En av de mest efterlängtade utgåvorna från Lego Ideas måste tveklöst vara Wall-E. Pippifåglar och Big Bang Theory i all ära, men en närmast perfekt Lego-tolkning av en av de senaste årens mest klassiska filmhjältar lät för bra för att vara sant. Nu är han äntligen här, men tyvärr inte utan problem.

Ideas-versionen av Wall-E konstruerades av en av designerna från Pixar som arbetade med filmen och byggdes under en lång tid parallellt med utvecklingen. Slutresultatet är så nära man kan komma med vanliga Lego-delar. Man har valt den nyare, mörkare gula färgen som passar betydligt bättre, och förutom att han förstås ser alldeles för ren ut är det perfekt. Armarna kan inte skjutas ut men åtminstone justeras i djupled tack vare en smart konstruktion, och händerna är rätt fingerfärdiga, även om det inte går att böja handlederna inåt för att återskapa den typiska blyga gesten Wall-E håller på med i filmen. Nacken går att justera upp och ner och ögonen går att vrida för att ge olika ansiktsuttryck från den fabriksåterställda raka looken till en rent förtvivlad variant. Men så fort man börjar justera huvudet upptäcker man det största problemet.

Av någon anledning sitter det stora tunga huvudet på en enda friktionslös Technic-pinne, och så fort man vrider nacken en aning roterar det iväg av gravitationen. Jag sprang på precis samma problem med fotlederna på min Shaana – det går inte att lägga någon som helst obalanserad tyngd på en sån koppling. Ett annat, mindre problem (åtminstone för mig som bara vill ha honom som prydnad) är att friktionen på larvbanden är för låg för att fungera på släta ytor. Många mer lekfokuserade Lego-modeller använder fuskhjul under fordonet för att driva på axeln för larvbanden, men det gick inte att göra här. Nu är det ju en samlarpryl för åldrarna 12 och uppåt, men ändå.

Det är märkligt att Lego inte verkar ha upptäckt de här problemen förrän alldeles innan premiären, då de första Youtube-recensionerna började poppa upp. Och svaret blev desto märkligare: Wall-E försenades i USA (trots att han redan dykt upp i vissa butiker) men släpptes i Europa med hänvisning till att felen berodde på specifika delar med produktionsfel. Det är förstås fullständigt galet eftersom mitt exemplar är europeiskt och precis lika fel. Det är inget produktionsfel utan ett konstruktionsfel. Det finns ingen version av nackbiten som har tillräckligt med friktion.

Lyckligtvis är detta Lego, så det tog inte lång tid för kreativa byggare att komma med flera eleganta lösningar. Den jag provade ersätter nackleden med en vanlig kulled som ger ännu bättre rörlighet och perfekt stabilitet. Jag har för lite Technic för att göra det riktigt perfekt men det får duga. Problemet ligger inte riktigt heller hos mig, som ändå har resurser att fixa till honom. Wall-E riktar sig ju till stor del till folk som inte är så värst insatta i Lego men kanske är förtjusta i just Wall-E. Om det här är deras första intryck av modernt Lego så är det minst sagt pinsamt.

Och det är så förbaskat synd, för det här är ett av Legos charmigaste och snyggaste byggen på länge. Det är inte särskilt komplicerat överlag, men ögonen bjuder på extremt kluriga placeringar av gamla hederliga bitar. Och den färdiga modellen är som sagt strålande. Jag blir direkt sugen på att bygga tillbehör för att återskapa fler scener ur filmen: en solpanel, en kub skrot (nu rymmer han bara de överblivna delarna från ombyggnationen), och kanske en brandsläckare. Det som följer med är en liten växt och en svåridentifierad liten svart grej som ska föreställa kackerlackan. Men om du inte är beredd att fixa felen på egen hand måste jag nästan rekommendera att du väntar på en eventuell andra utgåva.