Idag den 13 september är det exakt 30 år sedan Super Mario Bros släpptes i Japan. Det här spelets betydelse kan väl knappast överskattas. Jag såg en video med alla spel som släpptes till Famicom, i tur och ordning, och det är makalöst hur före sin tid det här spelet var. Innan Super Mario Bros – bara enkla, icke-scrollande arkadspel med svarta bakgrunder. Efter Super Mario Bros – mestadels enkla, icke-scrollande arkadspel ett bra tag, tills andra utvecklare sakta började inse att något revolutionerande hade hänt.
I Sverige släpptes Super Mario Bros först två år senare, den 15 maj 1987. Där kan vi snacka om lång väntetid mellan regionerna! Och då var ändå Bergsala relativt tidiga med konsolen, som hade lanserats hösten innan med spel som Mario Bros, Tennis, Ice Climber och Popeye. Det släpptes även i USA samma år, men lustigt nog finns det ingen som vet det exakta datumet där. Jag minns att jag spelade det hos min kusin, vilket måste ha varit någon gång under 1987. Vi hyrde också konsolen några gånger hos den lokala tv-handlaren. Men redan samma år, om jag minns rätt, köpte vi en egen NES och Super Mario Bros var förstås ett av de första spelen.
Något som är svårt att föreställa sig idag är att Super Mario Bros var ett riktigt svårt spel. I och för sig var de flesta spelen svåra på den tiden, men jag klarade inte spelet på hela den tiden jag ägde det. Super Mario Bros 2 var betydligt enklare; det spelet nötte jag igenom på ren rutin femtiotalet gånger i brist på annat. Men det skulle dröja till några år senare, då vi hade sålt NES:en för att köpa en Amiga, tills jag råkade vistas hos någon bekant och hade lite att göra, och satte mig ner med spelet. Och då klaffade det, till slut. Jag har nog aldrig klarat det igen sedan dess heller.
Med över 40 miljoner sålda exemplar (och säkerligen några till i och med att det har släppts för nerladdning och återutgivningar på praktiskt taget alla Nintendo-format) var det världens mest sålda spel fram till Wii Sports, och troligen också det som de allra flesta relaterar till om man säger ordet tv-spel. Tack, Shigeru Miyamoto och Nintendo, för ert mästerverk!