Det tog oväntat lång tid. Inte nog med att jag behövde köpa på mig en drös av Nexo Knights-seten för att få tag på nya delar, jag gjorde också en rad beställningar från Bricklink och Lego själva. Den senaste ordern dröjde nästan tre veckor vilket var irriterande länge, då den innehöll precis de där ledbitarna som var så nödvändiga för konstruktionen. Men nu har de anlänt, och jag tänker inte dra ut på det hela i onödan. Så låt mig presentera tre nya varianter av den här fenomenalt flexibla mech-designen!

Futuron
Först ut är en som jag inte ens har berättat om tidigare. Futuron var den första namngivna serien efter ”Classic Space”, i slutet av åttiotalet. Figurerna hade fortfarande sina olika färger, men lite mer detaljerat tryck och nya hjälmar med visir. Färgschemat gick i vitt och svart med massvis av röda lampor, och blå cockpits. Andra kännetecken var alla dessa pilar överallt, en massa radargrejer (det fanns fortfarande ingen inbyggd konflikt) och vagt vapenliknande konstruktioner.

Den här versionen var ganska rättfram att designa. En del bitar existerar varken i svart eller vitt, men det är bra eftersom det bryter upp färgschemat en aning. Det har inte gjorts några moderna cockpitvarianter i blått, så jag fick använda en gammal del tillsammans med en tryckt vinklad skärm upptill (ovanför pilotens huvud). Istället för den ordinarie antennen fick den här exosuiten dubbla antenner som påminner om mina få andra Futuron-set, plus en rejäl parabol som använde samma delar som jag redan hade beställt till en annan modell. Figuren är splitterny – liksom den gröna Classic Space-figuren i den ursprungliga Exo Suit fick Lego för sig att stoppa in en ny Futuron-figur i grönt i ett modernt City-set (!).

Space Police
Nästa serie var Blacktron som jag redan har byggt. Dessa spioners ärkefiender var förstås Space Police, som gjorde entré året därpå med stilrena svartrödblå skepp, ofta med ljusslingor. Typiskt för serien var de löstagbara cellerna med lasergaller, och det faktum att Blacktron-figurerna dök upp igen som fångar. Eftersom båda serierna såldes samtidigt fanns inget av de nutida ”stridsseten” utan man fick köpa det man ville ha. Jag ägde aldrig ett eget Space Police-skepp – det enda som har bevarats tillhörde min syster av någon anledning.

Min Space Police-exosuit fick rejäla drag av Mech Warrior, med en fyrdubbel projektilkanon (och ja, den går att avfyra) och en EMP-kanon på andra axeln. Det visar sig att det finns perfekta kopplingspunkter för detta i grunddesignen. På ryggen hängde jag en nydesignad version av cellen, som använder de ursprungliga panelerna med Police-tryck men lite mer modern konstruktion där topp och botten är samma konstruktion fast spegelvänd.

Ice Planet
Efter Space Police och M-Tron kom repriser på Blacktron och Space Police fast med sämre design, och även om jag ägde fler småset där så var jag aldrig lika förtjust i dem. Ice Planet var däremot den sista rymdserien jag engagerade mig i innan min ”mörka medeltid” utan Lego. De hade återigen ett utpräglat utforskningstema utan egentliga konflikter, och designen var väldigt neongräll på ett rätt charmigt sätt. Nya exklusiva bitar som skidor och motorsågar skapade nya lekmöjligheter.

Till den här exosuiten lastade jag på alla specifika Ice Planet-bitar: den har skidor på ryggen, dubbla motorsågar och tryckta tiles framtill. Från Nexo Knights hämtade jag cockpiten, de pyramidformade neonorange bitarna och några galler samt antennen. De ljusblå tunnorna till armarna är strikt taget inte helt rätt men nära nog, och jag gillar att använda extremt ovanliga bitar som är onödigt dyra. Det var också ett lyckligt sammanträffande att ledbitarna råkade finnas i neonorange från någon Bionicle-serie tidigare.

I och med det här har min exosuit-armé fördubblats, och jag är fortfarande väldigt nöjd med alla. Det finns egentligen inga fler varianter kvar att göra. Möjligen skulle jag kunna förbättra retrokänslan i originalet genom att bygga en mer i blått och med gula fönster, men den är faktiskt tillräckligt klassisk som den är. Senare serier som Exploriens och Spyrius är också totalt ointressanta eftersom jag inte har några nostalgiska band till dem. Så det får nog räcka så här.

Det har jag å andra sidan sagt förut …