Det börjar vara extremt vanligt med tredjepartsalternativ till Lego, i alla tänkbara sektioner, allt från små lekset till enorma samlarbyggen. Jag har haft en väldigt skeptisk attityd, men man ska ju som bekant inte uttala sig om saker man inte har någon aning om. Så när den lokala budgetbutiken hade utförsäljning passade jag på att köpa några exempel på ”piratlego” för att se vad det faktiskt handlar om, och jämföra dem med den äkta varan.
Till att börja med är det viktigt att påpeka att det finns två generella skikt. Många tillverkare gör sina egna delar, även om de är kompatibla med Lego, och har egna licenser. Där finns till exempel Mega Construx som ägs av Mattel, och tidigare Kreo som ägdes av Hasbro. Sen finns också de som mer skamlöst plagierar Legos bitar och idéer, som är rena piratföretag.
Mega Construx ”Story Builders”
Låt mig börja med det första av Mega Construx. Det har 75 bitar och kostar 60 kronor. Inuti finns tre påsar och instruktionen är väldigt pedagogisk, uppdelad på 45 steg för de fyra olika delbyggena, men så är det också ett set som riktar sig till fyraåringar. Det motsvarar ungefär Legos mindre Creator-set eller de byggen som brukar finnas i inspirationsboxarna.
Mega har en del helt egna bitar som Lego inte tillverkar. Till exempel finns rundade kvartskoner och andra välvda bitar. En unik aspekt är också bitar med avfasade hörn, som ger bitarna en lite annan känsla. En annan typisk Mega-grej som ofta används på deras mer militära set är prickiga eller marmorerade bitar. Det har visserligen en designfunktion, men jag tycker att det mer begränsar. I praktiken blir det en separat färg som är svår att kombinera med andra rena färger. Men det är ett designval som jag kan respektera. En trevlig egenhet är också att instruktionerna visar vilka knoppar nästa bit ska fästas i, vilket är rätt pedagogiskt.
Kvaliteten är hyfsad, men bitarna känns aningen billiga. De fäster ihop bra, men ibland är bitarna lite för tröga och skulle vara frustrerande att pressa ihop ordentligt för någon som är fyra och inte fyrtiofyra. En del bitar har också rätt märkbara gjutmärken, och ytan på några bitar ser ojämn ut i vissa vinklar. Eftersom det här är ett väldigt enkelt och billigt sätt finns få dekorerade bitar, men sex bitar har i alla fall tryck och inga stickers används. Den lilla bitbyggda figuren har också lite charm jämfört med figurer som mer uttryckligen plagierar Legos. Så även om jag personligen inte skulle blanda bitarna och man onekligen får en snäppet sämre upplevelse, så känns ändå Mega Construx som ett hyfsat budgetalternativ.
Peizhi Pirates ”Prison Guard”
Här pratar vi däremot om piratlego på många sätt. På lådan hävdas att det har 59 bitar men jag räknade till 55 och då var jag generös, eftersom minifiguren levereras i delar och måste monteras. Det här är ett set som helt och hållet saknar design – ett barn hade kunnat göra det bättre. Det ska föreställa någon sorts fängelse men saknar helt logik, det finns ingen dörr (att det saknas vägg baktill kan jag acceptera i leksyfte), och av någon anledning är det här fängelset väldigt fint utsmyckat med blommor.
Minifiguren har kulleder så den är aningen mer poserbar än Legos, men designen är gräslig och om du lyckas sätta fast honom på marken kommer benen att sitta kvar. Alla bitarna förutom just figurbitarna är förstås också raka plagiat av Lego. Sen är designen också rakt felaktig: pinnarna i gallret ryms egentligen inte under takbiten så de trycks åt sidan. Det används sex plattor istället för två bricks, mest bara för att använda fler bitar. Instruktionerna är extremt kortfattade i 8 steg, men lyckligtvis var bygget så simpelt att man inte hinner göra så mycket fel. Baksidan var dock förvirrande, då den beskriver något man kan bygga om man köper alla fyra seten i serien. Annars sitter bitarna ihop hyfsat, åtminstone. Det här setet kostade bara 20 kronor och jag betalade bara hälften, men det är ändå pengar som är helt bortkastade.
