Årets Gamex bjöd i teorin på många spännande titlar, men efter en dags intensivt spelande och kikande är jag faktiskt inte så imponerad. På plats fanns Sony, Microsoft, Ubisoft, EA och ett kombinerat Namco-Bandai-Square-Enix-ställe, plus tonvis av hårdvarutillverkare, högskoleutbildningar, nördprylförsäljare och annat kul. Jag tänkte dock börja med intrycken av spelen.
Sony hade en stor monter där Playstation 3 och Vita-spelen stod för sig, medan Playstation 4 hade ett kösystem för att få komma in och testa någon av de tjugo maskinerna. Jag valde bort multiformatspelen (Lego Marvel Superheroes och Assassin’s Creed IV) men såg till att testa resten.
Knack kändes trevligt och verkar vara mer komplext än det först verkar… men jag kan ändå inte komma ifrån att det känns som en blandning mellan Ratchet & Clank och War of the Monsters. Hyfsad grafik och snygga karaktärsmodeller, men spelmässigt gör det ingenting som inte Playstation 2 hade klarat av. och Knack själv saknar helt personlighet.
Drive Club såg jag spelas en del, och det verkar kompetent men inte heller det är jätteimponerande. Jag tror fortfarande att det var ett misstag att släppa Gran Turismo 6 enbart på Playstation 3 (för tillfället) och istället försöka pusha det här.
Killzone: Shadow Fall hade ett demo där man attackerar ett gäng Helghast som förskansat sig i en byggnad under konstruktion. Förstörelsen är rätt häftig där plexiglasrutor och gipsväggar krossas allt eftersom man skjuter sig fram, men egentligen är den stora skillnaden mot tidigare spel att det finns en stor värld utanför fönstren istället för bara instängda rum. Killzone 2 var så förbaskat snyggt att steget upp inte känns lika imponerande.
Om de tre retailgiganterna kändes mesiga i jämförelse så var indietitlarna desto hetare. Resogun var lättstyrt, intuitivt och våldsamt snyggt. På samma sätt som Super Stardust var en uppfräschning av Asteroids är det här en modern tolkning av Defender. GR-Benke och GR-Jonas som var där samtidigt påpekade likheterna med Segas Fantasy Zone också. Sen testade jag Contrast, som är ett stilrent äventyr som blandar vandring i franska 30-talsmiljöer med skuggplattformande på väggarna, lite likt det där Wii-spelet från Hudson och Nintendos nya Zelda.
Hohokum var också charmigt. Det kan beskrivas som Nights möter Loco Roco, med det förras luftakrobatik och fria rörelser, och det senares sjuka figurer och miljöer. Jag flög runt med min ögonmask, plockade upp tjoande gubbar som fladdrar med armarna, hämtade tygbylten åt dem och skjutsade sedan upp dem på en kulle där de hoppade av och fällde ut sina drakar som sedan fladdrade i vinden. Det sista spelet där var Octodad, som imponerade stort. Hela det absurda upplägget, den knäppa huvudpersonen och fysiken gör det till ett stort skratt.
Utöver de fyra ”indie”-spelen var handkontrollen en stor behållning från Sonys monter. Den känns solid och gedigen, med bra känsla i analogspakarna. Möjligen kan LED-lampan bli en irritation, men i vanliga fall sitter man aldrig så nära sin TV som på mässan.
Microsoft hade en stor monter med 360-spel på utkanterna (Battlefield, Skylanders och så vidare) och ett gäng Xbox One-stationer i mitten med FIFA 14, Dead Rising 3, Forza och Ryse. FIFA har jag ingen åsikt om, förutom att det var rätt snyggt. Dead Rising bjöd på imponerande storskalighet och även om zombieslakt aldrig är intressant för mig så erbjöd det en hint om hur mäktigt ett riktigt next-gen-Dynasty Warriors kan bli. Jonas klädde sig i klänning, spöade zombisar med en glasbänk och hittade sen en ångvält som verkligen gjorde intryck på horderna.
Forza såg snyggt ut och bjöd på gamla hederliga Laguna Seca, men om någon hade sagt till mig att det var Gran Turismo 6 jag tittade på så hade jag nog trott det. Ett omdöme var också att skakfunktionen i separata axelknappar visserligen är häftig, men att det blir extremt påfrestande redan efter några minuter och möjligen kan leda till förslitningsskador.
Med Ryse fick jag lägga vantarna på Xbox One-kontrollen och den känns också bra, om än mindre förändrad. Demot var inte alls lika linjärt som E3-visningen antydde, utan mer en ganska fri arenabrawler (där man ska vinna publikens uppskattning som gladiator) mot ett gäng fiender. Dock är det fortfarande väldigt filmiskt med slowmotion-pareringar, avrättningar och viftiga standardattacker. Ryse var med marginal det snyggaste spelet på mässan och det enda som kändes riktigt next-gen, men även där fanns enstaka taffliga detaljer.
Både EA och Ubisoft hade ett gäng spel som jag uppriktigt sagt inte kunde bry mig mindre om. Istället besökte jag Namco som hade en hel del. Dels en massa licensierade animefighters med Naruto, Dragon Ball och Saint Seiya samt det betydligt mer intressanta Jojo’s Bizarre Adventure. Men dels förstås Dark Souls II, som pushades som en av huvudattraktionerna för hela mässan. Det var Tokyo Game Show-demot som visades, det med Mirror Knight i slutet, och jepp, det är ordentligt svårt. Det gick inte heller att byta utrustning eller trimma sin taktik så jag fick rätt mycket däng. Dock kul att prova ytterligare en del av spelet.
Namco-Bandai tänker pusha ordentligt för Jojo’s Bizarre Adventure. Förhoppningsvis får den här serien äntligen en chans i Europa också.
Förutom de större utgivarna fanns också ett gäng indieutvecklare, inklusive Campus Gotland vars elever hade en rad spel på visning. Anledningen till att kön ringlade sig lång till deras bås var främst Oculus Rift, som demonstrerades med en enkel berg-och-dalbanesimulator. Det var en tidig version av headsetet med väldigt låg upplösning, men trots grynigheten var upplevelsen väldigt imponerande. Utan någon större fördröjning kunde man se sig runt och det kändes verkligen i magen när man åker utför ett stup eller gör jättehopp. Efter bara några minuter blev jag åksjuk, men om det beror på åkningen eller själva Oculus Rift är svårt att säga. Dock: om den färdiga versionen åstadkommer bättre upplösning så blir detta framtiden.
Trots två nya uppsättningar hårdvara och en trio exklusiva spel vardera så var det alltså ingen av dem som verkligen dominerade. Knack, Killzone, Drive Club, Ryse, Dead Rising och Forza såg allihop okej ut men inget av dem fick mig att absolut vilja spela mer. Sony hade istället sitt trumfkort i indietitlarna. Men det bästa spelet på mässan var Dark Souls II. Och i avdelningen imponerande nästagenerationshårdvara så vill jag absolut se mer av Oculus Rift.