Horizon fortsätter att imponera, både grafiskt och spelmässigt. Jag har kommit en bra bit in i spelet och har tillgång till större delen av kartan, men har fortfarande bara utforskat en bråkdel. Överallt finns det saker att göra och fiender att besegra – eller försöka åtminstone. Låt mig berätta.

Jag hade tagit mig ner i en sandig canyon, utan att följa vägen. Jag behövde lite tvättbjörn och vildsvin så jag letade runt på den gräsklädda sluttningen. Så ser jag en ny robottyp nere i grytan: en gigantisk sak med drag av bison. Det står tre stycken lite längre bort, och lämpligt nog finns det plattformar att klättra upp på. Som upplagt för lite enkel jakt alltså. Så jag drar fram min nya båge med pansarbrytande pilar och släpper iväg några stycken mot den närmaste. Det går bra, besten vet inte riktigt vad den ska ta sig till och drar sig undan. Jag följer efter längs klippkanten, noga med att inte hoppa ner på marken där jag kan bli överkörd. Då hör jag plötsligt gälla skrik, och helt plötsligt är det jag som är bytet, då tre örnrobotar sveper ner och börjar bombardera mig med projektiler. Så där är jag, inklämd på en smal avsats, och måste ducka och försöka få iväg en pil någon gång. Då säger Aloy till sig själv: ”jag klarar det här”. Och det peppar mig att inte ge upp. Jag lyckas sänka en och rusar fram för att göra processen kort. Med lite mindre skott i luften har jag tid att hela mig och sikta bättre. Till slut har jag vunnit, och vänder uppmärksamheten mot bisonoxarna. De har hållit sig undan, så jag vågar mig närmare för att locka fram dem. Mitt ute på backen finns ett klippblock att ta skydd bakom. Trodde jag – besten stångar sig rakt igenom det.

Nästa historia. Jag såg min första gigantiska robotdinosaurie på en slätt fylld med sönderrostade vindkraftverk, och höll mig på behörigt avstånd. Cirka en kilometer. Men nu var jag på väg ut från en liten by och hörde plötsligt hur marken skakade, och bakom en kulle dök en HP-mätare upp. Jag aktiverade min scanner och såg en skepnad: en ganska ordinär tigerrobot. Men vad sjutton är det som låter så? Jag smyger upp på krönet, och hittar ännu en av dessa superbestar, som verkar slåss med tigern och har tagit lite skada. Lite fegt inser jag att jag kanske har större chans med lite hjälp. Så jag börjar slänga iväg lite pansarbrytande pilar och spränger loss kanonerna som sitter på den. Svaret låter dock inte vänta på sig, och snart får jag kasta mig kors och tvärs för att undvika laserskurar. Snart återgår den dock till det mer akuta besväret med en tiger som hänger i hälarna, och ger den ordentligt med stryk. Tigern lommar iväg och jätten vandrar bortåt, förbannad i största allmänhet. Jag sänker tigern med ett sista skott och inser att det ligger en massa värdefullt skrot på backen. Om jag bara kan sköta det här tyst så …

Något som ligger där visar sig vara ett jättevapen med begränsad ammunition. Men jag känner inte riktigt att jag vill mucka gräl med en förbannad t-rex. Så ser jag att det finns andra jägare inblandade, som börjar ge sig in i striden. Då tar jag chansen och plockar upp en rejäl diskskjutare. Roboten svarar förstås med lite laser, så jag slänger mig undan och kommer åt den andra som ligger en bit bort. Med ytterligare några skott sänker jag äntligen denna jätte, och har en del riktigt trevlig loot att se fram emot.

Ja, Horizon är som upplagt för dynamiska strider där det kan dyka upp nykomlingar när som helst. Jag börjar känna mig rätt bekväm med de mindre fienderna men fortfarande gäller det att inte bli oförsiktig. Jag har lärt mig den hårda vägen att Aloy inte tål sådär enormt mycket stryk. Men det går inte att sluta, för det är förbaskat kul. Och nämnde jag att det är sanslöst snyggt också?

Ja, samtliga bilder är tagna direkt från spelet.