-fyra banor, men oj så kul jag hade.

Monkey Island 2
Föregångaren var förstås en höjdare, men Monkey Island 2 var samma spel i kubik. Det kom på en hel trave disketter och hade rätt outhärdliga laddningstider, anpassat mer för PC-hårddiskar än Amiga-disketter. Men humorn och grafiken gjorde det lätt att kämpa vidare.

Sensible Soccer
Innan FIFA och Pro Evo stod fotbollsrivaliteten mellan Kick Off och Sensible Soccer, och jag föredrog alltid den senare. Spelarna var i myrstorlek och spelplanen verkade alltid aningen för stor, men det bjöd alltid på ren spelglädje och är efter Speedball II det bästa sportspelet till Amigan.

Ja, klassikerna bara haglar in men fortfarande finns det mycket kvar. Jag har ju inte ens hunnit berätta om Frontier: Elite 2 eller Benefactor …