Förra gången i Tokyo bodde vi mestadels i Kameido, en liten bit öster om centrum. Nu ville jag passa på att utforska ett nytt område som vi inte besökte den gången, så jag hittade Hotel Comfact en bit norr om Ueno Station. Det visade sig vara ett ganska litet men modernt hotell – det syntes inte ens på Google Streetview från förra året.

Ueno är en ganska välbesökt stadsdel och har en hel del attraktioner. Framför allt Ueno Park, som är en av stadens större parker och inhyser en massa intressant. Nu gick vi mest rakt igenom, men i ena änden finns flera stora muséer om man vill lägga lite tid på konst och historia. Bakom ett av dem finns också, av någon anledning, en gammal raketavfyringsramp som man kan gå och kika på. I andra änden av parken finns några större dammar, men av någon anledning var två av dem nästan igenväxta. Det fanns förmodligen något syfte med det. Den tredje var öppen och används som båtdamm för en massa trampbåtar, men eftersom det var extremt soligt den dagen kände vi inget behov av att sitta ute på vattnet utan solskydd.

Söder om stationen finns en annan sevärdhet: Ameyoko. Det är några parallella gator som är helt proppfulla med marknadsstånd och småbutiker. Det här är något av en turistfälla och det är inte så himla exotiskt med kebab, men vill man köpa färska grönsaker eller fisk så kan det nog vara ett lämpligt ställe. Jag letade efter någon som sålde nikumaki men lyckades inte hitta det. Vi besökte också en Yodobashi som ligger inklämd här, samt den stora leksaksbutiken Yamashiroya där jag hittade en Growlithe-plushie åt min kompis.

Om man bara tar tåget fram och tillbaka är det lätt att missa att Ueno egentligen ligger inom promenadavstånd från både Akihabara och Asakusa. Vi gick tillbaka från Akihabara en av kvällarna. Går man österut mot Asakusa finns också Kappabashi. Värt att påpeka är att själva Kappabashi-dori, som går väst-öst från Ueno till Asakusa, inte har särskilt många av de typiska husgerådsbutikerna som annars kännetecknar området, utan det är en norr-söder-gående gata i mitten som är fullproppad med allt du kan tänkas behöva, både för hemmabruk och för att starta restaurang, från små knutar att lägga ätpinnarna på till beställningsmaskiner och storköksutrustning. Här hittar du också gammalt och nytt porslin i massor, och även flera butiker dedikerade till enbart knivar av olika slag. Priserna varierar och det är svårt att veta vad som är genuint fint och vad som bara är upptrissade priser, men Kappabashi är ett välrenommerat ställe så det mesta bör vara okej. I närheten besökte vi också Taihokaku no Gyoza Bar Asakusa Denichiro, som hade fått väldigt bra omdömen. Restaurangen låg på andra våningen, inne i en liten gränd bakom en Doutor Coffee, så det var inte lätt att hitta. Men där serverades en massa god mat inklusive förstås gyoza. Den kvällen råkade två andra kompisar vara i Tokyo så vi körde även lite karaoke efteråt.

Jag hade också tänkt ta en promenad till Nezu Shrine, som skulle vara ett ganska häftigt tempel. Min kompanjon kände sig tyvärr hängig, så jag promenerade dit på egen hand. Det blev ganska långt att gå, först genom Ueno Park och sedan längs en av de parallella vägarna en bra bit. Till slut hittade jag det, undangömt i ett ganska ordinärt bostadsområde. Nezu Shrine har passager där man går genom långa rader av torii-portar. Det jag inte hade förberett mig på var att de här portarna var väldigt låga, så jag fick gå hukad genom dem. Längst upp finns ett litet tempel och sen en likadan passage ner. Eftersom det pågick någon sorts bröllop ville jag inte tränga mig på, så jag blev inte särskilt långvarig där. Det finns troligen mer intressanta och större tempel, framför allt i Kyoto, men som budgetalternativ var det lite kul.

Överhuvudtaget är Ueno en ganska central trafikhubb med bland annat en anslutning direkt ut till Narita, och eftersom det ligger bara två stationer från Akihabara, som i sin tur trafikeras av de två stora pendeltågen och är bara ytterligare några stationer från Tokyo-centralen, så går det snabbt att ta sig runt. Trots det känns det ganska avslappnat, och även om det saknades bra matställen i direkt anslutning till hotellet fanns det många bra inom räckhåll, bland annat den thailändska Cham Cham som serverade brutalt stark ga prao.