Mitt allra första Lego-set i vuxen ålder var ”Gandalf Arrives”, ett pyttelitet set med trollkarlen själv i hans vagn. En tid därefter sträckte jag mig till att betala då nästan otänkbara 900 kronor för hela Baggerhus, som då hade släppts i samband med Hobbit-filmerna. Tretton år senare har jag precis sålt mitt original, för många gånger det beloppet, i väntan på att det omryktade nya ”The Shire”-setet skulle visas upp. Efter två magnifika set baserade på Rivendell och Barad-Dur borde även nästa vara sensationellt. Jag såg framför mig ett storslaget diorama.

Det vi får är en måttligt uppdaterad version. Visst, det är större på alla sätt, men fortfarande i ungefär samma skala. Det är bara mer grejs runtomkring, lite mer utrymme inuti, och baserat på inledningen till Sagan om Ringen snarare än Bilbo. Visst är det en del roliga figurer, men något ”The Shire” är det inte tal om, utan bara några småscener runt själva Baggershus. Och priset då? 3399 kronor för 2017 bitar är extremt saftigt, även för 2025. Redan i dollar är det dyrt, och konverteringen är sedvanligt usel, och i slutändan känns det inte alls värt det. 2000 kronor hade varit ett okej pris, men jag hade kunnat räkna med 2500 som ett vanligt rövarpris.

Nej, jag är grymt besviken på detta. Setet i sig är visserligen trevligt men inget extra. Priset hade varit mer rimligt om de hade lagt tusen bitar till på extremt detaljerade träd, som nu istället är pinsamt fattiga. Visst, egentligen skulle det inte kosta mig ett öre mer än det ursprungliga setet eftersom det hade gått upp ordentligt mycket i värde, men det är pengar jag gärna lägger på annat. Och om Lego inte kan motivera ett gigantiskt Sagan om Ringen-fan att köpa det här, vilka tänker de sig då?