En anime jag blev rekommenderad finns tillgänglig på Netflix och bör vara klart intressant för alla som gillar retrospel och specifikt fightingspel. Om någon hade sagt för sisådär tjugofem år sedan att det en vacker dag skulle göras tv-serier som specifikt behandlar upplevelsen att verkligen nörda ner sig i tv-spel så … hade jag nog nickat förnuftigt, för allt är väl bättre i framtiden. Men egentligen är det fullt logiskt att ”vår” generation sedan en tid tillbaka varit den som driver på utvecklingen och därför hänfaller till allsköns nostalginörderi.

Det är också rätt precis vad Hi Score Girl är. Handlingen är egentligen en ganska rättfram romantisk komedi som utspelar sig under några år i början av nittiotalet. Haruo är en rätt misslyckad kille som gett upp alla ambitioner i skolan och istället vill ägna all sin tid åt tv-spel. Därför hänger han konstant i arkadhallarna eller sitter hemma och spelar PC Engine (valet för varje hardcore-gamer). Plötsligt upptäcker han att någon är bättre än honom och till råga på allt är det en tjej, den extremt tystlåtna Akira.

Här finns en rätt intressant aspekt. Haruo reagerar inledningsvis med en typisk gamer-inställning: ”här ska det inte komma några tjejer och lägga sig i MIN GREJ!”. Han försöker förnedra och skrämma bort henne eftersom han har så usel självkänsla men misslyckas eftersom hon är så mycket bättre. Det kan dock påpekas att han är i mellanstadieåldern här och ganska snart inser han att de har saker gemensamt. Sakta växer en märklig vänskap fram, medan en relationstriangel blir ett faktum då Koharu, en annan tjej som till en början inte alls bryr sig om spel, råkar börja intressera sig för honom och inser att enda vägen till hans hjärta är att bli en gamer själv.

Hi Score Girl är underhållande i sin enkelhet bara utifrån relationsdramat och man skulle kunna se det bara som en historia om unga människor som växer upp och lär sig utveckla sina relationer, men det är förstås också ett kärleksbrev till tv-spel som går in i sanslös detaljrikedom. Det är inte bara generiska låtsasspel som körs utan precis de spel som fanns då, år efter år. Haruos liv kretsar främst kring Street Fighter II och att spela med Guile, och det blir snabbt tokroligt när serien tar sig tid för att förklara strategiska termer och specifika karaktärstaktiker, medan Guile själv (med originalrösten!) blir någon sorts andlig förebild som talar till honom.

Som någon som växte upp precis i den här eran fascineras jag av hur hela upplevelsen fångas: hur vi såg fram emot nya versioner av Street Fighter, hur det började poppa upp alternativ som SNK:s fighters och till och med Mortal Kombat, och hur överväldigande coolt det var när Virtua Fighter introducerades. Och andra spel avhandlas, till exempel förklaras det i detalj hur man får mest poäng i Final Fight. Samtidigt finns hysteriskt nördiga skämt som när Koharu köper en SNES med Final Fight för att locka Haruo att spela co-op med henne och när Haruo lånar en Neo-Geo CD för att kunna träna på SNK-spel hemma utan begränsningar.

Om du tillhör de som fascinerat begrundade de första bilderna på Darkstalkers eller förvirrades av valet att göra nästa Street Fighter-spel till en prequel är Hi Score Girl helt enkelt en serie för dig.