Lite sent omsider kom jag på att det vore trevligt med en semesterresa. Prag hade kunnat vara ett alternativ då jag gärna skulle återvända dit, men både jag och min reskompis har varit där så det var lite överflödigt. Istället vände jag tankarna till Benelux. Amsterdam och Bryssel vore trevliga att besöka och så ville jag bo ett tag i Brygge för att kunna fota en himla massa gamla byggnader.
Efter lite rundfrågningar fick jag dock veta att Brygge är överskattat och att Gent är en betydligt mer intressant stad, och att Bryssel kan hoppas över. Så blev det. Några dagar i Gent, en dagstur till Brygge och så några dagar i Amsterdam.
Och jag kan konstatera att Gent är fantastiskt. Det är en ganska stor stad med 250 000 invånare men hela stadskärnan är gammal – Gent blev en stad redan på 1100-talet. Vi hittade ett hotell rätt centralt och upptäckte snart att vi bodde granne med Sint-Baafs katedral, en minst sagt mäktig kyrka där åtminstone en kung döptes och numera finns också ett museum i kryptan. Första morgonens besök gjorde att de övriga kyrkorna kändes tämligen tama i jämförelse, men staden kryllar av dem och de är säkert också värda en närmare titt.
Vår timing hade kunnat vara bättre då vi anlände precis efter tio dagars intensiv stadsfest. Det kanske visserligen var bra att vi missade den då 1,2 miljoner besökande hade gjort staden rätt proppfull, men det kändes lite som att hela Gent hade baksmälla, och de första dagarna var det en febril verksamhet att städa upp och montera ner. Många fik och restauranger hade också semesterstängt efteråt, så utbudet blev lite lidande. Vi hittade dock ett utmärkt frukostfik vid kanalen (Graslei 1).
Förutom katedralen är Gents stora sevärdhet Gravensteen, eller ”grevarnas slott”. Det är ett fullfjädrat medeltida slott mitt i staden, som innehåller en del utställningar men ändå kändes väldigt genuint. När man är van vid svensk säkerhetshysteri är det uppfriskande att murgången (tre meter ovanför borggården) saknar räcken. Från de högsta tornen har man utsikt över hela staden och jag tog ett hundratal bilder för att ha som bakgrunder, och kom på en massa idéer som ska ritas vid tillfälle. Minst sagt inspirerande!
Även om Gent inte har lika många kanaler som Amsterdam erbjuds också båtturer, så vi passade på. Här fick man lära sig mer historia och även några intressanta ställen att kika på, bland annat restaurangen Belga Queen som är en toppmodern sådan, inbyggd i stadens äldsta verksbyggnad. Där blev det lyxiga köttbullar á la Liege och den godaste chokladfondant jag någonsin har smakat. En tidigare kväll bjöd också på ölstuvad köttgryta, en annan lokal specialitet. Förutom belgisk choklad finns också ”cuberdons”, en sorts godis som smakar lite som en gigantisk Fruxo-godis fast otroligt färsk. Tyvärr inte min bild eftersom mina sista cuberdons blev mosade i resväskan.
Det finns också en del muséer, bland annat två konstmuséer. Vi prioriterade dock stadsmuséet, som var rätt intressant. Här presenterades stadens långa historia i olika tidsepoker, och minst lika intressant var själva byggnaden som ursprungligen var ett nunnekloster. Det är inte utan att man blir lite Dan Brownskt konspirationslagd när man noterar att den urgamla målningen av Jesus och alla hans lärjungar som av en händelse är skadad på ena sidan där ytterligare någon skulle kunna sitta …
Som total kontrast till det fanns bion Kinepolis. Vi ville gå och se Valerian (mer om den senare) och bion låg i närheten av muséerna så det passade bra. Det visade sig vara ett supermodernt biografkomplex med extra skarp ”laser-3D” (och en märklig tradition att bryta filmerna för kisspaus i mitten). Den största överraskningen kom dock efteråt, då utgången ledde förbi en väldigt välförsedd filmprylsbutik med massvis av samlarfigurer från allt från Avengers och Wonder Woman, förbi Breaking Bad och ET, till Lord of the Rings och Final Fantasy: The Spirits Within (jag utgår dock från att om de inte har lyckats sälja figuren av General Hein än så lär de inte göra det heller).
Gent bjuder alltså på både urgammal tradition och moderna nöjen. Katedralen är tillräckligt magnifik för att göra den mest inbitne ateist en aning religiös, slottet är en fantasyfantasts största dröm, och hela staden känns fräsch och levande, trots att den alltså för tillfället var täckt av tio dagars festskräp. Även om jag har sett många av sevärdheterna nu vill jag gärna tillbaka.
