Frågar man en genomsnittlig svensk om Doctor Who så får man troligen det mycket lämpliga svaret: Vem? Frågar man däremot en britt så får man snarare en lång utläggning om vem som är favoritdoktorn, vilket troligen är kopplat till vem som spelade rollen när vederbörande var tolv. Doctor Who är en science-fiction-serie som med ett längre avbrott har sänts sedan sextiotalet. Själv hade jag bara en vag uppfattning om seriens kultstatus, så jag passade på att kika på några avsnitt på Netflix för ett tag sedan. Det var från seriens nystart och det var väl någorlunda charmigt, men jag fastnade inte riktigt.

Jag hade inte heller tänkt köpa det här Lego-setet baserat på serien. Som ännu en del i Lego Ideas drog idén ihop tiotusen röster, och Lego passade sedan på att förhandla in Doctor Who i sitt Lego Dimensions. Så utöver setet hade den gode doktorn även en framträdande roll i spelet, i några av de bästa sektionerna. Jag vågar påstå att spelet kan ha ökat intresset för serien även internationellt. Åtminstone gjorde det det för mig.

I paketet får vi tre figurer. Doktorn själv har porträtterats av ett gäng skådespelare under åren, något som förklaras i historien med att han reinkarnerar till nya former som även har andra personlighetsdrag. Doktorn, som saknar ett känt namn, brukar därför sorteras efter respektive skådespelare, och här är det främst nummer tolv, Peter Capaldi, som är den senaste i raden. Med sig har han sin medhjälpare Clara Oswald (karaktären, spelad av Jenna Coleman). Som bonus finns även doktor nummer elva, Matt Smith, som är kanske den mest kände av de moderna doktorerna. Jag gillar de båda doktorerna, men Clara är alldeles för alldaglig – ansiktet och håret används alldeles för mycket i Lego redan.

Doctor Who har ett stort utbud av klassiska fiender. I spelet fick vi möta ett gäng Cybermen, som kommer att släppas som tillägg till Lego Dimensions. I det här paketet kommer istället ett par Daleks, soptunneliknande robotar som brukar köra med sin typiska replik ”exterminate”. Vi får också en Weeping Angel, en sorts fiende som var sensationellt ruggig att möta i Dimensions.

Huvudbygget är förstås Tardis, som från utsidan ser ut som en gammaldags polistelefon (från den tiden då man inte förväntades ringa larmsamtal från mobilen), men som är betydligt större på insidan. Tardis är doktorns tid-och-rum-resande maskin som gör alla äventyren möjliga. Som bygge är kioskdelen aningen överdimensionerad, men åtminstone väldigt detaljerad. Mörkblått är en ganska ovanlig Lego-färg och många delar är helt nya. Insidan är ett mer ordinärt bygge med den stora centrala plattformen med massvis av skumma skärmar och kontroller. Lekvärdet är troligen begränsat, men som vanligt siktar Lego Ideas på en lite äldre publik som kanske snarare ser ett modellvärde i det hela.

Lösningen att öppna upp kioskens baksida och använda den som ingång till plattformen är elegant, men det är synd att dörrarna på framsidan är fasta. De blå delarna är väldigt eftertraktade, men samtidigt är det ju kiosken som är mest ikonisk och som troligen kommer att hitta en plats någonstans i min Lego-stad, medan plattformen kan tänkas plockas sönder. Hur som helst är det här ett givet köp för Doctor Who-fans … hur många det nu finns häromkring?