Cogo Girls ”Travelling Girl”
Det här är ett uppenbart plagiat av Lego Friends, som säger sig ha 182 bitar. Jag räknade till 157, plus några extrabitar. Men det är svårt att räkna figurerna, som levereras helt omonterade på gjutramar. Så man får börja med att pilla loss bitarna och sätta ihop dem. Armarna är väl inget problem. Cogo kan uppenbarligen inte tillverka dubbelgjutna bitar, så benen består av en höft, två ben och så två byxben som ska klämmas fast utanpå. I teorin finns det alternativ att välja på om man vill ge dem shorts, men inget av alternativen fungerar bra. Figurerna är annars rena plagiat av Friends-minidockorna. En liten fördel är väl visserligen att benen går att röra separat, men mindre bra är det att de sitter dåligt. Även djuren är plagiat, förutom att Cogo har gett dem rörliga huvuden.
Nästan alla bitarna är också plagiat. Bygget påminner om hur Lego byggde enklare bilar för länge sedan och det är väl funktionellt men väldigt kantigt. Hjulen sitter dåligt och det är rätt orimligt med traktordäck på en sportbil. Båda figurerna får i alla fall plats, hjälpligt, men eftersom de är minidock-kopior kan de inte sitta på de mer traditionella plagierade Lego-stolarna. Hoppsan! De skulle ha plagierat de paneler som Lego använder för att fästa minidockor.
Det finns två sidobyggen. Det ena är en djurskötselstation med en vattenho, en matta och en bänk med lite frisörstillbehör. Det finns också en bänk med några vägskyltar – jag förstår inte riktigt hur djurkonceptet hänger ihop med ”Travelling Girl” men så har jag inte heller ett fint jobb på Guangdong Loongon Animation & Culture Co. Ltd.
Setet innehåller inga tryckta bitar förutom några på figurerna. Istället följer det med hela 27 stickers, men setet bemödar sig inte om att förklara i instruktionerna vart de sitter. Genom att kolla på bilderna kunde jag bara placera tre, de andra verkar bara vara godtyckliga. Jag undrar också vad ”MUICE” är … Musik eller juice eller båda samtidigt?
Resultatet är i alla fall ett billigt plagiat av Lego Friends, där bitarna sitter halvdåligt och har vassa hörn med en del tydliga gjutmärken. Och för standardpriset 150 kronor är det knappast fråga om ett budgetmärke. För att kunna göra en rättvis jämförelse gick jag och köpte ett motsvarande Lego Friends-set.
Lego Friends ”Electric Car and Charger”
Det här setet har 162 bitar och kostar 199 kronor, så det är snäppet dyrare per bit. Men innehållet är likvärdigt: två figurer i en sportbil, med ett sidobygge. Det här tillhör den nya generationen Friends (de första fem har vuxit upp och är numera föräldragenerationen). Manualen presenterar Nova och Zac och visar deras intressen medan man bygger ihop dem, givetvis utan att behöva pussla ihop delarna. Instruktionen har totalt 45 byggsteg och är sedvanligt pedagogisk, utan några oklarheter.
Den vita bilen är relativt enkel men elegant. Designen är egentligen inte mer komplicerad än Cogos men den är mer avrundad upptill och bekvämare att hålla i. Den har också en öppningsbar huv (det är förstås en elbil så det finns ingen motor där) där man kan förvara en del tillbehör, men tyvärr ryms inte alla på en gång. Som på Cogos bil finns det plats för ett husdjur i det kompakta baksätet, och båda figurerna får plats. Sidobygget är en rastplats komplett med solcellsdriven laddningsstation. Det finns också ett bord med två pallar, en liten fontän och en uppsättning mat och vatten till hunden.
Kvalitetsmässigt är förstås Lego i en klass för sig, även om det numera är aningen mer märkbara gjutmärken på en del bitar. Varenda bit passar perfekt och jag har inga produktionsmässiga klagomål. Sex bitar utöver figurerna har tryck, men tyvärr använder den viktiga solcellen en sticker, liksom pallarna.
Så resultatet var kanske inte så oväntat. Lego är visserligen snäppet dyrare men också betydligt högre kvalitet än kinesiska piratmärken. Det spelar heller ingen roll hur billigt något är om det är värdelöst. Som barn skulle jag glatt leka med Mega Construx och kanske möjligen acceptera Cogo, men samtidigt vara avundsjuk på mina kompisar som fick Friends. Peizhi var däremot fullständigt oanvändbart skräp. Numera är det också relativt enkelt att hitta Lego till 25-30% rabatt redan när det släpps (om man inte går och impulsköper det på Lekia), och då har Friends helt plötsligt samma pris som Cogo. Överlag skulle jag alltid rekommendera att köpa bra grejer begagnat eller på rea hellre än att kasta bort pengarna på skräp. Säger jag som någon som uppenbarligen har råd att göra båda.