Nyligen anlände en pytteliten Transformer, raka vägen från Kina i en liten låda. Det var den senaste utgåvan av Seaspray, en liten vitgulblå svävare som aldrig egentligen haft någon större roll någonstans. Jag köpte honom för att han tillhör ett gäng som fanns med i min första Transformers-serie. Tillsammans med de rejälare Blaster (kassettdäck) och Perceptor (mikroskop) var det ett gäng minifordon som allihop blev pyttesmå robotar: Powerglide, Cosmos, Beachcomber, Warpath och Seaspray.

Om du har följt min blogg ett tag är det säkert ingen nyhet att jag samlar på en del gamla team av nostalgiska skäl. Det intressanta med Seaspray är inte egentligen den här figuren, som är ganska rättfram förvandlingsmässigt, utan hur han representerar Hasbros nya taktik.

Under väldigt många år, från att den ursprungliga Transformers-serien slutade cirka 1993-1994, till åtminstone 2006, fanns det inga tankar på att göra nyversioner av gamla karaktärer. Visst, många namn återanvändes till Beast Wars och Robots in Disguise, men det var snarare sammanträffanden och för att de redan ägde namnen: Prowl blev ett lejon, Inferno blev en myra, Silverbolt blev nån mytologisk best och Rampage (som redan var ett djur i G1) blev en krabba. När de återvände på bred front med Armada, Energon och Cybertron var det fortfarande bara Optimus Prime, Megatron och Starscream som fortfarande fanns med. Optimus kompisar som garanterat hade varit Ratchet och Bumblebee i en nyare serie, hette istället Red Alert (ej relaterad till sin gamla motsvarighet) och Hot Shot.

Det var Classics, 2006, som var den första officiella nyversionsserien av gamla figurer. Innan dess fanns det bara sporadiska hyllningar som oftast var ganska godtyckliga, som Arcee eller Slugslinger i Energon, eller Shockblast/Shockwave i Cybertron. Nu började man göra nyversioner som ofta var rätt lika sina original, och det fortsatte i Universe och sedan under den generella Generations-stämpeln, som på senare år blivit Combiner Wars och Titans Return. Numera satsar man stenhårt på att återskapa de gamla designerna och även bygga upp gamla team.

För att återgå till Seaspray. I samband med en av filmerna, jag vill säga Revenge of the Fallen, släpptes det ett gäng figurer som visserligen följde lite av designspråket därifrån, men som ändå tveklöst var inspirerade av de gamla. Bludgeon var en, en skelettsamuraj som blev en tank. Seaspray fick också sin första moderna form, som svävare som blev en grodman. Han hade udda proportioner men hade samma färger som förut. Tills nu har han passat utmärkt i samlingen.

Den nya Seaspray är däremot bara så mycket mer rätt. Rätt proportioner, rätt färgfördelning, rätt storlek. Numera gör Hasbro mycket rätt: även om Titans Return också riktar sig till barn så finns det en självklar samlarfaktor där också. Och varför inte? Jag menar, ett barn som vill ha en cool robot (det vill säga inte det horribla skräp som säljs för de helt barnanpassade serierna) bryr sig inte om den råkar se ut precis som någon för trettio år sedan. Jag menar, godtyckliga coola färger då är godtyckliga coola färger nu (så länge vi håller oss borta från G2 och dessa vansinniga färgsättning). Och då kan både de gamla fansen och de nya kidsen få något att glädja sig åt. Och så kanske vi får en ny publik som kommer att vara nostalgiska över en ny Seaspray om ytterligare trettio år.

Även Powerglide fick en liknande behandling för ett tag sedan, så han passar bättre nu. Warpath finns i mindre format men jag föredrar den här versionen. Perceptor har numera fått en mikroskopform igen så jag lär ersätta honom vid tillfälle. Och så utgår jag från att Beachcomber kommer att uppgraderas till Scout-formatet en vacker dag. Skulle man vara riktigt cynisk skulle man kunna tro att Hasbro har gjort de här halvbra versionerna bara för att kunna sälja dubbla uppsättningar åt os …